tisdag 28 juli 2015

Att få spöka om tusen år

När jag var barn hörde jag en sång som handlade om människans olika åldrar. Den första versen gick så här:

"När jag är tio år, bomfaderi och bomfadera, då jag i skolan går, bomfaderiora". Eller så minns jag den.

Vid tjugo år tror jag "i skolan går" hade ersatts med "till prästen går", underförstått att gifta sig. Sedan gick den igenom alla jämna tiotal, med det enda jag minns är att när man blir hundra år  - "då jag i graven går" - och så en sak till...

När jag sökte på sökord till sången på nätet var det enda jag hittade detta blogginlägg. Dock ett bevis för att sången inte var ett "falskt minne", utan hörts av andra än mig....

Men denna bloggare hade tydligen inte hört den allra sista vers jag hörde som barn . För i den version jag tog del av då fanns det en vers om när man blev ... tusen år.

Den gick så här: "När jag blir tusen år, bomfaderi och bomfadera, då jag som spöke går, bomfaderiora". Det var min favoritvers. Som barn var jag redan rädd för att dö, och tanken på att man kunde leva kvar som spöke i evighet, eller så länge man ville, var hoppingivande*.

Dessutom tyckte jag nog att det var lite häftigt med att bli spöke. Vat inte riktigt varför, men att få skrämma vuxna gav mig nog någon form av tillfredställelse. Det kan möjligen ha varit en delförklaring...

Men om man antar att spöken finns, så där rent teoretiskt, borde den globala uppvärmingen vara ett nästan lika stort hot mot dem som för oss. För vilka ska man kunna spöka för om jorden blir som Venus?

Det leder mig osökt (?) över till ämnet för nästa inlägg, som jag hoppas kunna lägga ut i morgon....
--------------------------------------------------------------------------
*Med tanke på hur omåttligt populärt vampyrtemat  har blivit idag, i och med framväxten av en helt ny genre med "mänskliga" och sympatiska vampyrer, undrar jag om det inte idag kan finnas barn som låter sin odödlighetsönskan projiceras på en föreställning att få bli en vampyr?

6 kommentarer:

Stefan sa...

Råkade hitta din blogg när jag försökte googla på den här visan. Här är en inspelning som några släktingar till mig gjorde 1953. Den är definitivt inget "falskt minne". :-)

https://youtu.be/JIy1ObA1U8I

Erik Rodenborg sa...

Tack för den! :-)
Den sista reinkarnationsversen tror jag inte fanns i den version jag hörde...

Erik Rodenborg sa...

PS. Även om det inte var ett falskt minne verkar jag ju blandat ihop en del verser, men det är inte så konstigt då det säkert gått 50 år sedan jag hörde den sist....

Stefan sa...

Skulle inte bli förvånad om den finns i flera olika varianter. Själv har jag blivit lite nyfiken på vem som är upphovet till denna visan men det verkar inte vara så lätt att få reda på, inte ens det allvetande internet verkar kunna svara på det.

Erik Rodenborg sa...

Nej, det finns ovanligt lite om den. Andra sånger jag minns från barndomen har för det mesta gått att ta reda på mycket mer om,

Erik Rodenborg sa...

PS. Det finns något som heter Svenskt Visarkiv eller nåt sånt, som ska hålla koll, du kunde kanske vända dig till dem.