tisdag 11 september 2012

En bedräglig hemsida

/Artikel jag skrev för Föreningen Rädda Individen (FRI) för ungefär fem år sedan. Direktkopierad från FRI:s webbsida, men jag har gjort några språkliga och typografiska ändringar./


- Om hur "Religious Tolerance" försvarar elitistiska sekter och bortförklarar övergrepp
Av Erik Rodenborg 

Det finns en hemsida som kallas Religious Tolerance.org. Dess internetadress är
Den används ofta som referens i artiklar som behandlar nya religiösa rörelser, eller "rituella övergrepp". Den som besöker sidan utan förkunskaper får lätt intrycket att den är saklig och vetenskaplig. Dess tendens är lätt att beskriva. Med undantag för några så kallade självmordssekter, och några nynazistiska religiösa grupper, beskrivs i stort sett varenda religiös grupp som behandlas (och sidan innehåller tusentals artiklar om olika religiösa sekter/grupper) på ett så välvilligt sätt, att artiklarna nästan skulle kunna varit skrivna av de grupper som de beskriver.

Det gäller alla – från scientologerna till Familjen/ Guds barn, från satanister till Unification Church/ moonies. Några exempel: vad gäller Familjen/ Guds barn kan noteras det märkliga påståendet att det troligen förekommer mindre sexuella övergrepp mot barn i den organisationen än i samhället i övrigt. Det omfattande material från rörelsen från 1973 och kanske tio år framåt som öppet förespråkade sex med barn både bortförklaras och förnekas.

Vad gäller satanister använder sidan en metod som är vanlig inom de mer "respektabla" satanistiska grupperna – alla satanister som begår våldsbrott eller övergrepp utdefinieras som varande "psykotiska", instabila, eller "låtsas-satanister", eller rena fantasiprodukter.
"Rituella övergrepp" utförda av satanister existerar naturligtvis inte alls, det är en ren folksägen.

Satanism är en respektabel lära, alltså kan satanistiska brott nästan definitionsmässigt inte existera. De som ändå begår dem är inga "riktiga" satanister.

Scientologikyrkan presenteras på samma välvilliga sätt. På ett sätt som påminner om skrytet i rörelsens egna publikationer betonas för övrigt hur rörelsen är erkänd som en legitim kyrka i stora delar av världen, se
Det ses som ett exempel på att myndigheterna i land efter land har insett att rörelsen är "legitim" och ställs i kontrast mot "antikultrörelsens" förföljelse.

För här kommer den stora paradoxen hos Religious Tolerance.org. Det finns nämligen enligt denna sida en typ av grupper som verkligen är destruktiva. De indoktrinerar, de är intoleranta, de kidnappar… Det är den så kallade "antikultrörelsen". (Dvs. organisationer som svenska FRI!) Om denna "rörelse" kan man läsa på
Och här kan man se, hur den intolerans, som redaktörerna anser sig vilja bekämpa, smyger in bakvägen. För den inställning hemsidan har till den s k antikultrörelsen, påminner mest av allt om den inställning som hemsidan påstår att denna "rörelse" har till "sekter". Här finns inga nyanser, här finns inga välvilliga tolkningar.

Sådan är denna hemsidas logik. Om man kritiserar auktoritära metoder och manipulation hos vissa religiösa grupper, då är man "intolerant". Om man däremot försöker förinta motståndare med övernaturliga medel ("förbannelser" hos satanister, "motböner" hos trosrörelsen!) är man det tydligen inte. Om man, som fundamentalistiska sekter, påstår att avhoppare kommer att hamna i helvetet, finns det ingen anledning att tala om intolerans. Om man däremot kritiskt diskuterar dessa gruppers förtryckande läror är man intolerant, och är kanske i färd med att planera kidnappningar…

Och när scientologerna talar om hur "oroskällor" och "suppressive persons" ska bekämpas – då är det inte tal om intolerans…

Religious Tolerance är inte en vetenskaplig sida. Det är en ovanligt skickligt gjord sektpositiv sida. Den bör studeras som fenomen, men absolut inte användas som en saklig källa om nya religiösa rörelser, "rituella övergrepp" eller om "antikultrörelser". 

Inga kommentarer:

"The curse of the crimson altar"

Denna skräckfilm fascinerar mig. Och triggar i vissa avsnitt fram - just skräck. Den måste väl ses som en b-film, många skulle nog säga c-...