måndag 7 mars 2016

Fallet med den våldtäktsdömde åklagaren

ECPAT har en blogg som jag inte kan ha på min blogglista då den rent tekniskt inte verkar funka som en blogg bör göra för att platsa där.

Men i ett inlägg som nyligen lades ut på denna får man sig ta del av en mycket anmärkningsvärd historia.

Som handlar om en åklagare som dömts för våldtäkt mot barn. En åklagare som innan dess lade ner ett antal anmälningar som just handlade om hur barn sexuellt ofredades.

I texten citeras också en annan åklagare som menar att den dömde mannen mycket väl kan  döma rättvist, trots att han begick våldtäkter mot barn.

Jag citerar:

"I Ekots artikel menar Gävles chefsåklagare Patrik Säflund att den dömda mannen fortfarande var en bra åklagare och att en måste skilja på det mannen gjorde i sitt privatliv och det han gjorde i tjänsten. Säflund säger:

 - Förutom dataintrånget så är det inte brott han gjort i tjänst, utan det är brott han gjort på fritiden."


Fritiden?

Läs gärna bloggartikeln i sin helhet.

Det hela aktualisera på nytt frågan om den juridiska apparatens ofta mycket märkliga bias när det gäller gäller den här typen av brott. En fråga som jag tidigare tagit upp här.

2 kommentarer:

Monica Antonsson sa...

En fritidspedofil minsann...
I min värld måste även Gävles chefsåklagare Patrik Säflunds ifrågasättas och förehavanden på fritiden undersökas.

Erik Rodenborg sa...

Ja. det är faktiskt en högst rimlig reflektion. Och det gäller också många andra som in absurdum försvarar förövare. Det finns det ganska så många av, och själv har jag alltid ansett att egentligen borde många av dessa få sina datorer undersökta, många borde tvingas ta DNA-prover och än fler borde utsättas för olika typer av spaning.

Men tyvärr är vi mycket långt från möjligheten att genomföra den typen av undersökningar. Det förutsätter en helt annan karaktär på rättsystemet, vilket nog i sin tur förutsätter en genomgripande samhällsförändring.

"The curse of the crimson altar"

Denna skräckfilm fascinerar mig. Och triggar i vissa avsnitt fram - just skräck. Den måste väl ses som en b-film, många skulle nog säga c-...