Sakligt och informativt om sexualiserat våld

/Min recension av Tystnaden är bruten: Ta ansvar! av Agneta Lundström, Gunilla Nordenfors, Gerda Christenson och Maggi Wikström, ROKS 2001. Publicerad i Internationalen 20/2001 och Spegeln 2/2001./

Under de senaste tjugo åren har sexuella övergrepp och sexualiserat våld fått en uppmärksamhet som aldrig tidigare. Det som förr tystades ned och marginaliserades diskuteras idag på många håll i samhället. Överlevare från sexualiserat våld är idag inte lika nedtystade som de var tidigare.

Denna förändring avspeglas i titeln på denna bok. Två av författarna gav för tio år sedan ut en bok med titeln Bryt tystnaden. I denna uppföljare har titeln ändrats till Tystnaden är bruten: Ta ansvar! Det visar onekligen på att något har hänt.

Boken är inte bara välkommen - den är på många sätt nödvändig. Även om tystnaden är bruten är det mesta som skrivs om sexualiserat våld inte speciellt bra eller klargörande. Denna bok är det.

I det första kapitlet ger Maggi Wikström en föredömligt klar genomgång av kvinnoförtrycket och könsmaktssystemet. Hon börjar med ekonomisk ojämlikhet och slutar med sexualiserat våld. Hon visar på hur de olika delarna hänger ihop, hur kvinnoförtrycket utgör en helhet. Det är kanske det mest faktaspäckade kapitlet i boken och innehåller mycken nödvändig information. Speciellt vill jag rekommendera läsaren att studera tabellen på sidan 46 om hur många män respektive kvinnor som begår olika typer av övergrepp. Den krossar effektivt myten om att övergrepp är något könsneutralt.

Tankeväckande
I två kapitel tar Gunilla Nordenfors upp mäns våld mot kvinnor. I synnerhet det första av dessa är mycket tankeväckande. Det innehåller skakande fallbeskrivningar och en teoretisk diskussion om orsaker och sammanhang. Speciellt värdefullt är avrättningen av populära myter om varför män misshandlar på sidan 71 ff. Det handlar inte primärt vare sig om droger, om mäns vanmakt, om deras barndomstrauman, om männens dåliga ekonomi eller att de skulle vara psykiskt sjuka utan om ett sätt att upprätthålla kontroll och njuta av ett överläge.

Gunilla Nordenfors har också ett kapitel om vårdnadstvister. Hon visar hur kvinnan under större delen av historien varit rättslös i vårdnadsfrågor och att mannen haft den avgörande kontrollen över barnen.

Hon visar sedan hur detta började förändras till det bättre under 60- och 70-talen men att de senaste lagändringarna går i riktningen mot ett återupprättande av mannens totala makt över barnen Detta har ofta fått förödande konsekvenser för kvinnor och barn som utsätts för övergrepp av männen.

Agneta Lundström har i ett kapitel om incest och sexuella övergrepp mot barn bland annat tagit upp den backlash som överlevarna från övergrepp fått utstå de senaste åren. Hon skärskådar organisationer som Familjer mot falska incestminnen och deras ”vetenskapliga” försvarare som Christopher Gillberg och Jan-Otto Ottosson.

I ett uppföljande kapitel visar hon hur vetenskapen under detta århundrade använts för att förneka eller bagatellisera övergrepp. Hon beskriver både Freuds förräderi mot sina kvinnliga patienter och Kinseys grymma sexuella experiment på spädbarn.

Välskriven handbok
Gerda Christenson har skrivit ett mycket bra kapitel om pornografi, som är mycket klart och överskådligt.

I ett avslutande kapitel tar Agneta Lundström och Gunilla Nordenfors upp vad vi kan göra idag mot sexualiserat våld. De flesta av hennes förslag (med ett undantag - se nedan) går det bara att instämma i.
Boken är genomgående mycket informativ, saklig och välskriven. Den är en handbok som många borde läsa.

Jag har egentligen bara två kritiska anmärkningar till den. För det första kan man inte säga att jag är helt entusiastisk till förslaget på sidan 194 att upprätta en kollektiv mansskatt som ska gå till offren för sexualiserat våld. Förslaget utgår naturligtvis från det faktum att den stora majoriteten av förövarna är män, liksom att detta faktum avspeglar ett könsmaktssystem som bygger på manlig makt och kvinnlig underkastelse. Men det finns tillräckligt många undantag i bägge riktningarna för att förslaget ska te sig ganska så orimligt. Att manliga överlevare från sexualiserat våld i barndomen skulle betala en sådan skatt, medan högavlönade kvinnliga karriäradvokater eller vittnespsykologer, som nära samarbetar med förövare skulle slippa göra det, ter sig för mig inte så lite olustigt. För att nu bara ta ett exempel. Det vore i så fall mer konstruktivt att exempelvis kräva att porrindustrins tillgångar ska exproprieras och användas för detta syfte.

En mer väsentlig kritik är bokens relativa tystnad om rituella övergrepp mot barn. Detta är det område där backlashen mot överlevarna varit som mest effektiv. Efter att det uppmärksammades under några år i början på 90-talet (bland annat av två av bokens författare) blev tystnaden i det närmaste total igen. Därför borde det uppmärksammats lite mer än på 13 rader på sidan 26 och 3 rader på sidan 155. I denna fråga har inte heller denna bok brutit tystnaden.

Boken kan beställas från ROKS på tel 08/442 99 30 eller på e-mail info@roks.se. Gör det!