Varför ogillar jag sommartiden - egentligen?

Jag var mot sommartiden redan när den infördes 1980. Sedan dess har oviljan inte minskat. Den har tvärtom stärkts mer och mer

Jag brukar ofta dra upp de fakta som visar att olyckor och hjärtattacker brukar öka veckan efter omställningen. Men det är inte grunden till min ovilja. I så fall skulle jag vara helt  nöjd med tanken på att ställa om till sommartid för gott. Men om möjligt ogillar jag den idén ännu mer.

Jag brukar också ofta anföra det mer eller mindre pedantiska argumentet att klockan bör följa solen - så att grundprincipen är att solen står högst 12.00 och lägst 24.00. Det kommer närmare kärnan i min ovilja. Och eftersom jag för lite mer än ett år sedan begåvades med en Aspergerdiagnos jag inte accepterar* kan ju någon se min motvilja som ett resultat av ett Asperger-relaterat pedanteri!

Men inte heller det är egentligen den yttersta orsaken...

Den yttersta orsaken är en kombination av min säregna tidsuppfattning och något som hände våren-sommaren 1971.

Om jag börjar med tidsuppfattningen. För somliga är vad som hände för femtio år sedan något som känns väldigt  avlägset. För mig är vad som hände då, eller vilken annan tid som helst något som skulle kunna ha hänt igår. Alla tider kan för mig upplevas som något som händer i nära på nutid...

Och vad hände då våren-sommaren 1971? Jag brukar se det som en – Katastrof med stort K. Det kan sägas att jag då blev "psykotisk" - med det är ju mest ett ord. Och enligt den person som utförde den undersökning som ledde till Asperger-diagnosen har jag egentligen aldrig varit psykotisk...

Men det som hände då var i alla fall något som gjort att jag ser det som hände efteråt som ett tidsmässigt stickspår. För mig tog den verkliga nutiden slut 1971...

Allt efteråt är på sätt och vis som en overkighet.

Och det innebär att för mig är den verkliga upplevelsen av hur en dag ska se ut på riktigt – så som den såg ut fram till 1971. Förändringen till sommartid som kom 1980 ökade overklighetskänslan än mer....

Inte nog med att jag slets från det som jag uppfattade som verklig nutid 1971 - dessutom har man ställt om klockan så att skillnaden från då till nu är ännu större.

Det är den yttersta orsaken till att jag närmast hatar den så kallade sommartiden. All annat är (troligen) svepskäl...
-----------------------------------------
* Jag ogillar Asperger-diagnosen kraftigt, men måste ju numera ändå medge att statusen på den för mig har höjts inte så lite efter att jag har fått reda på att Greta Thunberg också har den.. ;-)


George Hudson - föreslog sommartid redan 1895. 

Max Scharnberg om 11 september 2001

Det bör kanske noteras att den närmast outtröttlige Max Scharnberg har hittat en ny oskyldigt anklagad att försvara.

I ett inlägg på sin öppna Facebooksida. argumenterar han, i en polemik mot en viss Evelina Larsson, för att Usama bin Ladin var oskyldig till 11 september-attacken, och hänvisar till några av de vanligaste argumenten från de konspirationsteoretiker som förnekar att Usama och al Qaida hade något att göra med saken, och att attacken genomfördes av USA:s regering:

"- Som om hon var anställd vid reklamavdelningen framhåller hon Wikipedia som maximalt tillförlitligt. Däremot betecknar hon YouTube som tvivelaktig. Ett skäl kan vara att YouTube bringar bildbevis för att flera flygplan har flugit in i en skyskrapa utan att skrapan vältade och södersmulades. Berömda professorer i juridik har uttalat att påstående att Usama bin Ladin låg bakom WORLD TRADE CENTER attentatet aldrig skulle hålla i en amerikansk domstol. Naturvetare har påpekat att flygbensin aldrig kan få upp temperaturen ens till 1000 grader Celsius, medan stål inte smälter förrän omkring 1400 grader. Ifall flygbensin kunde förstöra stålskelettet i skyskraporna, så är detta det största mirakel sedan Jesu Christi Uppståndelse.

- Men numera har det fastslagits ex cathedra och enligt samstämmighetsprincipen, att Usama bin Ladin var boven. Och de som har annan uppfattning inte bör tas på allvar. De har en sjuklig böjelse för konspirationsteorier.""

Det är faktiskt lite förvånande, även om Scharnberg ju tidigare bland annat drivit  konspirationsteorin att terapeuterna styr det svenska domstolsväsendet och att de har sett till att 80 procent av de som är dömda för incest är oskyldiga, så att de ska få nöjet att bedriva terapi med oskyldigt dömda i fängelserna.

Men att han även skulle anamma den typen av 11 september-teorier hade jag nog ändå inte riktigt väntat mig.

Skriv under för barns rätt!

Ett antal organisationer, bland annat ROKS och Kvinnofronten, har tagit ett gemensamt upprop, som bland annat har publicerats i Aftonbladet. Uppropet kräver bland annat att termen "umgängessabotage" ska avskaffas, och att inga föräldrar ska tvingas att tvinga sina barn att umgås med den andre föräldern.

Det har också startats en namninsamling för dessa krav. Jag skrev under igår. Jag tycker att så många som möjligt bör skriva under.

Namninsamlingen finns här.

På samma sida finns också en mer kortfattad test, som bygger på det nämnda uttalandet . Jag kopierar den nedan.
 --------------------------------------------------------------------------------

Vi kräver barns rätt i domstolarna!

Vi blir allt fler som upprörs av att se hur domstolarna inte tar hänsyn till barns vilja, utan gång på gång överför vårdnaden till pappor som brukat våld – med hänvisning till mammors ”umgängessabotage”. I vilken annan situation tvingas brottsoffer att umgås med sin förövare?

När en pappa utsätter en mamma för våld har de flesta barn i dessa familjer befunnit sig i samma rum (85 procent) eller sett och hört misshandeln från annat rum (13 procent). Det innebär att 98 procent av barnen är vad Brottsoffermyndigheten kallar ”deltagande vittne”. Cirka 60 procent av barnen har själva blivit misshandlade. 30 procent av barnen har även utsatts för sexuella övergrepp och 35 procent av barnen har dessutom sett eller hört pappan hota att döda mamman. 1. Men enligt olika studier döms ungefär 75 - 90 procent av barnen till umgänge med den våldsamma pappan. 2.

Barnen står rättslösa. Det kan vi inte acceptera längre. Vi kräver förändring!

Vi som står bakom denna namninsamling har 3 krav på politikerna:

• I definitionen av ”barnets bästa” ska barns välmående komma först.
Föräldrabalkens paragraf om ”barnets bästa” (6 kap. 2a §) säger att hänsyn ska tas till dels risken att barnet ska utsättas för övergrepp eller liknande och dels barnets behov av kontakt med båda föräldrarna. Domstolarna bortser då helt från att barnet kan fortsätta fara illa av de övergrepp som pappan redan tidigare har utsatt dem för. 
Inget barn ska behöva umgås med någon som utövar eller utövat våld mot dem. Barnets välmående måste i lagen väga tyngre än kontakten med båda föräldrarna.

• Begreppet ”umgängessabotage” måste avskaffas.
Bland det mest riskfyllda för kvinnor som utsätts för våld är att bryta upp från mannen, särskilt då de har gemensamma barn. Gång på gång blir mammor idag misshandlade och till och med mördade just vid umgängestillfällen. Ändå fortsätter samhället att kräva att att mammor efter skilsmässan ska ansvara för pappors umgänge. Mammor har enligt lagen nämligen skyldighet att tvinga sitt barn till umgänge med pappan. Om mamman inte tvingar barnen, eller misslyckas, anses hon ha utövat ”umgängessabotage” – varpå hon tvingas betala vite och, som vi sett i allt fler domar, riskerar att förlora både vårdnaden och kontakten med barnen. 

Genom begreppet ”umgängessabotage” hjälper samhället i praktiken våldsamma pappor att kunna fortsätta utöva hot och våld mot utsatta barn och mammor. Därför måste begreppet avskaffas.

• Ingen förälder ska behöva tvinga sitt barn att träffa den andra föräldern.
Samhällets krav på mammor att tvinga barnen till umgänge med pappan innebär, förutom risken att barnen utsätts för övergrepp, också risken att detta får till följd att barnen förlorar tilliten till mamman – och till vuxenvärlden över huvud taget. Den som ytterst drabbas av detta är barnet.

Istället borde det självklart vara samhällets ansvar att se till att pappor får sin umgängesrätt i de fall det är förenligt med barnets bästa.

Vi kräver barns rätt till trygghet och frihet från hot och våld!

Organisationer som står bakom namninsamlingen: 
Kvinnofronten
Roks (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige)
Kvinnors rätt
Wonsa (World of no sexual abuse)
Unizon
Kvinnliga Läkares förening
Kvinnors nätverk
Sveriges Kvinnolobby
Atsub (Föreningen Anhöriga Till Sexuellt Utsatta Barn)

 

"Den röda pesten och nationernas liga"

SvD kommenterar idag på ledarsidan för 100 år sedan - den 26 mars 1919. - upprättandet av en sovjetrepublik i Ungern, Man beskriver denna händelse ganska så skräckslaget. Och skriver bland annat: "Lenins rike utbreder sig sålunda med löpeldens snabbhet"...

Man föreslår att Nationernas Förbund (som man i ledaren kallar "nationernas liga") som just håller på att bildas, på ett konstruktivt sätt ska samarbeta mot faran från öster.

Framförallt då genom att  ententemakterna mildrar sina hårda krav på Tyskland , vilka SvD ser som det som mest av allt gynnar bolsjevismens expansion.

Rubriken på ledaren? "Den röda pesten och nationernas liga".

Ufologisk numerologi

Det fanns en gång en ufolog som hette Staffan Stigsjöö. Han skrev tre böcker - ”Tefatsfolket ser oss”, ”Tefatsfolket - vänner eller  fiender?”, och "Tefatsfolket har landat".

Jag läste någon eller några av dessa redan på sjuttiotalet. Det som mest fascinerade mig i dem var ett påstående om att personer som är aktiva i ufo-frågor brukade dö omkring den 24  i månaden. Omkring, alltså. Stigsjöö angav ett spann som sträckte sig mellan den 21 och den 27. Och namngav några ufologer/ ifologer som dött mellan dessa datum. Jag blev storligen förundrad.

På den tiden fanns inte internet, så det var lite svårt att kolla. Men nu har jag amatörmässigt, och snabbt, kollat några få namn i  sammanhanget. Här är resultatet.

Den första kända contacteen, George Adamski , dog den 23 april 1965, Den andra, Truman Bethurum dog den 21 maj 1969.  Den tredje, Daniel Fry, dog den 20 december 1992. Den första riktigt kända kvinnliga contacteen,  Elizabeth Klarer, dog i  februari 1994, men jag har inte lyckats hitta något datum.

Den kände svenska contacteen, Gösta Carlsson, dog dock den  4 oktober 2003.

Den mer vetenskapliga ufologen Allen Hynek dog den 27 april 1986. En av de första författarna till populärt skrivna  böcker om "flygande tefat",  Donald Keyhoe, dog den 29 november 1988. Barney Hill, en av de två förta kända  "abductees", dog den 25 oktober 1969*.  Den första akademiker som skrev positivt hållna böcker om "abductees”, John E Mack dog den 27 september 2004.

Grundaren av en svensk åtminstone någorlunda vetenskaplig UFO-tradition,  K Gösta Rehn, dog den 17 juni 1989. Staffan Stigsjöö själv dog den 6 mars 2009,

En mindre känd contactee,  George van Tassel, dog den 9 februari 1979. Den första som rapporterade sig ha sett "flygande tefat", (och gav namn åt fenomenet!)  Kenneth Arnold, dog den 16 januari 1984.

Det är de jag kollat hittills.

Tja, relativt många dog ju faktiskt nära Stigsjöös tidsspann 21- 27. En snabb koll på medelvärdet på min mobils miniräknare ger - 18, 666666667 (!).  (om jag gjorde rätt). Medianvärdet på detta tunna materiel torde dock ligga på  20,5, om jag räknat rätt i huvudet....(matematik är inte min starkaste sida...)

Vad kan man säga om detta? Jag säger ingenting... Mer än att om det finns  en intern ufologisk folklore om dessa datum kan ju det bli en självuppfyllande profetia. UFO-engagerade personer kan ju bli ovanligt nervösa när de kommer till den 21 varje månad....

Det skulle kunna förklara att åtminstone 5 i en lista av 12  dog mellan den 21 och 27.  Vilket är mer än slumpen.. återigen om jag räknar rätt..
-----------------------------------------------------
* Den andra var hans hustru Betty Hill, som också hävdade att hon blev bortförd vid samma tillfälle, och som jag konstigt nog glömde att ta med (!) i listan. (Hmm). Hon dog den 17 oktober 2004, och om jag tog med henne i min lilla statistik skulle ju andelen som var födda mellan den 21 och 27 minska.  Men just nu orkar jag inte att räkna på medeltal och median på den lista jag får om jag tar med henne.
;-)


Allen Hynek (till vänster) och den franske ufologen Jacques Vallee (till höger).

Vidarkliniken

Vidarkliniken ska läggas ner. Nu gäller det tydligen i denna omgång inte polikliniken, utan endast kliniken, men frågan är i så fall vad nästa steg i så fall blir.

Ett debattinlägg i Aftonbladet som protesterar mot nedläggningen kan läsas här.

Vidarkliniken drivs av antroposofer, en religiös strömning som grundades av Rudolf Steiner  (1861-1925).

Jag tänker här inte gå in på den medicinska debatten om frågan, endast referera till några personliga erfarenheter.

Jag gick faktiskt till Vidarkliniken våren 2014 för jag var orolig för att jag hade magcancer.

Anledningen var att jag var extremt rädd för gastroskopi, och tänkte att Vidarkliniken skulle ha större förståelse för den typen av udda reaktioner än an vanlig vårdcentral.

De var också mycket riktigt empatiska, och de kom förresten redan från början också fram till att just gastroskopi inte alls var aktuellt eftersom symptomen inte ens kom från magen (det visade sig att jag faktiskt inte visste var magen låg!!!).

Jag var där några gånger, det slutade bra, och det visade sig att jag inte hade något jag oroade mig för.... Men det jag vill säga här är att de inte en enda gång vare sig gjorde eller pratade om något alternativmedicinskt.

Det var hundra procent skolmedicin, det som skilde från många andra ställen var att de var ovanligt empatiska, och tog stor hänsyn till min oro.

Därför störs jag faktiskt av att Vidarkliniken ska tvingas att läggas ner.

Jag är helt mot vinster i välfärden, men idag då den offentliga vården på många områden ofta fungerar dåligt tycker jag att ideella (icke vinstdrivande) föreningar inom sjukvården ibland kan fylla en viktig funktion.


Rudolf Steiner, grundare av Antroposofiska Sällskapet.

Den ungerska rådsrepubliken 1919

I SvD för 100 år sedan, den 23 mars 1919, citeras ett uttalande från Ungerns president:

"De, vilka hittills på folkviljans grund och med understöd av det ungerska proletariatet ha regerat, ha insett att förhållandes tvingande makt kräver en ny kurs. Produktionsordningen kan tryggas endas om proletariatet övertar makten."...

Och det skedde. På samma sida kan man i SvD också läsa rubriken. "Arbetarerådet har övertagit makten.En regering av folkkommisarier med Alexander Garbai i spetsen."

Det blev inledningen till den andra sovjetstaten i Europa, och världen. Den blev kortvarig, och bestod endast till augusti 1919.

Dess ledande person i regeringen blev efter ett tag Bela Kun.

Att den blev så kortvarig berodde dels på att den utsattes för militära angrepp av framförallt rumänska styrkor, men kanske också på att de ungerska revolutionärerna vägrade att följa den ryska sovjetregeringens råd att ge jorden till bönderna. Istället försökte de med en gång införa ett socialistiskt jordbruk, vilket ledde till att den fick stora delar av bondebefolkningen till motståndare.

Regeringschefen Bela Kun flydde efter nederlaget i augusti 1919 till Sovjet, där han sedan ofta kom i opposition till partiet. Han drabbades , som så många andra revolutionärer, av utrensningarna under det sena 30-talet. Han avrättades den 29 augusti 1938

Bela Kun, ledare i ungerska rådsrepubliken 1919.

Jesus var socialist

Jag har ofta argumenterat (exempelvis här) för att Jesus och den tidiga kristna rörelsen, om den definieras politiskt, entydigt och definitivt var vänster. Det är jag förstås inte ensam om. Var och en som på ett seriöst sätt undersöker vad som verkligen står i evangelierna och Apostlagärningarna (för att inte tala om Jakobs brev!) kan knappast dra någon annan slutsats.

Därför blev jag glad när jag via en Facebooksida för "progressiva mormoner" upptäckte denna artikel av Chuck McKnight.

Den heter "Jesus was a socialist" och argumenterar övertygande , och är mycket väl underbyggd.

I dessa tider, då olika högerkristna organisationer (alltifrån Livets Ord till Kristdemokraterna!) fått förvrida bilden av den urkristna läran är de fakta och synpunkter som läggs fram i den mer än välkomna.

Läs den gärna.



Målning av Jesus, från Katarinaklostret vid Sinaiberget (c. 550  e.kr..)

Ingrid Carlqvist har sett ljuset

En man vid namn Claes Hedberg har presenterat en "teori" om Palmemordet, som i princip går ut på att Palme inte blev mördad,utan gömdes på hemlig ort i Frankrike för att dölja att han hade AIDS.

Den "teorin" skulle normalt sett inte intressera mig det minsta.  Om det inte vore för en sak.

En av de personer som jag ägnat en hel del tid åt att kritisera, nämligen Ingrid Carlqvist (IC), har deklarerat att hon uppskattar både teorin, och boken som den presenteras i.. Hon tycker att den får henne att se Palmemordet i ett helt nytt ljus.

Av princip ogillar jag att länka till IC, men det är lätt att hitta hennes synpunkter, som hon skrivit ner på sin blogg, i ett inlägg som hon också länkat till på ex.vis sin Facebook-sida.

Jag stötte först på IC 2009, då hon i sin nystartade blogg bland annat lade ut texten att de som anser att det finns organiserade nätverk som begår övergrepp mot barn lider av alldeles ovanligt fnoskiga  konspirationsteorier.  Liksom de som anser att det finns nätverk som mörkar övergrepp mot barn.

Detta skulle man förstås, lite naivt, kunna tolka som att IC principiellt ogillar allt som kan ses som "konspirationsteorier".

Så är inte fallet. Det här är väl endast det senaste – och kanske mest bisarra - exemplet  på att hon ofta entusiastiskt omfamnar en hel del sådana. Det är bara vissa "konspirationsteorier" som hon ogillar. Andra älskar hon.

För att visa karaktären av den teori som nu får IC att se Palmemordet i en sorts förklarat ljus tar jag mig friheten att citera en sammanfattning av denna, gjord av pseudonymen "Udda boktips":

"Olof och Lisbet Palme lämnar biografen Grand och promenerar hemåt längs Sveavägen. Utanför Skandia-huset (svenska Stay Behinds-högkvarter) byter de äkta Olof och Lisbet Palme plats med Olof Palme kopia 1 och Lisbet Palme kopia 1. Vid Dekorima står en "mördare" beredd och avlossar en startpistol mot Olof Palme kopia 1 som faller ihop på marken. Lisbet Palme kopia 1 spelar chockad och hindrar samtidigt omkringstående från att upptäcka att Olof Palme kopia 1 faktiskt lever.

"Mördaren" springer uppför Tunnelgatan. Hans Holmér med chaufför rullar sakta förbi "mordplatsen" för att se att allt fungerat.Samtidigt anländer ambulans 912 med Olof Palme kopia 2 och Lisbet Palme kopia 2 till Sabbatsbergs sjukhus. De äkta Olof och Lisbet Palme förs genom Skandia-huset till en väntande bil med mörka rutor och åker med den för att hämta upp ambassadör Carl Lidbom. Strax därefter lämnar den äkta Lisbet Palme bilen och hämtas upp av en polisbil.

Nu anländer ambulans 951 till "mordplatsen" och hämtar upp Olof Palme kopia 1 och Lisbet Palme kopia 1 och dessa försvinner ur historien. På Sabbatsberg byts nu Lisbet Palme kopia 2 ut mot den äkta Lisbet Palme samtidigt som Olof Palme kopia 2 byts ut mot Olof Palme kopia 3, en redan avliden person. Lisbet Palme kopia 2 lämnar sjukhuset och hämtas senare upp av Hans Holmér som skjutsar henne till Sundbyberg. Den äkta Olof Palme och Carl Lidbom skjutsas till Borlänge där de hämtas med ett franskt regeringsplan och flygs till Frankrike."

Jag tror nog inte att jag här behöver tillägga något mer.

  

Olof Palme talar vid kårhusockupationen 1968.

Vampyrernas idéhistoria

Den som vill veta mer om vampyrer kan med fördel läsa Katarina Harrison Lindberghs bok "Vampyrernas historia" (2011). En bok som för övrigt varmt rekommenderas. Och som lärt mig en del om ett udda ämne*.

Eller den borde förstås heta "Vampyrernas  idéhistoria" - eftersom vampyrer, som bekant, inte ser ut att finnas till i sinnevärlden...

Idag finns det heller knappast någon som verkligen tror att de finns. Och Harrison Lindbergh visar i sin bok att när människor verkligen trodde på vampyrer, trodde de på något helt annat än dagens populärkulturs-vampyrer.

Det folkloristiska materialet om vampyrer, upptecknat innan det blev ett riktigt populärt ämne på slutet av 1800-talet, beskriver snarare något som liknar dagens populära föreställning om zombier. Illaluktande, fula. oformliga. Som dessutom inte alls brukade komma från någon överklass, som Dracula. Det var ofta snarare fattiga, udda bybor, som varit illa omtyckta under livet. Det var framförallt från den gruppen som man ibland brukade peka ut personer som antogs ha blivit vampyrer efter sin död. .

Men vampyrtron försvann. Och samtidigt som den försvann förvandlades vampyrerna. De nya populärkulturella vampyrerna blev gradvis mindre fula, och ofta aristokratiska. Denna förändring började redan före Bram Stokers "Dracula", men i och med denna kom den senare tidens vampyrföreställningar att få en mycket fixerad form.

Att vampyrer bor i slott i Transsylvanien, att de har speciella hörntänder, att de inte syns i speglar, och att de sover i kistor, är några drag som inte alls fanns före Bram Stokers roman.

Och i de tidigare folkloristiska berättelserna var inte ens blodet så centralt. Vampyrerna åt av de levande - de drack inte endast blod.

En av de centrala förändringarna som kom med populärkulturens vampyrer var alltså att en del av dem började kopplas till aristokrati och överklass.

Men det var endast första steget. Vad som sedan händer i en allt större del av genren, är att vampyrerna börjar bli snygga och attraktiva. Och på senare år har de också börjat bli mänskliga, empatiska och rent av snudd på ”goda”.

Men fortfarande lever de alltså på människors blod. .

På något sätt kan man kanske kalla det för vampyrernas normaliseringsprocess. De suger vårt blod, men de är numera ändå vackra och sympatiska och skulle kunna vara en av oss....

Men samtidigt kan man ju förstås inte tro på dem... Det finns förmodligen  nästan lika få vuxna som tror på vampyrer som det finns vuxna som tror på jultomten. Dagens populära vampyrföreställning har ju också det gemensamt med föreställningen om jultomten - att den skapades av människor som själva inte trodde på den. Jultomten skapades för att lura barnen; den litterära vampyren för att skrämma och roa vuxna.

Därför finns ju faktiskt inte heller den ack så bekväma vägen till odödlighet - att bli biten av en vampyr - i verkligheten. Förr skulle väl inte så många ha beklagat detta - få skulle väl vilja få ett "evigt liv" som ens avlägset liknade folktrons ursprungliga groteska zombie-liknande vampyrer. Men att sörja att man inte kan få bli en av dagens snygga,  ack så  mänskliga och ofta också så välbärgade vampyrer - och som sådan bli odödlig – misstänker jag kan vara en ibland förekommande  reaktion hos en del fantasifulla unga läsare idag....

Men i detta har jag kanske fel?

;-)
-------------------------------------------------
* Jag lånade den som pappersbok på bibliotek. Den går inte att köpa som pappersbok länge, men finns som e-bok.


The Vampire (1897) av Philip Burne-Jones

När media grät över Michael Jackson - i flera veckor

Nu går det att se dokumentären om Michael Jackson och sexuella  övergrepp mot barn på SVT Play. Del ett kan ses här och del två här. (Jag har ännu inte sett den).

Det är bra.

Annars minns jag mycket väl den dag media rapporterade om Michael Jacksons död. Jag satt på en långfärdsbuss och när vi gick ut för att handla i en kiosk såg jag tidningarnas världskrigsrubriker.

Det var den 26 juni 2009 och när jag kom hem på kvällen skrev jag ett blogginlägg om saken. Jag saxar från detta här:

----------------------------------------------------------------------------------
"Aftonbladet hade 10 sidor om dödsfallet. Där fick vi bland annat i en tvåsidig rubrik reda på att Jackson var 'den störste'. Det hela preciserades i artikeln: 'Han var störst Ett monument'.

Expressen var lite mer blygsam. De hade endast 8 sidor. Och en av deras rubriker var den mer modesta 'En av de största'.

Nu är det dock meningen att vi bör sörja mannen som förbjöd sina barn att vara ute utan mask, och som klarade sig från anklagelser om sexualbrott not barn genom att muta en familj med över 20 miljoner.

Till och med Mona Sahlin sörjer på Newsmill. Och i Expressen på sidorna 10-11 skriker världskrigsrubrikerna ut: 'SÖRJS AV EN VÄRLD'.

Jag bor, så vitt jag fattar, också i denna värld. Jag vill stillsamt påpeka att jag inte sörjer en popstjärna som genom sitt handlande uppenbarligen bidragit till att övergrepp mot barn i vissa kretsar blivit normaliserat och nästan ses som 'poppigt'".

Men det blev värre. Dag efter dag fortsatte media att sörja, så vitt jag fattade men än de någonsin sörjt något dödsfall någonsin tidigare.

Den 7 juli samma år skrev jag så här på bloggen:

"På förstasidorna fortsätter kvällstidningarna idag att skrika (eller gråta) ut världskrigsrubriker om Michael Jacksons död. En och en halv vecka efter hans död. Så här har det varit dag efter dag efter att han dog. Varför?

Det här är den mest intensiva mediehysterin runt ett (naturligt) dödsfall jag sett i hela mitt liv.

Så här har det aldrig varit tidigare. Inte ens när John Lennon dog (trots att det dödsfallet inte var naturligt, utan ett mord). Inte när Elvis Presley dog. Inte heller när Jimi Hendrix dog. Inte när Marylin Monroe dog, eller Greta Garbo.

Winston Churchill ansågs heller inte värd en sådan mediebevakning vid sin död. Inte heller Brezjnev, Mao, eller Charles de Gaulle.

Nu är det tydligen meningen att vi ska sörja Michael Jackson mer än vi sörjt någon annan i världshistorien efter Jesus."

Nej, det var inte fel att skriva om Jacksons död, och att fansen sörjde honom. Men i de närmast bisarra sorg-orgierna undvek man nästan helt  konsekvent att nämna de mer problematiska sidorna hos den döde artisten. Trots att dessa var allmänt kända. Inget fick störa sorgen.

Idag tas dessa upp. Det är som sagt bra.

Michael Jackson  gjorde alltså musik som tilltalade många. Det var förvisso helt riktigt att skriva om detta när han dog.

Men att allt annat då glömdes i medias kollektiva gråtande var ändå lite märkligt.

Bloggmarodörer

Under många år är har jag fått diverse hätska, kortfattade, anonyma kommentarer från papparättsnissar, och personer som hävdar att PAS finns, bortträngda minnen inte finns, och liknande. Men framförallt har det varit papparättsnissar.

Jag har oftast inte tagit in dem. men de senaste dagarna har jag gjort ett experiment och tagit in allt.

Resultatet kan ni ju beskåda under inlägget från den 1 mars.... med den anonyma kommentatorns gradvis upptrappade hysteri.

Jag förstår inte mentaliteten hos de som skriver sånt. Det verkar inte handla om försök att övertyga mig, eller bloggens läsare. Det verkar mest vara ett sätt att tracka.

Jag gör själv aldrig något som liknar detta. Det finns en rad bloggar som jag ogillar. Jag kan någon enstaka gång skriva på dessa för att rätta till något uppenbart sakfel om något jag känner till. Eller någon enstaka gång besvara ett personangrepp mot mig personligen.

Men aldrig har jag spammat någon av dessa med fientliga kommentarer.

Det fanns en gång en blogg som hette Daddys blogg, med en papparättslig agenda. Jag skrev där någon enstaka gång. Alltid lågmält, sakligt, och när jag mötte hätskt motstånd drog jag mig snabbt tillbaka.

Ingrid Carlqvist hade en blogg,  på den tiden hon framförallt var papparättare och övergreppsförnekare och inte contrajihadist. Hon gjorde på ett tidigt  stadium klart att hon inte ville att jag skulle skriva där. Efter det klargörandet skrev jag där bara två gånger (den var inte förhandsmodererad så om jag ville skulle jag kunnat invadera den så länge som det gick).

Den ena gången var det för att påpeka att det var ett upphovsrättsbrott när hon lade ut en bild av mig från min blogg, under  ett mot mig fientligt hållet utfall, Den andra gången för att några på hennes blogg utvecklat en konspirationsteori om att en av kommentatorerna som vågade säga emot henne i själva verket var mig, under ett nick. Jag närmast bevisade att detta påstående byggde på helt felaktiga grunder. Sedan lämnade jag henne ifred.

Alla de andra - Maukonen och vad de nu hette - lämnade jag helt ifred...

Jag har heller aldrig aggressivt  försökt propagera marxism på uppenbara moderatbloggar, eller gudinnetro på kristna fundamentalistbloggar. Etc.

Jag är kanske lite gammaldags, men jag tycker det skulle vara närmast hemfridsbrott om jag spammade en blogg som hade diametralt motsatta åsikter än mina med aggressiva, ohemula, insinuanta och personligt fientliga kommentarer. Sånt vill jag INTE syssla med.

Men andra vill det tydligen. Så jag får väl avbryta mitt lilla demokratiexperiment...

Det är tråkigt, men internetvärlden är som den är. Där anonyma nissar får nån sorts mental orgasm av att härja på andras bloggar.

Sorgligt, men så tycks det vara. Själv får jag ta konsekvenserna av detta tragiska faktum.

Detta inlägg går INTE att kommentera. ;-)

Återigen till Lilith

Jag råkade för ett tag sedan stöta på en text-, bild- och musikvideo på YouTube, med en hyllning till Lilith. Den kan ses här.

På svenska ska det egentligen skrivas Lilit, men den engelska stavningen har slagit igenom i så många sammanhang att jag har gett upp....

Lilith förekommer först under namnet Lilu i ganska oklara babyloniska textfragment. I Bibeln dyker hon upp i Jesaja. Det gemensamma i de babyloniska fragmenten och i Jesaja är att hon förknippas med ödemark, öken och platser där människor inte kan finnas.

I Jesaja 34:14 heter det, i Bibelkommisionens översättning i Bibel 2000: "Det blir ett tillhåll för ökendjur och hyenor, en plats där gastar möts. Där håller också Lilit till och finner en plats att vila.".

Det är först i den medeltida texten Ben Siras alfabet från 600-talet e.kr., som det nämns att Lilith skulle ha varit Adams första hustru. Som vägrade underkasta sig honom och därför tvingades fly från Eden. Och som i sin hämndlystnad över hur hon behandlades blev ett hot mot nyfödda barn.

Lilith hyllas idag av olika läger inom nyandligheten, Från feminister som tar fasta på den roll som hon tilldelades från och med 600-talet (men som i och för sig skulle kunna ha funnits tidigare, även om det saknas källor) som revoltör mot Adam - och mot Gud. Till en del hårdföra satanister, som snarare betonar de mest demoniska och hotfulla dragen som tillskrivits henne.

Och förvisso utifrån en rad andra ståndpunkter, som kan blanda olika aspekter av historierna om henne.

I den ovan länkade YouTube-länken sägs i bildtexterna klart att Lilith demoniserades av patriarkatet men att hon tidigare setts som vis, och en kärleksfull moder. För det sistnämnda finns tyvärr inga historiska belägg, men det kan ju varit sant ändå.

Samtidigt ger inte YouTube-länken en "mesig" bild. De hotfulla och farliga dragen lyfts också fram, och Lilith beskrivs suggestivt som en mörk gudinna, fylld med ljus.

Det kan ge associationer till begreppet "satanistfeminism", som det används i Per Faxnelds bok "Satanic Feminism".

Liliths roll i historiska källor gör att hon sällan brukar finnas representerade  i "vanliga" gudinnetroende sammanhang. Däremot finns det de, som anser sig ha kanaliserat, eller på andra sätt fått kontakt med henne, och som avvisar den traditionella demoniska bilden.

Och, som sagt, vissa extrema satanister som också anser sig ha fått kontakt med henne och som bekräftar den mest extremt demoniska bilden... och som hyllar henne av just de skälen.

Och alltså en rad mellanvarianter.

Själv har jag förvisso ingen bestämd åsikt om hennes metafysiska karaktär - eller för den delen om hennes existens eller icke-existens....

Men som gestalt är hon absolut fascinerande.
----------------------------------------------------------------------------------
TILLÄGG
Se också inlägget Lilit från den 23 maj 2011 och Lilit hos Job från den 19 juni 2011.


John Colliers tolkning av Lilith, från 1892.

Stärk barnens skydd – avskaffa begreppet ”umgängessabotage”

/Uttalande antaget vid
Kvinnofrontens årsmöte
24 februari 2019./


I ett rättsfall som nyligen uppmärksammats i media har återigen problematiken med idén om så kallat ”umgänges­sabotage” blivit tydlig. Två barn, elva och åtta år, har uttalat att de inte vill träffa sin pappa, som är dömd för att ha misshandlat dem. Mamman har då inte tvingat barnen till umgänget mot deras vilja.

Hovrätten bedömde att mamman därmed har utövat ”umgängessabotage” och skriver i domen att hon borde ha ”använt sin föräldraauktoritet” till att pressa barnen till umgänge med pappan. Därför är det enligt hovrätten bättre för barnen att de bor hos pappan på heltid och att han övertar hela vårdnaden.

Barnen ska på obestämd tid inte ens få träffa sin mamma för umgänge, för att de ska vara koncentrerade på att ”lära känna sin pappa på nytt”. Barnens uttalade vilja tar hovrätten ingen hänsyn till.

De mammor som vill skydda sina barn från våldsamma fäder kan helt enkelt inte göra det utan att riskera att bli av med både vårdnaden och kontakten med sina barn. Fadersrätten går före barnens rätt till skydd.

Detta är en skandal ur ett barnrättsperspektiv: barn borde inte tvingas umgås med någon som utövar eller utövat våld mot dem. Domar utifrån begreppet ”umgängessabotage” är dessutom en skandal sett ur kvinnors perspektiv: bland det mest riskfyllda för kvinnor som utsätts för våld är att bryta upp från mannen, särskilt då de har gemensamma barn. Det är vanligt att våldsamma pappor använder sig av det gemensamma föräldraskapet, till exempel vid hämtning eller lämning av barn, för att fortsätta att hota eller utsätta mamman för våld. Socialstyrelsen konstaterar: ”Att ha tillgång till barnet kan vara ett sätt för den våldsutövande föräldern att fortsätta ha kontroll över sin partner.”

Enligt statistik från Brotts­offermyndigheten lever ungefär 150 000 barn i Sverige med en förälder som blivit misshandlad av den andra föräldern – i den absolut övervägande majoriteten av fallen är pappan den som misshandlar. När en pappa utsätter en mamma för våld har de flesta barn i dessa familjer befunnit sig i samma rum (85 procent) eller sett och hört misshandeln från annat rum (13 procent). Det innebär att 98 procent av barnen är vad Brottsoffermyndigheten kallar ”deltagande vittne”. 60 procent av barnen har själva blivit misshandlade. 30 procent av barnen har även utsatts för sexuella övergrepp och 35 procent av barnen har dessutom sett eller hört pappan hota att döda mamman.

Ändå bortser domstolarna i Sverige i dag från pappors våld vid vårdnads- och umgänges­bedömningar. Enligt olika studier döms ungefär 75–90 procent av barnen till umgänge med den våldsamma pappan. I vilken annan situation tvingas brottsoffer att umgås med sin förövare? Barn är rättslösa.

Begreppet ”umgängessabotage” fungerar som ett sätt att hjälpa våldsutövande pappor att fortsätta utöva våld och hot mot utsatta barn och mammor. I och med bestämmelsen om ”umgängessabotage” blir myndigheterna i praktiken medskyldiga till mannens fortsatta våld.

Kvinnofronten kräver:

• Avskaffa begreppet ”umgängessabotage” – stärk mammors rätt att skydda sina barn enligt FN:s barnkonvention!