Ovanstående är inte ett påstående från min sida utan en boktitel. Jag har just (ganska slarvigt, det medges) läst igenom Eric J. Lerners Big Bang-kritiska bok med denna titel från 1991.
Den är intressant. Lerner är förankrad i Hannes Alfvéns s.k. plasmakosmologi, som än idag försvaras av en liten minoritet av fysiker. Trots detta är han inte en dogmatisk försvarare av Alfvéns teori om Big Bang - en lokal explosion orsakad av en kollision mellan materia och antimateria. Lerner tar upp den som en alternativ teori, men tar också upp andra alternativ, exempelvis att rödförskjutningen kanske inte avspeglar en expansion alls, utan möjligen avspeglar någon form av "utmattning" av ljus som färdas långa sträckor.
Tyvärr (!) verkar det som om senare rön har vederlagt många av Lerners argument. Jag skriver "tyvärr" för ingen skulle bli gladare än jag om Big Bang-teorin effektivt skulle kunna vederläggas. Jag ogillar den nämligen på ganska så känslomässiga grunder...
Jag noterar dock att hans avståndstagande från Einsteins klaustrofobiska modell av ett universum som är "krökt i sig själv" numera verkar ha stöd i forskningsrön. Här har, uppenbarligen, det "sunda förnuft", som aldrig kunnat förlika sig med en modell av ett universum krökt in i ett fyrdimensionellt rum segrat...
Lerner står nog starkare på det filosofiska planet än på det rent konkreta. Hans världsbild är nog, fast han aldrig öppet erkänner det, grundad i Engels och den dialektiska materialismen. Materien är rörelse i oändlighet... och därför är det meningslöst att tala om ett "början" eller ett "slut" vare sig i tid eller rum.
Om man ser lite på dagens kosmologiska debatt verkar sådana åsikter vinna gehör, även om det sker på ett indirekt sätt. Eftersom det i sig krökta universum allmänt har övergivits öppnas på nytt dörrarna till oändligheten - på olika sätt. Och numera får man ofta se spekulationer om "multiversum" - alltså att vårt universum inte är det enda - att det funnits universum före oss och att det också finns andra universum "bredvid" (hur det nu kan tolkas!) vårt.
Men vad är egentligen den teoretiska (eller terminologiska!) skillnaden mellan att tala om flera olika universum eller att se dessa som olika lokala enheter i ett enda, allomfattande och oändligt universum?
Lerner och Alfvén kan ju mycket väl godta att det finns en expansion i den del av universum vi kan iaktta - men, som de påpekar, hur vet vi vad som finns utanför detta? Eller före detta?
Idag förs det till och med ofta fram teorier om såväl kollisioner mellan olika universum som att man i den kosmiska bakgrundsstrålningen kan finna tecken på existensen av ett tidigare universum - före "Big Bang"!
(Men förresten. Om universum endast vore ett resultat av en "kvantfluktuation" (en populär teori hos mera extrema Big Bang-förespråkare idag!) - hur förklarar man då de komplexa naturlagar som verkar ha funnits inbyggda som ett program i strukturen redan från början. Hur kan en enda kvantfluktuation i ett tidlöst tomrum (!) leda till så, jag höll på att säga, genomtänkta (!) resultat?)
Lerner har också en hel del intressanta diskussioner om de ideologiska, sociala, och ekonomiska bakgrunderna till olika kosmologiska teorier.
På VoF:s forum (som jag aldrig helt kan slita mig ifrån) fördes nyligen en diskussion där många verkade tro att Big Bang-teorin stod i motsättning till kristendomen och att när påven uttlalade sitt stöd för den var det någon form av omvändelse under galgen. Men, som Lerner visar, passar i själva verket Big Bang-teorin den kristna idén om skapelse från intet som hand i handske.
Och jag skulle nog vilja tillägga att ett dialektiskt materialistiskt synsätt a la Lerner i så fall har större likheter med indiska (hinduiska, buddhistiska, jainistiska) kosmologier.
Som jag själv förstås finner mer sympatiska.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
"Striden om utomjordingarna"
Jag har äntligen sett de två program som SVT sände för ett tag sedan om UFOs och splittringen i den svenska UFO-rörelsen. Mycket fascineran...
-
Gisèle Pélicot var gift med Dominique Pélicot . De lever båda i Frankrike. En dag 2020 kallades hon till polisstationen. Hon trodde att ...
-
I augustinumret av "Spartacist" - teoretiskt organ för "spartacisterna"i International Communist League (ICL) - har de p...
-
Sjundedagsadventisterna (SDA) är en märklig rörelse. Den måste beskrivas som fundamentalistisk, men deras hårda förkastande av helveteslära...
9 kommentarer:
Erkänn! Du skrev det här bara för att locka fram mig igen, eller hur? ;-)
På nätet (Amazon.com) har jag hittat följande vansinnigt roliga angrepp på Eric J. Lerner, som jag helt enkelt inte kan motstå att dela med mig av. Det nämner dina gamla kamrater också! Jag antar att detta är en parodi på ”skeptiker” som ifrågasätter innovativa teorier…
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
ERIC J. LERNER = AGENT OF GADDAFI
Eric J. Lerner has been a supporter of Lyndon LaRouche. He is still a supporter of fusion energy.
Therefore, obviously, he is a cultist.
Lerner´s book is heavily promoted by the International Marxist Tendency. They infiltrated the British Labour Party during the 1980´s, using the front name “Militant Tendency”. Today, they support Hugo Chavez.
Chavez is a friend of Fidel Castro and Muammar Gaddafi (a.k.a. the Brother Leader of the Revolution).
Therefore, Eric J. Lerner is a friend of Gaddafi, too.
:O
Kidding…
OK, sorry, but I couldn´t help myself…
I haven´t read “The Big Bang Never Happened”. I agree with A Customer, August 20, 1999. No matter who is right or wrong concerning the big one, life on planet Earth will go on pretty much as usual. For instance, LaRouche will probably stand in the presidential elections next year as well.
So what on earth is the problem?
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Ja, eller hur?
Jag har inte läst Lerners bok. Däremot har jag väldigt snabbt tittat på hans hemsida. Lerners teori verkar vara ett försök att skala bort alla ”hjälphypoteser” från kosmologin: den mörka materien, vakuumenergin, o.s.v. Lerner menar att detta är ett slags ”epicykler” som postulerats just för att få Big Bang-teorin att fungera, och att det egentligen inte finns några särskilda bevis på att de existerar. Hans teori är alltså, ironiskt nog, mer ”Ockhams rakkniv” än den etablerade teorin. Jag antar att han vill ha en teori som är enkel, elegant och ändå fungerar, d.v.s. stämmer överens med alla kända empiriska fakta och/eller kan göra testbara förutsägelser. Alldeles oavsett om Lerner har rätt eller fel, så är hans målsättning alltså uppenbart vetenskaplig – han anser att det snarast är Big Bang som är pseudovetenskap, eller åtminstone väldigt dålig vetenskap.
Intressant.
Om jag skall vara riktigt ärlig, är jag lite svag för Big Bang och kvantfysiken, *just för* att teorierna är ”omöjliga utan epicykler”, allmänt underliga, o.s.v. Jag är inte ”mot” enkla och eleganta teorier (jag menar, vem är det?) men jag har en stark misstanke om att världen *faktiskt inte är* enkel och elegant. Finns det någon vetenskaplig teori som helt klarar sig utan ”epicykler”? Jag tror inte det. Den som kommer närmast torde vara evolutionsläran, detta eftersom det naturliga urvalet kan förklara *nästan* allting. (Men bara nästan!)
För några år sedan chattade jag med en amerikansk kvantfysiker vars hustru var biolog, och han sade sig vara avundsjuk på biologerna. Det är helt enkelt mer kaotiskt bland kosmologerna! Vid något tillfälle utbrast han, något överdrivet: ”Det finns tamejfan mer bevis för evolutionsläran än för heliocentrismen. Jag menar, ingen har ju någonsin stått på solen och sett Jorden snurra runt den!”.
Principen om Ockhams rakkniv är självfallet korrekt i den triviala bemärkelsen att det är poänglöst att postulera en komplicerad teori om en enklare teori förklarar fenomenet lika bra. Teorin ”Vattnet kokar vid hundra grader Celsius för att värmen får molekylerna att vibrera snabbare” är enklare än teorin ”Vattnen kokar vid hundra graders Celsius för att värmen och ett andeväsen från Saturnus får molekylerna att vibrera snabbare”. Ingen utom Saida har någonsin observerat det där andeväsendet, och vattnets kokande går att förklara även utan det…
Som sagt, trivialt. Problemet verkar vara, att naturvetarna förvandlat Ockhams rakkniv dels till en princip för naturalism (naturalistiska förklaringar anses alltid varit ”enklare” än övernaturliga dito – varför?) och dels undermedvetet antar att världen faktiskt *kan* förklaras med hjälp av enkla, eleganta och enhetliga teorier. Sökandet efter en Theory of Everything är ett exempel på detta. Det är just det här jag är lite skeptisk till.
Vem är det som säger att verkligheten är enkel?
(Observera: Inte ”enkel” i bemärkelsen ”folkligt sunt förnuft”, utan ”enkel” i bemärkelsen ”den kan förklaras med en elegant och enhetlig vetenskaplig teori”, som givetvis i sig själv kan vara ”svår” om man inte är mattesnille, och så vidare.)
Jag börjar misstänka att det här med enkla teorier och Theory of Everything på något sätt är knutet till det moderna västerlandets scientistiska hybris med naturvetaren i rollen som något slags överstepräst eller hierofant. Mänskligheten, representerad av Carl Sagan eller Stephen Hawking, skall bli Allvetande. Kloning av människor, Artificiell Intelligens (AI) och sådant hänger ihop med detta. Inte nog med att vi skall bli Allvetande. Vi skall bli Allsmäktiga också. Det är *det* som är poängen med Theory of Everything. Och nej, jag säger inte att Hawking personligen, eller för all del Lerner personligen, medvetet tänker på detta sätt. Jag tror dock att det finns ett slags bakgrundsparadigm i vår civilisation som i praktiken pekar åt just det här hållet… Det är alltså ingen slump att vetenskapen blir nervös när paradigmen spricker och teorierna visar sig vara ohållbara. Det är inte helt enkelt så att man tänker ”jäklars också, vi hade fel här nå´nstans”. Nej, det går djupare än så. Det är en existentiell kris. Som Paul Davies lite ironiskt uttrycker saken (jag citerar från minnet): ”Ärligt talar verkar naturvetare mer fixerade vid det där med Gud, än vad teologerna själva verkar vara”.
Det är just det här som får mig att vara positiv till Big Bang, The Copenhagen Interpretation av kvantfysiken, och alla de absurda och närmast vansinniga resultat de leder till. Det betyder antingen att världen är konstigare än både vi och Horatio kunde föreställa oss eller att världen kanske är ”enkel”, men att det är väldigt svårt eller t.o.m. omöjligt för en naken apa i utkanten av Vintergatan att helt få grepp om den. Ärligt talat, is anyone surprised?
Lägg också märke till följande de märkliga sakernas förhållande. Enligt evolutionsläran är människan en produkt av ett naturligt urval i östra Afrika för x antal miljoner år sedan. Eftersom det naturliga urvalet är en ”blind” process, vore det ytterst märkligt om denna primat (Homo) skulle kunna utveckla en Theory of Everything. Ändå hävdar vetenskapsmännen att detta faktiskt är möjligt. Är inte detta i själva verket en sekulariserad version av kristendomen, där människan *inte* är resultat av en blind process, och där endast arvsynden hindrar henne från att bli (nästan) lika smart som Gud? Hade jag varit kristen, hade jag sagt något elakt om den moderna världens avgudadyrkan!
Min förhoppning är därför att både kosmologin och kvantfysiken skall ge upphov till *ännu* konstigare resultat i framtiden. Om det ens är möjligt – kvantfysiken har länge varit ontologiskt konstig. Till slut kommer någon att dra slutsatsen att en märklig värld kräver en väldigt märklig teori… Betydligt märkligare än de vi har idag…
Eric J. Lerner kanske har varit marxist? Enligt Wikipedia har han varit inblandat i diverse politiska aktiviteter med en slags allmän vänsterprofil. Wiki påstår även att han har varit medlem av LaRouche-rörelsen, så nu vet vi vad den där skojaren på Amazon fick sina uppgifter ifrån…
Det säregna med den dialektiska materialismen är annars att den är teleologisk. Det är den enda form av materialism jag känner till som är det. Eller rättare sagt: det är fullt rimligt att tolka den dialektiska materialismen på det sättet.
Jag har aldrig orkat studera Lukács och västmarxismen, men jag undrar om inte detta var en av orsakerna till att en viss sorts marxister bestämt hävdade att dialektiken enbart kan appliceras på människans historia, och absolut inte på universum i dess helhet, som istället styrs av de oomkullrunkeliga lagar som den positivistiska naturvetenskapen frilägger.
Det är alltså en slags anpassning till positivism, darwinism, och så vidare. Tanken på teleologi i kosmos eller livets utveckling är i princip omöjlig att förena med etablerad vetenskap, medan man möjligen skulle kunna ”hålla fortet” på den mänskliga historiens område, eftersom människan i sig själv ju är skapande och därmed i ”teleologisk”.
Jag har inte gått till botten med denna problematik, men Friedrich Engels brukar ju anklagas för att ha förvrängt marxismen på denna punkt, upphöjt Dialektiken till Kosmisk Lag, und so weiter. Men gjorde han verkligen det? Gick inte herr Engels revolution av vetenskaperna snarast åt *andra* hållet, i riktning bort från teleologi och mer i riktning mot ”vanlig” naturvetenskap? De delar av Anti-Dühring jag har läst låter inte särskilt ”dogmatiska”, och dessutom jämställde Engels faktiskt Marx med Darwin på ett väldigt förenklat sätt. Det Engels hånar Eugen Dühring för, är just dennes ”hegelianska” och därmed abstrakt filosofiska tendenser, medan Engels själv anser sig stå för ”positiv vetenskap” och hävdar att dialektik helt enkelt är en beskrivning av vissa ”tankelagar”, o.s.v. (Är dialektik enbart en fråga om epistemologi?) Kanske vacklade han helt enkelt på frågan.
Själv är jag alltså inte materialist, men jag har ingen välgrundat åsikt om vad alternativet skulle kunna vara för något. Min kritik av Ockhams rakkniv är delvis knuten till detta, eftersom jag reagerar på att icke-materialistiska förklaringar alltid anses vara ”svårare” än materialistiska. Och ju mer reduktionistisk än materialistisk förklaring är, desto ”enklare” är den.
För det första är det inte riktigt sant. Den enklaste förklaringen till att ”revolutionären” Andre-JAS Malm pimpar för Sveriges samarbete med NATO som en liten Judas Iskariot är väl att han faktiskt utövat sin fria vilja, snarare än att atomerna i hans hjärnsynapser bytt plats helt i enlighet med en viss sorts mekaniska lagbundenheter (but yes, I´m open to suggestions). Nå, den fria viljan är en mer komplicerad och icke-reduktiv förklaring än det där med atomerna, eller hur?
Och för det andra, vad är det som säger att en förklaring måste vara enkel? Som C.S. Lewis uttryckte saken: ”De verkliga tingen är nu inte enkla”. Nej, just det. Kan man postulera existensen av 11 dimensioner, vilket en del kvantfysiker har gjort på fullt allvar, varför är det så svårt att tro på teleologi eller immateriella substanser? LOL.
När det gäller kristendomen, accepterade katolska kyrkan evolutionsläran på Andra Vatikankonciliet 1962-65. Åtminstone nästan. Kyrkan är alltså teistiska evolutionister. De anser att evolutionen på något sätt styrs av Gud, att den odödliga själen är en övernaturlig skapelse som delgavs det första människorna, men att evolutionen i övrigt gick till på ungefär samma sätt som Darwin beskrev den. En katolik kan alltså tro på det naturliga urvalet, om han samtidigt hävdar att det finns *något* slags teleologi i evolutionen, en evolution som på något övergripande och mystiskt sätt styrs av Gud till dess slutdestination. Man kan tycka vad man vill om denna ståndpunkt, men den är givetvis oerhört enkel att förena med Big Bang.
Många kristna *gillar* Big Bang, just för att teorin implicerar att universum och tiden har en början, och även för att vetenskapsmännen under lång tid hårdnackat vägrade uttala sig om vad som orsakade Big Bang. (Ledtråd: det var den vi kallar Gud.) En riktigt elak kristen skulle säkert reagera på Big Bang-teorins svårigheter med att säga ”hör, hör”. Jag tror att deras ståndpunkt skulle vara, att Big Bang i sig självt är sant, och att de eventuella svårigheterna beror på att man inte vill ta en övernaturlig förklaring under beaktande. Var kom all den där energin ifrån, den som orsakade inflationen? (Ledtråd: Gud igen.) Så nej, det där med Big Bang är inte en omvändelse under galgen, förutsatt att man redan accepterat evolutionsläran (katolska kyrkan) eller universum höga ålder (Old Earth creationists, t.ex. Hugh Ross, som pikant nog är astronom).
Jag har aldrig läst ”Reason in the balance” av Grant och Woods, men jag läste ett antal artiklar av dem i Socialist Appeal på 1990-talet. De framhåller just att katoliker tror på Big Bang och påstår att teorin faktiskt föreslogs av en kosmolog som ”råkade” vara katolik. Jag vet inte om detta stämmer, men nog kan huvudfåran inom den moderna kristendomen använda Big Bang, och det var givetvis därför de dogmatiska marxisterna Grant och Woods slog bakut. De föredrar visst Eric J. Lerner.
Young Earth creationists, t.ex. tokstollarna Creation Ministries International (tidigare Answers in Genesis), är däremot mot Big Bang, detta för att de anser att hela universum bara är omkring 10,000 år gammalt och skapades i ungefär nuvarande form. Finns det ingen utveckling alls, varken i Himmelen eller på Jorden, så måste Big Bang vara fel redan av den orsaken. Ironiskt nog skulle det inte förvåna mig om CMI och liknande grupper hänvisar till Lerner! Tekniken kallas ”quote mining”. Kreationisterna älskade att citera Stephen Jay Goulds kritik av nydarwinismen, vilket gjorde både Gould och nydarwinisterna riktigt upprörda, och det går säkert att citera Lerner på samma lösryckta sätt, i syfte att ”bevisa” att Big Bang är felaktigt.
"Min förhoppning är därför att både kosmologin och kvantfysiken skall ge upphov till *ännu* konstigare resultat i framtiden. Om det ens är möjligt – kvantfysiken har länge varit ontologiskt konstig. Till slut kommer någon att dra slutsatsen att en märklig värld kräver en väldigt märklig teori… Betydligt märkligare än de vi har idag…"
Ett exempel till finns i ett nytt inlägg ovan.
"Eric J. Lerner kanske har varit marxist?"
Jag träffade en person som mött honom på en lambertistkongress för några år sedan. Lerner ÄR alltså nog marxist av något slag.
Förresten heter Woods/Grants bok "Reason in revolt". Intressant, men jag rekommenderar den inte.
Hoppsan.
Det stämmer.
Jag är värdelös på boktitlar, verkar det som. "Reason in the balance" är en helt annan bok, skriven av kreationisten Phillip E. Johnson!
"Reason in revolt" heter den givetvis.
Jag har på förekommen anledning skrivit ett längre inlägg om Libyen under rubriken "Vapenembargot mot Libyen".
Skicka en kommentar