Katarina Wennstam har i SvD tagit upp det faktum att kvinnomord inom familjen i vissa lägen brukar beskrivas som "utvidgade självmord", och mer allmänt ofta som "familjetragedier". Hon har rätt i att båda dessa uttryck är en form av obehagligt mystifierande retorik.
Men hon tar inte upp att den typen av språkbruk också ofta brukar användas när det handlar om barn som dödas i familjen.
Dessa termer är mystifierande, för att de döljer att det faktiskt handlar om offer och förövare. Det är bra att det språkbruket granskas, och man kan hoppas att det försvinner någon gång.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
/Tillägg. En kommentator uppmärksammade mig på att Runaways sång inte heter Queens of Noice utan Queens of Noise. Noise betyder ju ljud, oc... -
Idag har den reaktionära islamistiska terror som under årtionden hemsökt många muslimska länder slagit till i Frankrike. Människor är - med ...
-
Ett skämtsamt, men alltid lika aktuellt inlägg på YouTube. Kan ses här . Om en "hjälplinje" för de som lider av ett patologiskt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar