En av mina allra närmaste vänner har gått bort.
Jag har känt honom sedan 1978, då vi träffades på Jakobsbergs Folkhögskola.
Vi hade mycket kontakt även efter att vi båda hade slutat skolan. Förmodligen är han den person som jag pratat mest i telefon med, i hela mitt liv.
Han var en mycket fin människa. Jag skulle till och med vilja säga, att han är en av de ytterst få människor jag någonsin känt som jag skulle våga använda ordet "god" om.
Vila i frid.
tisdag 11 september 2018
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kan man kalla det moralpanik? - Enid Blyton och SvD genom åren
Jag har roat mig, eller plågat mig, igenom vad Svenska Dagbladet skrivit om Enid Blyton från 1920-talet till nu. Det är en märklig läsning....
-
I dessa dagar läggs namnen på häktade personer snabbt ut på nätet. Först ut brukar vara rännstenssajten Flashback. Sedan följer andra efte...
-
Den nästan helt monolitiska debatten om styckmordet på Catrine da Costa har nu fått en motvikt. I två debattartiklar i tidningen Parabol. De...
-
Jag kan inte låta bli att kommentera de märkliga skriverierna om mig som nyss lagts ut på Monica Antonssons blogg. Inlägget är ganska så sn...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar