I mitt förra inlägg nämnde jag socialantropologen JS LaFontaine. Hon stod alltså i ledningen för en undersökningskommision tillsatt av den brittiska regeringen, med uppgiften att bedöma anklagelser om rituella övergrepp. Bedöma bör här läsas "avfärda", vilket ju också var vad kommissionen gjorde.
Idag vet vi att medlemmar i den brittiska regeringen, på högsta nivå under åratal deltagit i nedtystande av sexuella övergrepp mot barn, även sådana som utförts av många högt uppsatta personer. Det var möjligen inte en tillfällighet att just LaFontaine utseddes till att leda denna kommission.
Jag har nämligen haft det tveksamma nöjet att träffa LaFontaine IRL. Hon var inbjuden av socialantropologiska institutionen vid Stockholms Universitet för att presentera sin "rapport" - ”The extent and nature of organized and ritual abuse”, som gavs ut av hälsodepartementet 1994. Den var på endast 36 sidor, inklusive en litteraturlista på endast 4 (!) titlar.
Den var alltså i stort sett substanslös, och "bevisade" knappast någonting.
Nåväl, seminariet ägde rum måndagen den 28 oktober 1996. Det var med en stor tveksamhet jag gick dit. Men jag gjorde det i alla fall, och det var lärorikt.
LaFontaine gav ett mycket osympatiskt intryck. Hon var kall som en fisk, och gav intrycket av en närmast monumental empatilöshet.
Vad värre var - hon verkade helt okunnig om debatten om rituella övergrepp. När jag i diskussionsperioden tog upp fallet med officeren Michael Aquino, den satanistledare i USA som anklagats för rituella övergrepp mot barn på arméns förskola vid Presidio, svarade LaFontaine irriterat att han ju hade frikänts i en rättegång, varför hon tyckte det var onödigt att ta upp frågan.
Det var helt fel. Det hade aldrig blivit någon rättegång. Aquino hade undersökts av arméns CID, som ansåg att han var skyldig. Med motiveringen att de inte ville retraumatisera barnen lät CID dock bli att dra fallet till rättegång, men rekommenderade att Aquino skulle plockas ut ur aktiv tjänst. Vilket också skedde.
När jag redovisade för mina studier av den satanoide ockultisten Aleister Crowley, som fyllt sina skrifter med kryptiska uppmaningar till övergrepp, svarade hon att det aldrig bevisats att Crowley själv begick några övergrepp mot barn. Det enda som bevisats vad gäller Crowley, sade hon nästan förtjust, var att han var med i en ritual där man dödade och sedan drack blodet från en katt.... När hon sade det kom väl det närmast en flämtning från en del av de församlade antropologerna...
Nu var inte min poäng att Crowley nödvändigtvis skulle ha begått övergrepp själv, utan att han offentligt försvarat incest, pederasti, passionmord och till och med rituella barnoffer. Skulle det verkligen inte ha någon relevans i frågan om sådana övergrepp skulle kunnat förkomma i en satanistisk kontext? Det menade jag, men verkade tala för döva öron.
Vad gäller rapporten i sig berättade LaFontaine att kommissionen hade lyssnat på band med förhör av barn och ansett sig upptäcka att i en del fall hade barnen sagt andra saker än vad som hade påståtts. Som exempel tog hon upp att ett av barnen sades ha berättat att det hade utsatts för övergrepp av "a big master". LaFontaine slog triumferande fast att om man lyssnade på banden hade ett av barnen i själva verket sagt att "a big mister" hade begått övergrepp.
Sedan tillade hon märkligt nog att det fanns andra ställen i intervjuerna, där barnen verkligen hade sagt saker som pekade på ockulta inslag i övergreppen. Hon utvecklade inte detta närmare, lämnade snabbt frågan, och drog inga som helst slutsatser av detta faktum...
Efter ett tag hade jag fått nog och reste mig närmast demonstrativt upp och lämnade rummet utan ett ord.
Det bör kanske nämnas att LaFontaine långt senare har kommenterat anklagelserna om övergrepp mot ledande personer i Storbritannien i en intervju i den historierevisionistiska nätttidningen Spiked.
Där menar hon att "satanistpaniken" fått en uppföljare i anklagelser mot bland annat Jimmy Savile. Alla idéer om mörkläggning som innefattar ledande politiker avfärdar hon där kategoriskt som konspirationsteorier,
Och vad är då "Spiked" för någonting? Den hette förut "Living Marxism", vilket var ett milt sagt missvisande namn, men berodde på att redaktionskommitén har sitt ursprung i en vänstergrupp med namnet Revolutionary Communist Party. De är beryktade för en ganska konsekvent historierevisonism, som innefattar nästan allt utom Förintelsen. De har bland annat förnekat folkmordet i Rwanda och de serbiska massakrerna i Bosnien . Det sistnämnda ledde till juridiska förvecklingar då de hävdade att en mycket känd bild från ett serbiskt fångläger var ett rent falsarium.
Det tvingades efter ett tag lägga ned "Living Marxism", och ersatte den efter ett tag med "Spiked".
Om man går igenom Living Marxism/ Spiked kan man finna förnekande av sexuella övergrepp mot barn, men också av existensen av AIDS och ebolaviruset...
Är det inte lite märkligt att den arroganta, kyliga ledaren för en "banbrytande" regeringsrapport om rituella övergrepp väljer att låta sig intervjuas av en sådan diskrediterad tidskrift?
LaFontaine är en märklig person med en suspekt agenda. Det var som sagt knappast en tillfällighet att just hon, av alla människor, fick uppdraget av den sittande Toryregeringen att "utreda" (och få stopp på!) anklagelser om organiserade och rituella övergrepp mot barn.
---------------------------------------------------------------------
Mer avslöjanden om den tidning där LaFontaine tog avstånd från anklagelser om mörkläggning och organiserade övergrepp kan läsas här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
The Happening
Den troligen första Supremes-låt jag hörde. Jag hade börjat lyssna på popmusik i april 1967 och i juni 1967 hörde jag då plötsligt "...
-
Min första reaktion när jag vaknade i dag och såg den tragiska nyheten. Som bara var helt ocensurerade tankar, utan något...
-
I augustinumret av "Spartacist" - teoretiskt organ för "spartacisterna"i International Communist League (ICL) - har de p...
-
Sjundedagsadventisterna (SDA) är en märklig rörelse. Den måste beskrivas som fundamentalistisk, men deras hårda förkastande av helveteslära...
17 kommentarer:
Så mycket ondska...
tack. Det var väldigt intressant
Intressant! Jag trodde jag visste det mesta om RCP/LM/Spiked, men att de gick *så* långt visste jag inte. Att de förnekade folkmordet i Bosnien och tvingades lägga ner LM efter att ha blivit fällda i domstol för förtal av pro-bosniska journalister, det visste jag. Däremot inte de andra sakerna du nämnde.
RCP-strömningen är ju närmast provokatörer, de kombinerar ett slags stollig "anti-imperialism" ("Iran och Saddam Husseins Irak har rätt att skaffa kärnvapen", förnekande av folkmordet i Serbien) med ståndpunkter som snarast är högerlibertarianska eller t.o.m. konservativa. Dessutom tar de emot pengar från privata näringslivet. Det bisarra är att de hade denna kombination redan under RCP-perioden (inklusive pengarna: LM finansierades med kommersiella annonser). Sedan bröt de med marxismen, men behöll den politiska inriktningen i övrigt helt oförändrad!
Jag visste inte att de förnekar AIDS och ebola. Har du någon länk på rak arm? Jag vet att de under RCP-perioden brukade säga att "puritanism är värre än AIDS" och sådana saker, eftersom de i praktiken är libertiner också. Skulle inte förvåna mig om de stödde pedofiler...
Ryktet att RCP/LM/Spiked är provokatörer finansierade av brittiska säkerhetstjänsten stod faktiskt att läsa på DN:s kultursida för många år sedan, men jag minns tyvärr inte vem som skrev artikeln. Han sade inte att *han* trodde på ryktet, utan hänvisade till vänsterfolk han talat med. Jag har också hört ryktet tidigare. Jag tror inte att de är köpta av säkerhetstjänsten. Däremot kan man ju vara "provokatör" ändå, om du förstår vad jag menar.
Den här artikeln kommer du nog inte att gilla, men du vill kanske hålla reda på olika "teorier" om sexsekter och satanister? Den tar i förbigående upp Lovecraft också.
http://galabes.blogspot.se/2015/07/sex-and-occultism-part-one-mrs-grundy.html
Uppriktigt sagt tror jag nu att jag här ovan förgrovade deras åsikter om ebola och AIDS, eller i alla fall om AIDS. . Jag minns att jag läste deras texter då och tolkade dem som att AIDS inte fanns. Men om man kollar runt idag ser det snarare ut som att de menade att det fanns men att det inte drabbar heterosexuella. Jag vet inte om den gamla "Living Marxism"-sidan finns kvar nånstans, i så fall kan man kanske kolla där.
Den här artikeln från Spiked är lite off topic, men värd att läsas.
http://www.spiked-online.com/newsite/article/wikipedia-where-truth-dies-online/14963#.VbAez_ntmko
Den tar *inte* upp Eric Lerner och andra alternativa personer som haft problem med Wikipedia (Spiked spyr väl på dem!), men den ger några andra flagranta exempel på hur Wiki missbrukas. Det är en allmänt utbredd åsikt bland personer som tror på alternativa teorier att Wiki blivit värre och ännu mer vinklat än tidigare bara de senaste åren.
Vad gäller Wikipedia har Spiked för en gångs skull rätt. Själv slutade jag redigera Wikipedia för över ett år sedan. Det är sant att det blivit mer och mer vinklat. Det gäller den engelska mer än den svenska, men på sistone har även den svenska blivit värre.
Jag lovar att sluta posta länkar till Spiked, men här är en AIDS-artikel med en vinkling som liknar den du redogjorde för. Längre ner antyder författaren att passiv rökning, klimatförändringar och fetma (!) inte är några hot heller...
Överlag låter Spikeds artiklar om vetenskapliga frågor ungefär som EAP:s dito... OK, inte riktigt. Men nästan!
Suck.
Okej, så jag kan fortsätta att bolma i fikarummet, käka chips, förneka folkmord och skita ned naturen med allt från fracking till iranska kärnvapen. Ingenting som inte Människans fantastiska intelligens kan lösa, tjohej!
http://www.spiked-online.com/review_of_books/article/5661#.VbAhsvntmko
En rättelse. Jag skrev att RCP förnekade "folkmordet i Serbien". Jag menade givetvis de serbiska fascisternas folkmord på muslimer i BOSNIEN!
Jag har tittat litte på LobbyWatch, som du länkade till. Den bekräftar mitt intryck. Jag har också reagerat på att praktiskt taget alla personer som var inblandade i Living Marxism även verkar vara inblandade i Spiked. Det är *väldigt* märkligt, med tanke på att gruppen har svängt politiskt från revolutionär marxism till något som närmast liknar libertarianism. Normalt sett brukar sådant leda till splittringar, manfall och demoralisering. Men inte i detta fall! Varför inte? Tja, tänk på EAP. Det visar att LM/Spiked måste ha drag av klick baserad på rent personliga lojaliteter, eller rentav är en sekt (alltså ”sekt” på samma sätt som Scientology eller Moonies).
Samtidigt finns det en kontinuitet också, som går tillbaka ända till 1980-talet, då gruppen under namnet RCP fortfarande kallade sig marxister och trotskister. Redan då hade man inslag som var ”höger”, t.ex. ståndpunkten att man i samband med privatiseringar skall betona personalens arbetsförhållanden snarare än det formella ägandet (d.v.s. man ska inte motsätta sig privatiseringar) eller att fackföreningar bör ha ”beslutade medlemsomröstningar” inför strejker (ett krav RCP förde fram samtidigt som Thatcher!). Total yttrandefrihet för alla överallt, inklusive fascister på campus, var en annan central princip. Även tekno-optimismen fanns där. RCP tog indirekt emot pengar från privata näringslivet, eftersom LM var finansierat av kommersiella annonser. Samtidigt var RCP tokvänster (jag använder ordet medvetet!) i andra frågor. De gav helt okritiskt stöd till Saddam Hussein (inklusive invasionen av Kuwait), Gaddafi, Milosevic och IRA. De var också väldigt sekteristiska. De hade således en helt egen kampanj för IRA, Irish Freedom Movement, en helt egen ”anti-rasistisk” kampanj, Workers Against Racism, och vägrade rösta på Labour i valen. Deras grundläggande politik är samma än idag – det är därför LobbyWatch undrar om de fortfarande är ”trotskister” som bedriver ”entrism”, nu bland kapitalisterna och övre medelklassen. Vänstergrupperna säger att RCP/LM/Spiked tvärtom alltid har varit höger... Jag tror att vi har att göra med en mycket bisarr sekt á la LaRouche, med Frank Füredi (alias Frank Richards) i rollen som Herre & Mästare.
Så några personliga anekdoter... Först något om LM. Jag prenumerade på tidningen i ett års tid. Den var förvånansvärt ”tråkig” och korrekt, och väldigt välproducerad, med många svart-vita foton. Omslagen var i fyrfärg. De kunde vara mycket bisarra. Ett nummer hade en pro-Saddam propagandabild på framsidan, med glada irakiska barn som bär på stora porträtt av Saddam Hussein. Rubriken lyder ”VICTORY TO IRAQ” (det här var under Gulfkriget). På baksidan fanns en stor annons för popstjärnan Madonnas senaste LP eller CD! Är det här ens seriöst?
Jag träffade en RCP-kille i London cirka 1993. Han ville inte sälja LM till mig, eftersom jag – givetvis – ville betala kontant. Istället ville han att jag skulle betala med kreditkort! Jag lyckades endast med stor möda få honom att sälja lite annat (värdelöst) material till mig, till kontant överpris. Jag läste senare i en konkurrerande vänstertidning att detta var RCP:s allmäna policy vid den aktuella tidpunkten. De sålde LM i gallerior á la Kungsträdgården eller Stureplan och krävde att folk skulle betala med kreditkort! Så gör man bara om man medvetet *inte* vill sälja tidningen till arbetare, fattiga eller traditionell vänster. Det fanns tydligen en metod i galenskapen...
Kanske återkommer.
RCP är ju en utbrytning från David Yaffes grupp RCG. Grupperna är väldigt olika, men verkar ha haft *en* sak gemensamt: övertygelsen att den brittiska arbetarklassen inte är revolutionär. RCG:s version av denna tanke var traditionell. De sade att den brittiska arbetarklassen (i vart fall den vita delen) är ”mutad av imperialismen”. Hoppet står till invandrare och nationella befrielserörelser i tredje världen (och IRA). RCP:s version var mer ”höger”. De hade en underlig ”idealistisk” föreställning sammanfattad i orden ”before the working class takes to the barricades, we have to start winning the battle of ideas”. Arbetarklassen var letargisk och passiv eftersom den dominerades av felaktiga ”idéer”. Å ena sidan ledde detta till att även RCP stödde (eller ”stödde”) tredje världen och IRA. Å andra sidan gjorde det att RCP blev ett slags åsiktsprovokatörer, som medvetet valde att bedriva kampanjer kring impopulära frågor för att på något sätt väcka upp arbetarklassen ur dess letargi. Stödet till IRA, Gaddafi, Saddam och Milosevic kan förklaras även på detta sätt. Detsama gäller de libertarianska kraven vid en tidpunkt då libertarianism antagligen var ganska impopulärt, etc.
Trots att RCP kallade sig trotskister, drog de pessimistiska slutsatser av östblockets fall 1989-91. Frank Richards skrev en artikel i LM som hette ”Midnight in the Century”. Den gick ut på att stalinismens kollaps och den traditionella socialdemokratins kris gjorde att socialismens själva idé var misskrediterad – inte för att stalinism och socialdemokrati är socialistiska, utan för att arbetarna *tror* att så är fallet. Kollapsen för socialismen idé innebär att arbetarkampen och klassmedvetandet också kommer att påverkas negativt. Lägg märke till den konsekventa idealismen! Vi går således in i en ny mörk tidsålder... RCP:s ”turn to the suburbs” (till de välbeställda områdena) verkar ha inträffat strax därpå.
RCP-killen jag träffade 1993 sade att världen befann sig i ett tillstånd liknande 1848. Med det menade han *inte* att världen skakas av liberala-demokratiska revolutioner (vilket med tanke på bl.a. stalinismens kollaps hade varit en rimlig ståndpunkt!), utan att världen befinner sig i samma ideologiska mörker som rådde innan Marx och Engels publicerade Kommunistiska Manifestet! Idealism igen, tjohej. Man måste alltså börja om från början igen (med kreditkort?).
Att döma av ”LobbyWatch” så verkar RCP ungefär vid denna tidpunkt ha dragit slutsatsen att arbetarklassen är *helt* körd, och därför måste man söka upp en ny politisk kraft som kan rädda världen. Den nya kraften verkar vara tekno-optimismen och (paradoxalt nog, med tanke på gruppens fortsatta stöd till ”anti-imperialister”) globalkapitalismen.
RCG gick så att säga ”till vänster”, i riktning mot maoisternas mutteorier, medan RCP gick ”åt höger” och till slut hamnade i ett stöd till systemet, som ju ändå inte går att störta...
Det finns alltså *någon* slags politisk logisk i den här gruppens utveckling, vilket gör att jag inte tror på ryktet att de skulle vara ”hemliga agenter” för någon. Jag tror att det rör sig om en klick eller sekt som mest bara är agenter för sig själva. De vill ha våra pengar också. Hold your wallets, please! And your credit card accounts...
Jo, nån form av låt vara bisarr (och i högsta grad reaktionär) logik verkar ju finnas. Som också är "förståelig" även om den är motbjudande. Till skillnad då från EAP där det är omöjligt att se någon fattbar logik. Hur EAP kommer fram till sina olika metamorfoser är nästan omöjligt att lista ut, och än mer omöjligt att förutse. Ex.vis stödde de Sovjet år efter år, för att 1983 plötsligt gå¨över till att stödja Reagans "Stjärnornas krig" . Och detta samtidigt som de låtsades som det regnade och utan en kritik av tidigare positioner. Eller när de drev linjen att Rockefeller höll på att erövra världen och de plötsligt släppte detta och övergick till att tala om att det var engelska kungahuset som höll på att göra just detta.
Medan RCP-logikens utveckling åtminstone delvis är gripbar, får man intrycket att EAP:s till stor del beror på kvantfluktuationer LaRouches hjärna. Jag förstår inte hur de skolar sina nya medlemmar i detta ofattbara nonsens.
I början av 1974 försökte förresten en kvinnlig medlem i ELC (som EAP då kallades_) att värva mig. Hon sa insmickrande att eftersom jag var trotskist var jag så intelligent att jag insåg omöjligheten av socialism i ett land, och frågade med ett nästan förföriskt leende om jag inte ville "gå vidare". l Hon gav upp när jag snabbt förklarade att jag tyckte att de verkade ha stora likheter med Children of God....
Det stämmer. Jag har reagerat på samma sak. De flesta sekter (alltså kulter) har faktiskt någon slags världsbild som är konsekvent - det måste de ju nästan ha, eftersom sekten gör anspråk på den absoluta sanningen. EAP är det stora undantaget. Din beskrivning av kvantfluktuationerna i LaRouches hjärna är både rolig och träffande, jag funderar nästan på att stjäla den, ha ha.
Den enda konsekvens som finns hos LaRouche är den närmast dualistiska tanken att två "konspirationer" står mot varandra under hela världshistorien, "humanisterna" och "oligarkerna". De förstnämnda står för ekonomisk tillväxt, kulturell renässans och platonism (sic), medan de sistnämnda (däribland "Isis-kulterna") står för motsatsen, men vilka grupper som tillhör vilken konspiration verkar ändras ungefär var femte eller var tionde år (eller ännu oftare). Även personer som har avlidit verkar byta plats ibland, Napoleon var på den goda sidan en gång i tiden, men är numera "den förste fascisten". En av de få saker som aldrig förändrats är att Venedig och Storbritannien alltid varit onda, t.o.m. när LaRouche stött västblocket...
En annan sak som gör att EAP verkar bisarra är att de ofta kombinerar diametralt motsatta ståndpunkter, som när de circa 1979-80 stödde (eller låtsades stödja) både Reagan och Sovjet (ja, faktiskt) eller som när LaRouche skrev en artikel i vilken han *både* minimerade Förintelsen (det var inte så många som sex miljoner judar som dog) och stödde Israels rätt att existera!
Jag tror att LaRouche faktiskt är spritt språngande i nästan bokstavlig mening, till skillnad från många andra sektledare som mest bara är cyniska...
Okej, nu förstod jag ditt skämt om Children of God, ha ha. Jag trodde EAP var anti-sexuella puritaner...? :D
I början av 1974 kände i alla fall jag inte till CoG:s sexliberalism. Det jag visste om dem var mest att de varnade för kometen Kohoutek, eller vad den hette. De varnade för att den skulle slå ner och förstöra Kalifornien, samtidigt som ELC varnade för att Rockefeller höll på att erövra världen. Jag tyckte de kunde ta varandra i hand.
Det roliga med CoG var att de, när Kohoutek inte slog ner, drog slutsatsen att nu har Gud inte ens velat ge er detta tecken, så nu måste ni istället lita på endast våra ord. Dvs deras ord, som just hade kommit med en falsk profetia!
PS. Och snälla, berätta inte för EAP att jag strax efter millenieskiftet på nätet sökte medlemskap i Fellowship of Isis. Ett medlemskap som jag efter någon vecka fick beviljat...
Och medlemskapet är så vitt jag fattar på livstid!!!
;-)
Skicka en kommentar