Under många år är har jag fått diverse hätska, kortfattade, anonyma kommentarer från papparättsnissar, och personer som hävdar att PAS finns, bortträngda minnen inte finns, och liknande. Men framförallt har det varit papparättsnissar.
Jag har oftast inte tagit in dem. men de senaste dagarna har jag gjort ett experiment och tagit in allt.
Resultatet kan ni ju beskåda under inlägget från den 1 mars.... med den anonyma kommentatorns gradvis upptrappade hysteri.
Jag förstår inte mentaliteten hos de som skriver sånt. Det verkar inte handla om försök att övertyga mig, eller bloggens läsare. Det verkar mest vara ett sätt att tracka.
Jag gör själv aldrig något som liknar detta. Det finns en rad bloggar som jag ogillar. Jag kan någon enstaka gång skriva på dessa för att rätta till något uppenbart sakfel om något jag känner till. Eller någon enstaka gång besvara ett personangrepp mot mig personligen.
Men aldrig har jag spammat någon av dessa med fientliga kommentarer.
Det fanns en gång en blogg som hette Daddys blogg, med en papparättslig agenda. Jag skrev där någon enstaka gång. Alltid lågmält, sakligt, och när jag mötte hätskt motstånd drog jag mig snabbt tillbaka.
Ingrid Carlqvist hade en blogg, på den tiden hon framförallt var papparättare och övergreppsförnekare och inte contrajihadist. Hon gjorde på ett tidigt stadium klart att hon inte ville att jag skulle skriva där. Efter det klargörandet skrev jag där bara två gånger (den var inte förhandsmodererad så om jag ville skulle jag kunnat invadera den så länge som det gick).
Den ena gången var det för att påpeka att det var ett upphovsrättsbrott när hon lade ut en bild av mig från min blogg, under ett mot mig fientligt hållet utfall, Den andra gången för att några på hennes blogg utvecklat en konspirationsteori om att en av kommentatorerna som vågade säga emot henne i själva verket var mig, under ett nick. Jag närmast bevisade att detta påstående byggde på helt felaktiga grunder. Sedan lämnade jag henne ifred.
Alla de andra - Maukonen och vad de nu hette - lämnade jag helt ifred...
Jag har heller aldrig aggressivt försökt propagera marxism på uppenbara moderatbloggar, eller gudinnetro på kristna fundamentalistbloggar. Etc.
Jag är kanske lite gammaldags, men jag tycker det skulle vara närmast hemfridsbrott om jag spammade en blogg som hade diametralt motsatta åsikter än mina med aggressiva, ohemula, insinuanta och personligt fientliga kommentarer. Sånt vill jag INTE syssla med.
Men andra vill det tydligen. Så jag får väl avbryta mitt lilla demokratiexperiment...
Det är tråkigt, men internetvärlden är som den är. Där anonyma nissar får nån sorts mental orgasm av att härja på andras bloggar.
Sorgligt, men så tycks det vara. Själv får jag ta konsekvenserna av detta tragiska faktum.
Detta inlägg går INTE att kommentera. ;-)
Funderingar om trans...
Jag är inte emot den nyligen antagna lagen för att jag är emot transsexuella. Tvärtom. Under stora delar av mitt liv har jag själv uppfattat...
