lördag 22 september 2012

Göran Lambertz...

... har väl gjort en av de få bra sakerna i sin juridiska bana, när han problematiserade den ensidiga bild av Quick-affären som ett tag var helt allenarådande i medierna efter Råstams bok.

Men varför var han så in i h-e dum att han förde taktikdiskussioner från en offentlig mailadress? Taktikdiskussioner ter sig praktiskt taget alltid betänkliga när de läses av utomstående. Om man hade kunnat ta del av samma typ av diskussioner från GW Perssons och de andras sida skulle det nog ha tett sig minst lika pinsamt.

Men dessa hade i alla fall sinnesnärvaron att hålla sånt internt. Vilket är väl nästan det enda positiva som kan sägas om de som har organiserat ett av de värsta mediadreven under det senaste årtiondet.

10 kommentarer:

Anonym sa...

Har också funderat på varför just jobbmejlen. Sedan läste jag innehållet och kom att fundera på om det inte var ett smart drag.

Ja, alltså med tanke på vad mejlen innhåller; massor med viktig och nyanserad info om TQ fallet som inte avhandlats i debatten. Nu fick dom det till och med publicerat utan att själva försökt prångla ut faktan till ovilliga journalister http://www.expressen.se/nyheter/las-lambertz-mejl-1/

Fast det är nog inte så utstuderat utan mest en slump att Expressen publicerade just det som talar emot TQ och hans anhängare.
mvh
S

Erik Rodenborg sa...

S

Har kollat lite på mailen i länken och du har nog rätt. Problemet är att det är nog få som går in och läser där. De flesta väljer nog att endast läsa de väl valda utdrag som finns i tidningarnas nyhetsartiklar.

Och de är ju utvalda just så att mailväxlingen ska te sig skum och konspiratorisk...

MVH Erik

Mikael sa...

Hej Erik!

Vi har pratat en del på Cattas blogg om da Costa. Jag är väldigt öppen vad det gäller det fallet för sanningen är att ingen vet vem som mördade henne.

Vad det gäller Qvick/Bergwall är jag dock inte lika öppen. Självklart är jag öppen så sätt att jag kan prata om det utan att se ned på någon annans åsikt men jag menar för mig personligen finns inte möjligheten att Qvick skulle ha begått dessa brott.

Sen har jag iofs svårt att ta detta med att han börjar framställas som en liten gosebjörn eller liknande. Det är urlöjligt. Fråga hans tidigare offer. De som han bevisligen gjort innan Qvick-härvan.

Skulle vara intressant att höra vad som gör dig öppen för möjligheten att han trots allt begått dessa brott och jag bara frågar. Jag är ingen Nyberg så jag hugger inte :-)

Mikael

Erik Rodenborg sa...

Mikael

I grunden har jag ingen åsikt om Quick-fallet alls. Jag är dåligt insatt, och vågar inte ha någon åsikt om han begick inga, några eller alla av de mord han dömts för. När jag läser Gubb Jan Stigson låter han övertygande, när jag läser någon motståndare låter hen också ofta övertygande. (Inte alltid, det finns ju till exempel Pelle Svensson!)

Men jag har två klara åsikter.

1. "Debatten" omedelbart efter att Råstams bok kom ut var ingen debatt alls, det var en lovsång till Råstam och ett drev mot de som hade varit inblandade i Quickprocessen. Därför var det bra att Lambertz. som jag skrev i inlägget, kom in och problematiserade frågan. Det lyckades han mycket bra med - den kollektiva monologen ersattes med en riktig debatt.

2. Det har från början funnits en dold agenda av det mer olustiga slaget hos de flesta av de som mest aktivt sedan mer än ett årtionde har drivit frågan att Quick är oskyldig. Om detta har jag skrivit bland annat här: http://kiremaj70.blogspot.se/2012/08/dolda-agendor-i-quickdebatten.html .

MVH Erik

Mikael sa...

Erik!

Du skrev:
"Debatten" omedelbart efter att Råstams bok kom ut var ingen debatt alls, det var en lovsång till Råstam”

Ja du vad är skillnaden mot Per Lindeberg och för den del också Hanna Olsson när de böckerna kom om da Costa? Det är precis som jag sa i Cattas blogg att om man inte läser både Olssons, Lindebergs och Borgnäs böcker då anser jag man har dålig grund att stå på och att bygga sin tro på bara en av de böckerna är bara patetiskt. Delvis kan jag förstå hur du känner om Råstam men för mig är det ett mycket klarare fall.

Så vad är då sanningen? En sanning är i alla fall att Qvick fallet har dragit till sig en mängd människor som alla har sina egna sanningar och sätter sig på sina höga hästar och förtalar och hånar de som har en annan åsikt än de själva. Alltså precis på samma sätt som har hänt när det gäller Catrin da Costa. I bägge fallen fanns det ursprungligen en sanning och alla som inte omhuldade den var inkompetenta idioter. Sedan vände det och allt blev omvänt.

Jag kan säga direkt att för mig finns det två skillnader i dessa fall. För det första är jag väldigt insatt i da Costafallet men inte lika mycket i Qvickfallet. För det andra har jag en öppnare syn i da costa än jag har i Qvick. När det gäller TQ är jag helt övertygad om att han inte har begått dessa brott han tagit på sig.

Men det snedvridna i det hela är, precis som i da Costa, är ”debattörerna” som inte drar sig för något och går till ytterligheter. Exempelvis det här med bortträngda minnen. Tänk att Jan Guillou plötsligt blivit expert på området. Jag betvivlar inte ett ögonblick att det finns såna fall men jag tror inte alls att detta har att göra med Qvick.

Mitt stora problem med detta är hur allt har handlagts av Ståhle, Penttinen, Borgström, Van de Kwast mm. Ta exempelvis inledningen när TQ berättat för Ståhle om föräldrarnas utnyttjande av honom och hur de dödat hans bror Simon och tvingat honom att äta av honom. Låter makabert men självklart måste ju Ståhle lyssna och anteckna hur knäppt det än låter. Hennes stora miss var av annan art. Om jag sätter mig i hennes ställe hade jag som sagt noterat detta men vad hade sedan varit det första jag gjort?

Det självklara hade ju varit att kolla upp sanningshalten i detta. Fattar väl vem som helst att man måste kolla upp detta med Simon. Hon gjorde inte det. Hade hon gjort det hade hon insett att det överhuvudtaget aldrig funnits någon broder Simon och förmodligen hade vi sluppit hela karusellen med TQ.

Hela utredningen har varit på samma sätt hela tiden. Man förutsätter att han talar sanning och skulle något inte stämma rättar man honom eller bryr sig helt enkelt inte. Finns massor av exempel. Han sa sig ha mördat två pojkar som plötsligt lite senare dök upp i livet båda två. Rekonstruktionen av morden på det holländska paret var en parodi. Inget av det han visade stämde och han fick göra om gång på gång tills det stämde. Vid ett av morden är han bevisligen i andra änden av Sverige när mordet begicks.

Mikael sa...

Ett av de största bevisen för mig att TQ ljuger är när han pekar ut Jonny Farebrink som sin medbrottsling. De skulle ha varit kanonvänner men ändå ger han honom fel namn inledningsvis. Jonny är minst sagt upprörd över utpekandet och hävdar att de aldrig ens träffats och till slut säger han till TQ. ”Om vi nu är kanonvänner och bastat ihop som du säger då måste du kunna säga vad jag har för tatueringar.” TH kunde inte det trots att Jonnys tatueringar är av sån art att ingen som sett dem glömmer dem. Finns mycket mycket mer.

Jodå Erik jag håller med dig om att det är en knäpp ”debatt” och att folk uttalar sig som om de vore nån Gud eller liknande. Jan Guillou ska helt enkelt inte uttala sig på det dumma sättet om bortträngda minnen. Han är en märklig man men en gång på Uppdrag granskning blev han helt förintad. Jag njuter inte av att se folk tappa kontrollen och bli nästan förlöjligad men här var det nästan befriande. Han hade inget svar för en gångs skull. Däremot håller jag inte med om Leif GW Persson. Jag har alltid gillat honom även om vi inte alltid är överens. Framförallt inte i da Costa.

Där tror jag att Allmänläkaren är helt oskyldig medan jag är mer osäker om Obducenten. Den sistnämnde har dock en del att svara för angående sin hustrus död.

Ja, Erik! Råstam har lovprisats på exakt samma sätt som hände Per Lindeberg med hans bok om da Costa. Skillnaden för mig är dock att Råstam är förtjänt av det. Lindebergs bok är också intressant men på ett helt annat plan. För mig är Råstam är i besittning av sanning medan Lindeberg en delsanning. Borgnäs bok är minst lika viktig.

Det jobbigaste i båda fallen är annars just dessa besserwissers. Dessa som inte kan föra en riktig diskussion utan att skälla och förlöjliga. Skiter i vad folk tycker så sätt huvudsaken är att man kan prata öppet.

Erik Rodenborg sa...

Mikael

"Det självklara hade ju varit att kolla upp sanningshalten i detta. Fattar väl vem som helst att man måste kolla upp detta med Simon. Hon gjorde inte det."

Och hur kollar man något sådant? Det är ju självklart att om, säger om, det hade hänt något sådant, så skulle ingen som kände till det säga sanningen.

Nu kan jag inte historien i detalj men jag antar att ett sådant scenario torde förutsätta att barnet hade fötts utan att några myndigheter kände till födelsen. Sådant händer. Som bekant.

Och i detta läge torde det ha varit helt omöjligt att "kolla upp sanningshalten".

Mikael sa...

Erik

Som jag sagt tidigare så är jag inte lika informerad vad det gäller Thomas Qvick som när det gäller Catrin da Costa och Obducentens hustrus död.

Men trots att jag är så väl informerad om de senare så är det ju ändå viktigt att vara öppen för vad andra kan tänkas komma med. När det gäller Tomas Qvick så är ju Hannes Råstams bok allenarådande men jag kan säga så mycket som att om bara 75% är sant av det han lägger fram så är det helt otroligt hur detta har kunnat få pågå under alla dessa år.

Jag betvivlar inte att det kan finnas fall där man kan dra fram historier från barndomen men någon måtta får det vara. Det här har ingenting med sånt att göra. Han ljuger, ljuger och ljuger under alla år och ingen i hans närhet tycks ens bry sig. Han pekar ständigt ut fel vägar i rekonstruktioner, han säger sig ha mördat två pojkar som dock dyker upp i livet några månader senare han pekar ut medbrottslingar som inte ens var i livet när morden hände etc etc etc etc.

Erik jag vet inte hur mycket du läst i boken men om du inte gjort det så varför inte titta lite extra på hans ”medbrottsling” Jonny Farebrink. Dvs en av de han pekar ut som medbrottsling. Jag har svårt att tro att folk som läst om det och sett om det verkligen kan tro på Qvicks lögner. Dvs om man inte är alldeles låst i sin uppfattning innan. Jag minns tyvärr inte var i boken detta står men någonstans 225-275 tror jag.

Faktum är att jag tycker det hela är så illa att de borde åtala Van der Kwast och Borgström. Det som de har sysslat med är näst intill obeskrivbart. Så illa så illa. Ståhle och Pentinnen är inte några duvungar de heller men där är skillnaden som jag ser det att de nog verkligen trodde på det de gjorde. Mig veterligt försökte de inte dölja saker så som de andra två.

Men självklart välkomnar jag fler böcker än Råstams men fältet är inte lika öppet i detta fall så jag tror inte på några större förändringar.

Den som dock skitat ned sig mer än någon annan är i mitt tycke Göran Lambertz.

Erik Rodenborg sa...

Mikael

Jag har ingen åsikt om Quick-fallet. Jag vet inte om han har ljugit eller inte. Men bör tillägga att även om han har ljugit om morden behöver han inte nödvändigtvis ha ljugit om övergreppen i barndomen.

Jag har inte läst Råstams bok och tänker inte göra det inom överskådlig tid. Han kanske har rätt i den, men efter att ha sett hur han manipulerade med sanningen i Bo Larsson-fallet litar jag inte på honom.

Mitt intresse för Quick-fallet handlar enbart om hur det utnyttjats mot de som har fått upp bortträngda minnen. Om Quick nu hade sagt sig fått upp falska minnen under terapi hade jag känt mig tvungen att titta på fallet.

Men nu sa han inte det. Han sa att han ljög. Därför kan han inte användas som ett argument för att återkallade minnen är falska, trots att många konstigt nog har försökt. (Se ex.vis http://www.sourze.se/Quicks_falska_minnen_10666814.asp ).

Hannes Råstam har själv vid flera tillfällen klart deklarerat att han ser som en uppgift att bekämpa idén om att minnen kan trängas bort och återkallas. Om hans bok innehåller något specifikt om just detta kommer jag i sinom tid att läsa dessa avsnitt.

Jag är annars inte speciellt intresserad av att ha någon åsikt om hur olika kriminalfall ska lösas. Det finns så många som har det, så det är ingen större poäng i att just jag ska försöka lösa sådana knutar.

Vänliga hälsningar Erik

Mikael sa...

Erik

Då har vi inte samma intresse i fallet men varför måste vi ha det :-)

Tomas Qvicks fantasier var inga bortträngda minnen men det har väl inte det minsta att göra med om det finns eller inte finns sånt i andra fall. Det där är bara trams som har utnyttjats i detta fall. Det skrämmande är dock att folk så lättsinnigt kan falla in i detta. Som jag redan sagt Erik så är jag definitivt inte bland de som hävdar att bortträngda minnen inte existerar men det är helt sjukt att använda Qvickfallet i debatten för eller emot.

The Happening

Den troligen första Supremes-låt jag hörde.  Jag hade börjat lyssna på popmusik i april 1967 och i juni 1967 hörde jag då plötsligt "...