Lyfter upp en kommentar från pseudonymen "Blavatskys babian" under inlägget från igår. Jag tycker att det är tankeväckande. Fast det där om partiklar som rör sig snabbare än ljuset måste jag ha missat. Var kommer det ifrån?
"Blavatskys babian sa...
Jag vet att vetenskapsmän (och ävrn Olav Hammer i sin bok om New Age) kritiserar nyandliga och religösa grupper för att utnyttja kvantfysiken, men är det egentligen så konstigt? Om man säger att det finns parallella världar, att vissa partiklar kan färdas snabbare än ljusets hastighet, att partiklar automatiskt kan påverka varandra på oerhört långa avstånd, att vår värld egentligen är som ett hologram...ja, då vore det ju märkligt om religiösa grupper INTE utnyttjade detta...
Man kan inte komma ifrån frågan genom att säga "äsch, vi menar ingenting andligt, det är materiellt alltihop". Tja, kanske det, men det verkar vara en väldigt exotisk sorts materia, måste jag säga...
Det blir lite som det Kire tog upp tidigare på tråden, och på en annan tråd: man döljer det faktum att man egentligen brutit med materialismen, kanske av taktiska skäl?"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
.. om styckmordet är helt monolitisk. När det diskuterades tidigare fanns det alltid olika åsikter, nu kommer bara den ena sidan fram. De ...
-
/ En märklig konversation med ChatGPT om Aura Rhanes, en kvinnlig ufonaut som beskrevs i en bok om flygande tefat som kom 1959 och som fasci...
-
TV-program om "oskyldigt anklagade män" har en tendens att väcka upp manliga försvarsreflexer hos de mest fridsamma män. Så även n...
16 kommentarer:
Tack så mycket. Jag har faktiskt läst någonstans att det finns sådana partiklar på den rent kvantfysiska nivån, men tyvärr minns jag inte var någonstans...
Kvantfysiken är "ontologically weird", för att använda ett filosofiskt skällsord, och då måste man ju börja ställa sig hårda frågor... Antingen har den officiella kvantfysiken fått alltihop om bakfoten - inte helt omöjligt heller - eller också har de mest mekaniska och reduktionistiska materialisterna faktiskt fel...
Och nej, jag är inte expert på kvantfysik, men jag tror att t.ex. Olav Hammer gör det lite väl lätt för sig i sin annars utmärkta bok "På spaning efter helheten". (Jag tror inte heller på att man kan kanalisera delfiner från Atlantis, om man säger så!)
Jag kan som sagt väldigt lite om kvantfysiken, och en expert skulle naturligtvis kunna säga: ”Du har bara läst populariserade artiklar och böcker i ämnet”. Vilket är sant. Men de populariserade artiklarna var faktiskt skrivna av vetenskapsjournalister som intervjuat riktiga kvantfysiker, alltså inte New Age-bluffar. Nå, om de populariserade artiklarna av *detta* slaget säger rent vansinniga saker, så måste man ju undra varför man väljer att popularisera på just det sättet? Nå, herrar materialister, hur är det?
Även CSICOP eller CSI är oroliga. För några år sedan publicerade Sceptical Inquirer en artikel som faktiskt angrep kvantfysikens spekulationer om ”parallella världar” och sådana saker. De var oroliga för att kvantfysikerna höll på att balla ur totalt! Och visst, ur en strikt materialistisk eller skeptisk synvinkel (CSI är alltså USA:s ledande skeptikerorganisation) så förstår jag dem… Själv brukade jag ”lösa” problemet genom att inte riktigt ta kvantfysiken på allvar. Jag betraktade den med stor misstänksamhet just för att jag tyckte att den lät ”nykantiansk” och ”subjektivt idealistisk”. (Jag vet inte riktigt vad nykantianerna egentligen säger, men det var så jag tänkte i varje fall.)
För några år sedan chattade jag med en kvantfysiker, låt oss kalla honom Nathan. Han tyckte också att den officiella ”Köpenhamns-tolkningen” av kvantfysiken lät ”flummig” och New Age-aktig. Nathan var en av de elakaste ateister jag någonsin chattat med på nätet, så elak att t.o.m. Flashback skulle ha bannat honom om man dök upp där – vi snackar personangrepp och slag under bältet *hela tiden* (!). Samtidigt var han inte materialist, utan dualist, eller åtminstone något åt det hållet. Nathan var dock noga med att poängtera, att dualismen ännu inte är vetenskapligt bevisad, och han verkade inte tro på teleologi heller. Sedan sade han något märkligt: han menade att David Bohms teori om kvantfysiken dels aldrig motbevisats, dels var den mest materialistiska teori som någonsin föreslagits. Han tyckte att detta var märkligt, eftersom det var Bohm snarare än Köpenhamns-skolan som hade kontakter med nyandliga. Bohm kände ju Krishnamurti (samme man som Annie Besant försökt utropa till ett slags världsfrälsare!). Bohms teorier, som givetvis är svårbegripliga för andra än kvantfysiker, brukar ju i populariserad form användas som något slags bevis på Brahman, panteismen eller något sådant, men Nathan ansåg alltså att hans teori egentligen var materialistisk…
Nå, min vilda gissning är att kvantfysiken antingen kommer att bli mer materialistisk i framtiden, detta för att mota Olle i grind, eller också kommer den tvingas att ställa sig frågor om dualism, panpsykism eller t.o.m. teleologi… Vi får se hur detta slutar.
Visst är det intressant! När blir fiction science(och tvärtom)kan man fråga sig.
Jag kan alltså nästan ingenting om kvantfysik, vilket stör mig, och det gör att jag inte kan bedöma vad Wikipedia säger. Här kommer dock några intressanta artiklar som jag skummat igenom. Först ”Günter Nimtz”, en forskare som påstår sig ha bevisat att vissa partiklar kan färdas snabbare än ljusets hastighet. Vidare artikeln ”Tachyons”, hypotetiska partiklar som kan färdas snabbare än ljuset.
Och så har vi en artikel som jag undrar om den är ett dåligt skämt, eller om någonting annat är i görningen här? Läs ”Quantum pseudo-telepathy”, en artikel om SKENBAR telepati som egentligen är ett resultat av ”quantum entanglement” och ”non-localism”. Skenbar??? Vaddå skenbar??? Hmmm….
Quantum entanglement (känner inte till den svenska termen) är alltså ett fenomen som innebär att två partiklar påverkar varandra även på oerhört långa avstånd, och detta nästan omgående (fast tydligen fortfarande långsammare än ljusets hastighet, enligt de mer moderata forskarna).
Apropå Krishnamurtis kompis David Bohm, så verkar det faktiskt som om hans teori var ett försök att formulera en mer rationell kvantfysisk teori. Bohm var uppenbarligen missnöjd med den officiella kvantfysikens flummighet, och konstruerade en teori som Wikipedia beskriver som realistisk och deterministisk.
Med ”realism” avses här att det faktiskt finns en objektivt existerande yttervärld oberoende av våra sinnen, och alla kvantfysiska fenomen som verkar ”flummiga” och beroende av våra sinnen, är egentligen orsakade av att vi inte känner till alla objektiva fakta om partiklarna i fråga. Det låter ju trivialt, men det intressanta är att Bohms uppfattningar alltid varit i minoritet!
Dessutom kunde inte ens Bohm frångå ”quantum entanglement” och ”non-locality”. Han löste frågan genom att hävda att hela universum är en enda gemensam ”locality”, och det gör att varje partikel i universum påverkas av hur alla andra partiklar beter sig i just det ögonblicket, alltså av själva helheten. Jag tror det var detta han kallade ”the pilot wave”. Det är detta som leder till determinismen. Det var alltså detta som ledde min chattbroder Nathan att kalla Bohms teori ”den mest materialistiska som någonsin föreslagits”.
Det underliga är att Bohm samtidigt öppet bedrev dialog med Jiddu Krishnamurti och hade något slags nyandliga intressen, vilket han verkar ha varit ensam om bland de respektabla kvantfysikerna. Jag vill minnas Huston Smiths bok ”Why religion matters” innehåller någon anekdot om hur Bohm föreläste inför ett auditorium på MIT (?) och efter att ha lagt ut texten med hjälp av oklanderliga ekvationer i några timmar, var det någon elak forskare som dissade honom med orden: ”Ja, det här var ju ett intressant filosofiskt föredrag, men vad har det med vetenskap att göra?”. Är inte materialisterna lite otacksamma mot Bohm, på något sätt? Ha ha.
Enligt Wikipedia utvecklade Bohm även en märklig teori om att hjärnan är ett hologram, och att vi faktiskt har fri vilja, tack vare något annat slags kvantfenomen. Teorin utvecklades tillsammans med en viss Karl Pribram.
Det verkar vara kvantfluktuationer i cyberspace, mitt inlägg om Bohm dök upp tre gånger! LOL:
Ja, jag hoppas ni inte har någonting emot att jag flejmar era trådar hela tiden? :D
Den mest lättlästa, relativt sett, artikeln om Bohm på Wikipedia är "Implicate and explicate order according to David Bohm". Den verkar vederhäftig. För några år sedan läste jag nämligen delar av Bohms bok "The Implicate Order". Lägg märke till den implicita panteismen och monismen! Den eller de som skrivit artikeln länkar också till en annan artikel om Brahman.
Jag hittade nu den där artikeln i vilken CSICOP eller CSI klagar på kvantfysiken. Den finns på följande länk:
http://www.csicop.org/si/show/multiverses_and_blackberries
Artikeln är skriven av Martin Gardner, som redan 1952 publicerade klassikern "Fads and fallacies in the name of science". Han avled rätt nyligen, och var underligt nog en slags ultra-fideistisk teist, samtidigt som han var en av de ledande inom skeptikerrörelsen.
Gardner var säkert en trevlig och brajt kille, men observera hur han gör det hela lätt för sig i den här artikeln!
I förbigående sagt tror jag inte nödvändigtvis på flummig kvantfysik. Jag konstaterar bara, att det finns ett metodologiskt problem här...
Hela länken kom inte med. Artikeln heter alltså multiverses_and_blackberries.
Martin Gardner har faktiskt gjort en rolig upptäckt. Det gäller en mycket bisarr kanaliserad skrift som kallas Urantiaboken. Enligt denna bok heter Jorden egentligen Urantia, och är en av många bebodda världar. I det kosmiska registret har Jorden nummer 5,342,482,337,666. Gardner är mattenörd, och ställde sig frågan om numret kan tänkas betyda något? Och det gör det! Håll i er nu.
Först vänder man nummerserien bak-och-fram: 666,733, 284, 2435. Sedan delar man upp den på följande sätt: 666-73-328-42435. De tre första nuffrorna (666) är ju Vilddjurets tal. Om 7 och 3 adderas, får vi 10. Det är tio bokstäver i ordet ”Revelation” (alltså Uppenbarelseboken). Om vi adderar 3,2 och 8 får vi 13. Om vi adderrar 4,2, 4, 3 och 5 får vi 18.
Uppenbarelseboken 13:18 är den vers i Bibeln som nämner…Vilddjurets tal!
Numret är alltså en satanisk kod!!!
Hade jag varit kristen fundamentalist hade jag dragit slutsatsen, att Urantiaboken är av Djävulen. En mer trivial förklaring är att ”kanalen” hade ett sjukt sinne för humor, eller själv var mattenörd…
Ett annat nummer Jorden sägs ha i det kosmiska registret är 606. Gardner misstänker att detta egentligen är Chicagos postnummer. Urantia Foundation har alltid haft sin adress i just Chicago…
Ibland undrar man om världen är galen.
Frågan är förstås om man inte kan få lika anmärkningsvärda resultat med andra sifferserier om man vänder dem bak-fram, delar upp dem, och adderar vissa valda delar av serien.
Men det är klart, den som "kanaliserade" budskapet hade kanske gått i skola hos Aleister Crowley...
Jo, men observera att siffrorna faktiskt är adderade i rätt ordning, och att man egentligen får samma resultat både framlänges och baklänges, eftersom det handlar om enkel addition...
Det är uppenbart att någon har dragit de här stackarna ordentligt vid näsan...
Jo, men uppdelningen som styr vilka siffror som ska adderas verkar vara ganska godtycklig, Varför 7 och 3 istället för 7, 3 och 3, till exempel. Eftersom den sistnämnda kombinationen finns inom kommatecken vore den mer logisk....
Även den senare delen av uppdelningen följer inte den ursprungliga.
Men om man följde den som fanns i Urantiaboken (genom kommatecknen) fick man ju inget lika spektakulärt resultat, förstås.
Jo, men jag tror att kommatecknen är en bluff. För att knäcka koden, måste man se igenom bluffen. Sedan tror jag att siffrorna "666" är en fingervisning om, att det faktiskt finns en kod som bör knäckas. Vilddjurets tal står ju helt öppet i slutet eller början av sifferserien...
:-)
Det här inlägget har ingen särskild poäng, men i Michael Polanyis bok ”Meaning” har jag hittad följande citat, som jag har tagit mig friheten att komprimera en aning. Det handlar alltså om materialismen…
It admittedly seems quite absurd when members of a Brazilian tribe called Bororos declare with pride that they are a kind of red parrot. Bororos seem to think that in some ways they and the red parrots belong to the same class. But isn´t this kind of identification a manifest absurdity? Not, of course, if it is within the range of the Bororos´ particular sense of plausibility.
Many scientists and philosophers have, for centuries now, asserted that all human beings, including themselves, are automatically functioning machines. To many of us this identification seems absurd. To them, on the contrary, the view that men have minds which control their actions is the absurd view.
What the Bororos mean by identifying themselves with red parrots may be difficult to fathom, but there is no necessary reason to say that it is any more absurd than the view of many scientists and philosophers that they are machines…
Precis.
Har sent omsider läst Martin Gardners artikel.
Den argumenterar bra, men jag tycker inte riktigt om dess slutsatser...
Han verkar ju inte ifrågasätta Big Bang, så när han menar att det endast finns ett universum (och en "skapare") betyder det att han accepterar att detta enda universum kommer att försvinna till sist, dvs att allt kommer att försvinna.
Då är Alfvén/Lerner med ett universum som är oändligt i tid och rum betydligt mer sympatiska...
Men jag har en känsla av att AG skulle gilla Gardners artikel.
Skicka en kommentar