Claude Lévi-Strauss och "utbytet av kvinnor"

Socialantropologen Claude Lévi-Strauss hyllades över hela världen när han fyllde 100, men nästan ingen tog upp hans extremt kvinnofientliga teorier.

Den 20 november 2008 fyllde socialantropologen Claude Lévi-Strauss 100 år och hyllades över hela världen. Han framställdes som en banbrytare, som en stor teoretiker och fältarbetare. I själva verket representerade han en viktig del av den borgerliga motreaktionen mot de landvinningar och insikter etnologer och etnografer fick under 1800-talet.

När etnografi och etnologi utvecklades under 1800-talet och sammanställde material från "primitiva" kulturer från hela världen blev det en utmaning mot både den borgerliga och patriarkala världsbilden. Etnologer, missionärer och andra fältforskare hade stött på kulturer som var för oss ganska så annorlunda, och gav nya perspektiv.

Dels skiljde sig ofta många av dessa samhällen från kapitalismen och tidigare klassamhällen på ett avgörande sätt. De var materiellt jämlika, och ingen härskande grupp levde gott på andra. Det gällde praktiskt taget alla jägar- och samlarsamhällen och många jordbrukssamhällen.

En annan upptäckt var att kvinnorna ofta hade en starkare ställning i dessa "primitiva" samhällen än de hade i vår kultur. Ja, i många av dem räknades släktskapet på moderns och inte faderns sida (matrilineärt släktskap) och i en del av dessa flyttade mannen regelbundet hem till kvinnan vid äktenskapet (matrilokal bosättning).

De tidiga etnograferna som exempelvis Edward Burnett Tylor, Lewis Henry Morgan, Edwin Sidney Hartland, och James George Frazer gjorde försök att sätta in dessa rapporter i ett större sammanhang. Man försökte bygga upp teorier om social, politisk och religiös "utveckling". Friedrich Engels tog upp temat i sitt klassiska arbete "Familjens, privategendomens och statens ursprung".

Den vanligaste synen låg i linje med den som Engels förde fram. Jämlika samhällen var äldre än ojämlika, och matrilineära äldre än patrilineära. Klassamhället och kvinnoförtrycket var inte det ursprungliga tillståndet.

Denna syn understöddes av en rad fakta. Så till exempel visade det sig att medan många övergångar från matrilineärt till patrilineärt släktskap hade iakttagits under historien hade motsatsen aldrig bevittnats.

Under början av 1900-talet utvecklades en motreaktion mot detta evolutionära perspektiv. Antropologskolan runt Franz Boas i USA förnekade att det var möjligt att rekonstruera evolutionära utvecklingslinjer. Istället tog man sin utgångspunkt i konkreta "partikulära" historiska sekvenser och menade att längre än så kunde etnologerna inte gå. De brukade kallas "historiska partikularister". De fick ett enormt genomslag.

Mindre inflytande fick extremt diffusionistiska skolor som menade att nästan alla kulturdrag vi känner till hade spridits från exempelvis Egypten eller Mesopotamien.

Nästa steg var att förneka historien överhuvudtaget, Den funktionalistiska skolan (med Malinowski och Radcliffe-Brown som förgrundsfigurer) menade att det var meningslöst att rekonstruera ens lokala historiska sekvenser. Istället skulle man koncentrera sig på den sociala funktionen i de olika kulturerna. Vad som verkade vara rester av tidigare samhällsförhållanden eller religioner kunde i själva verket förklaras av den funktion det hade i det nuvarande samhället. Det ledde till en mycket statisk syn på samhället, där förändringar helt ignorerades.

Det gemensamma för alla dessa skolor var att de såg mansdominansen som universell, och att de ofta också förkastade tanken på att det skulle ha funnits materiellt jämlika samhällen

Så ungefär såg läget ut när Claude Lévi-Strauss och hans strukturalistiska skola gjorde entré. Lévi-Strauss ignorerade inte endast historien, han ignorerade i princip samhället som helhet. Det motiverade han (med en fashionabel hänvisning till marxismen) med att han försökte skapa en antropologi för överbyggnaden, och alltså medvetet ignorerade den ekonomiska och sociala basen. Han koncentrerade sig på vad han trodde var universella drag i det mänskliga tänkandet, som kunde förklara myter, religioner, sociala samspel, och släktskapssystem.

Det ledde bland annat till oerhört spekulativa idéer om orsaken till myter och sagor. Grunden var en teori om att tänkandet alltid bygger på binära oppositioner. Det hade vissa likheter med Hegels dialektik med den skillnaden att det var en dialektik utan förändringar. En statisk pseudodialektik, där allting kan ses som eviga teser och antiteser – i tänkandet. Resultatet blev för det mesta obegripligt, och Lévi-Strauss tog praktiskt taget alltid avstånd från alla sina anhängare som han menade hade missförstått honom. Den troliga förklaringen till detta var att det helt enkelt inte var möjligt att förstå hans system, eftersom hela grunden var obegriplig.

Men i ett avseende var han helt begriplig. Han menade att all mänsklig kultur byggde på "utbytet av kvinnor". Han utvecklade denna grundtes i sin mest kända bok, "Släktskapets elementära strukturer" från 1949.

Basen för teorin var denna. För att kulturen skulle kunna uppstå måste grupper av män börja utbyta kvinnor mellan sig. Detta skedde genom upprättandet av incesttabut. Det innebar enligt Lévi-Strauss att männen, istället för att behålla gruppens kvinnor för sig själva, gav bort dem till andra män. Anledningen till detta var de "djupa polygama tendenser, som existerar hos alla män" (Lévi-Strauss 1969:37) Detta gjorde att de tillgängliga kvinnorna alltid var för få. Dessutom var "de mest åtråvärda kvinnorna alltid i minoritet" (1969:38). Genom att kvinnorna byttes ut med andra grupper blev de tillgängliga kvinnorna flera.

Det mänskliga samhället är alltid enligt Lévi-Strauss "i första hand ett maskulint samhälle". (Lévi-Strauss, citerad i Leacock 1981:232). Nu var det inte endast kvinnor som utbyttes mellan männen, men eftersom kvinnorna var "de mest värdefulla ägodelarna" (1969:62) blev utbytet av kvinnor det fundamentala i alla mänskliga samhällen.

Det ska nu inte förnekas att det finns patriarkala, patrilineära och patrilokala samhällen där äktenskap och släktskapssystem delvis kan beskrivas på det sätt som Lévi-Strauss gör. Men han är ändå antropolog, och hade kännedom om många samhällen där hans schema helt enkelt inte passade in på något sätt. Hur förhöll han sig till dem? Samhälles som var matrilineära och matrilokala, där de facto det i så fall var männen som "byttes ut" mellan olika modersklaner verkar han helt enkelt ignorerat . Han skriver: "utbytet som konstituerar äktenskapet etableras inte mellan en man och en kvinna... utan mellan två grupper av män, och kvinnan är endast ett av objekten i detta utbyte". (1969: 115.) Och han hävdar alltså att detta är generellt för alla kulturer!

Man kan jämföra Lévi-Strauss med jesuitpatern Lafitau som på sjuttonhundratalet skrev om kvinnornas ställning bland de matrilineära och matrilokala irokeserna.

"All verklig auktoritet finns hos dem. Landet, fälten och dess skörd tillhör dem. De är själen bakom /de styrande/ råden, de medlar i fred och krig. De bestämmer över den gemensamma egendomen" (citerat från Leacock 1981: 239)

Det är svårt att tänka sig att dessa kvinnor skulle låta sig passivt utväxlas mellan "grupper av män". Så var heller inte fallet. Som i alla matrilineära-matrilokala system var det mannen som tvingades flytta till kvinnans klan vid äktenskapet. Han fick aldrig bli medlem i kvinnans släktskapsgrupp, men mannens och kvinnans gemensamma barn blev för alltid en del av moderns klan. Vid skilsmässa fick mannen flytta ifrån kvinnan, och hon behöll barnen.

Och skilsmässa var mycket enkelt att få. Om en kvinna ville skilja sig från sin man behövde hon i princip bara sätta ut mannens mockasiner utanför huset. Sedan var han tvungen att ta sitt pick och pack och gå.

Nu kan någon invända att irokeserna var ett extremt undantag. Kanske i några avseenden, men inte i detta. I alla matrilineära-matrilokala system rådde samma regler. I Nordamerika kan exempelvis nämnas Hopi- och Zuniindianerna, där systemet såg ut i princip på samma sätt.

Men även i de matrilineära system som hade patrilokal bosättning är det absurt att applicera Lévi-Strauss schema. Visserligen skulle kvinnan där flytta till mannen, och inte tvärtom, men skilsmässa var praktiskt alltid lätt att få utan krångel, och när kvinnan skilde sig flyttade hon tillbaka till sin klan – med barnen, som för alltid tillhörde denna.

I många jägar-samlarsamhällen saknas matrilineärt släktskap, men där är ofta släktskapssystemen ganska diffusa, och skilsmässa en självklar rättighet, och de flesta giftermål varar endast kortare perioder. Det ter sig orimligt att vare sig män eller kvinnor där uppfattar det som att kvinnor "byts ut" mellan grupper av män.

Claude Lévi-Strauss´ teorier säger nog mer om hans obehagliga privata önskefantasier än om "primitiva" folks släktskapssystem. Men att de har blivit så populära, trots att deras empiriska grunder är i det närmaste icke-existerande, och gång på gång har demolerats av elaka kritiker, säger något inte bara om Lévi-Strauss. Det säger en del om samhällets patriarkat, där Lévi-Strauss´ fantasier upphöjts till en manschauvinistisk akademisk önskedröm.

Rekommenderad litteratur och referens: Eleanor Burke Leacock, Myths of Male Dominance, 1981

Referens: Claude Lévi-Strauss: The Elementary Structures of Kinship, Boston 1969 (1949)

Erik Rodenborg december 2008

/Inlagd från min hemsida. Också publicerad i Socialistens pamflett "Marxism, feminism, eller mittemellan?" från 2011./