Bockfoten sticker fram, del 3

Jag har tidigare noterat att en stor del av de som bedrivit kampanjen för att Thomas Quck är oskydlig ytterst drivs av en önskan att "bevisa" att bortträngda minnen inte existerar. En av de främsta kampanjmakakarna har nu ännu en gång utmärkt sig i Aftonbladet. Där kan vi idag alltså läsa en avslöjande krönika av Jan Guillou.

Där skriver oraklet så här:

"Under 1980-talet blommade vissa förment feministiska ”vetenskaper” som nu långt i efterhand, i en mer sansad tid, obönhörligen för tankarna till 1600-talets häxprocesser. En sådan vetenskap var ­baserad på föreställningen av ”bortträngda minnen” som vanligtvis gällde våldtäkt under barndomen.

De våldtagna ­barnen påstods förtränga sådana minnen, som emellertid kunde framkallas av särskilda minnesterapeuter (det var så det började med Thomas Quick, som skulle ha glömt bort hur han tvingades äta upp sin lillebror Simon och därför självklart måste kompensera sig genom att bli seriemördare). 

En besläktad ­vetenskap, lanserad av en professor Eva Lundgren i Uppsala, gick ut på att kartlägga de nätverk av satanistiska kannibaler som härjade runt om i Sverige. Denna galenskap återgavs av alla medier på fullt allvar. Hårt ­bevakade man exempelvis polisens letande efter 30 barnlik, offren för en satanistisk orgie, utanför Södertälje. Hur många män som dömdes oskyldigt för att ha våldtagit barn, som efter minnesterapi förstått att de blivit våldtagna, vet ingen ­bestämt. Det måste röra sig åtminstone om ett dussin. Ett sådant fall kunde Hannes Råstam presentera tillräckligt övertygande för att mannen skulle få resning och frikännas. Men bakom honom finns ett mörkertal av män som satt i fängelse för brott som var rena påhittet".

Nu vet inte Jan Guillou ett skvatt om den vetenskapliga debatten om minnen kan trängas bort eller inte, vilket han har visat i den ena okunniga krönikan efter den andra. Han bara "tycker". Och gör det med samma storhetsvansinniga självsäkerhet som Magnus Uggla så träffande har karikerat.

Och varför gör han det? Det går ju inte att svara på - och det är egentligen inte speciellt intressant att ta reda på vad som försigår i Jan Guillous hjärna.

För oavsett hans avsikter deltar han i en kampanj för att man inte ska tro på utsattas minnen. Och denna kampanjs objektiva funktion är isolera, och trakassera, människor som minns övergrepp i barndomen. Och underlätta för förövare att fortsätta begå övergrepp.

Om Jan Guillou är medveten om detta eller om han endast är en nyttig idiot är omöjligt att svara på. Men oavsett vilket, så är och förblir han - ett kräk.