Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Vänsterpartiet är idag utsatt för mycken kritik. Alla partier bör förstås kritiseras - men kritiken mot just V har för länge sedan passer... -
Jag kan inte låta bli att kommentera de märkliga skriverierna om mig som nyss lagts ut på Monica Antonssons blogg. Inlägget är ganska så sn...
-
Det var så här det började. Dessa två notiser från Svenska Dagbladet den 6 juli 1947 var första gången som denna tidning skrev om "fl...
4 kommentarer:
Om du frågar mig så är detta en av de ABBAlåtar som jag skulle klassificera
såsom varande trams ...
Jag frågade dig faktiskt inte... ;-)
Äger ju själv de flesta ABBAalbumen, köpta i efterhand på rea. Men
hade svårt för gruppens mest kommersiella inslag. Och förutom "Tiger"
finns det några till sådana låtar på ARRIVALLPn.
Men "Knowing me, knowing you" och "That's me" från samma platta är
ju bra ..
Det är lite knepigt att rakt av avgöra vad som är kommersiellt eller inte. Jag minns på 60-talet när SvD:s och senare DN:s popskribent Ludvig Rasmusson stämplade snart sagt alla de skivor som han inte gillade som "kommersiella". Bland annat drabbades Beatles dubbel-LP (som numera brukar kallas "The White Album") av denna bannstråle.
Detta skapade världens polemik mellan honom om SVT:s popprofil Klas Burling.
Själv stod jag lite mittemellan, men tyckte nog att "kommersiell" ofta var ett skällsord som användes på låtar man inte gillade.
Alla ABBAs skivor gjordes för att tjäna pengar, men inte ENBART därför. Det är lite oklart varför just "Knowing me, knowing you" skulle vara mindre kommersiell än Tiger. Vad gäller Tiger har jag någonstans läst att bakgrunden till den var att Björn Ulvaeus var fascinerad av dess tema, på ett ganska så personligt sätt. Så anledningen till att just Tiger ser ut som den gör var nog inte primärt en idé att tjäna pengar.
Jag tror faktiskt att Knowing me, knowing you var mer publikfriande och gick hem i större grupper än den ganska så udda Tiger. Det har i sig ingenting att göra med vilken av dem som är bäst . Vilken som är bäst är nog ytterst ett subjektivt omdöme hos den som lyssnar...
Skicka en kommentar