Läs gärna denna artikel i DN om ett ovanligt fantasifullt ämne. En del forskare är livrädda för att vi ska visa att vi finns eftersom de är rädda för att elaka utomjordingar ska behandla oss illa. Min egen åsikt är definitivt att om det finns civilisationer som utvecklats till en sådan nivå att de kan flyga mellan stjärnsystemen kommer de inte att bete sig som de vita erövrare som en gång närapå förintade indianerna, eller de som i praktiken helt utrotade urbefolkningen i Tasmanien.
De "utomjordingar" som haft en sådan karaktär skulle förintat sig själva långt inan de nådde andra stjärnsystem. .
Möjligen är det delvis den skolning i "dialektisk materialism" jag en gång fick som ligger bakom denna min inställning (även om det nog räcker med sunt förnuft!).
Så jag tycker vi kan sända så mycket signaler som möjligt. Det värsta som kan hända är att vi inte får något svar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
The Happening
Den troligen första Supremes-låt jag hörde. Jag hade börjat lyssna på popmusik i april 1967 och i juni 1967 hörde jag då plötsligt "...
-
Min första reaktion när jag vaknade i dag och såg den tragiska nyheten. Som bara var helt ocensurerade tankar, utan något...
-
I augustinumret av "Spartacist" - teoretiskt organ för "spartacisterna"i International Communist League (ICL) - har de p...
-
Sjundedagsadventisterna (SDA) är en märklig rörelse. Den måste beskrivas som fundamentalistisk, men deras hårda förkastande av helveteslära...
33 kommentarer:
https://www.youtube.com/watch?v=E1lnSi7QWY8
En låda. Låda. En (¤)
Men Erik har du ingen vas hemma?:-)Ja jag uppskattar verkligen dig och din blogg. Du skriver om vitt skilda ämnen, från seriemördare till rymdvarelser. Jag är högutbildad (språk) men totalt oallmänbildad. Min son som är 13 år imorgon undervisar mig i historia, ett ämne som han liksom sin pappa brinner för. Den här bloggen känner jag mig även hemma i och jag känner mig trygg. Tror inte du accepterar mobbing på din blogg. Det är du för snäll för:-)
(ledsen att jag postade kommentaren här men kunde inte skriva under ditt senaste inlägg)
Erik, jag valde den buketten eftersom jag älskar färger. Gick förbi Indiska idag efter att jag skrevs ut och köpte två skitsnygga klänningar. Indiska har de mest färgstarka och snygga kläderna av alla de vanliga butikerna i ett köpcentrum.
Sen är ju, tack gode gud, våren på väg. Och då blir det också mycket färger!
Erik, jag har även hittat en annan blogg som jag tokgillar. Lady Dhamer. Fan vad skön hon är! Det finns en potentiell manshatare inom mig:-)
Inte apropå rymdvarelser utan apropå blommor:-) Jag har skickat blommor till de kända internetprofilerna MA, Lena D, Cattas bubbla och Jocke R. Haha! Sen ska man lägga till alla vänner som fått blommor av mig. Nu är vi uppe i många tusenlappar. Men jag älskar att göra andra människor förvånade, och glada.
Jag blev själv uppvaktad på Danderyd på min födelsedag. Kom ut från toaletten och där står min son och hans pappa med en vacker Orchidee och choklad från NK.
Gulligt!
Ann-Charlotte
13.35
Ja, jag trodde inte att jag hade något gemensamt med alla dessa personer, men nu vet jag att jag i alla fall har EN sak gemensam med dem alla. :-)
Hahaha! Precis!
Ann-Charlotte 13.18
Roligt att du gillar Lady Dahmer, där har vi verkligen något gemensamt....
Hon är grym...
Ann-Chalotte 12.30
"Tror inte du accepterar mobbing på din blogg".
Den här bloggen är just nu inte förhandsmodererad men varje gång det dyker upp personagrepp mot andra kommentatorer raderar jag dessa omedelbart och om det sedan kommer fler övergår jag till förhandsmoderering.
Jag kan läsa alla kommentarer, .även de som ligger långt ner. Jag vill tillägga att jag även raderar anti-feministiska, invandrarfientliga och andra otäcka kommentarer. Censur är bra, i vissa sammanhang.... anser jag definitivt.
Det känns så lustigt att jag en gång i tiden backade upp mansrörelsen och Jämställdisterna. Tycke såå synd om dem.
Tills jag åkte till Oceanen där 50 procent av kvinnorna blir missandlade av sina män. Min bästa väninna blev misshandlad av sin man mitt framför ögonen på mig. Jag var helt förkrossad.
Snacka om att det var ett uppvaknande för mig!
Att komma tillbaka till Sverige efter den här erfarenheten och hävda att män är förtyckta vore att sparka på alla kvinnor världen över som är utsatta för olika typer av våld i ansiktet.
...."hävda att män är förtyckta vore att sparka på alla kvinnor världen över som är utsatta för olika typer av våld i ansiktet."
Nej, män är definitivt inte förtrycka som män, lika lite som fäder är förtryckta som fäder.
Det finns inte ett enda samhälle i världen som förtrycker män eller fäder som grupp. .
Däremot kan naturligtvis många individuella män och fäder vara förtryckta av andra anledningar, i andra sammanhang. Men inte i sin egenskap av män och/eller fäder.
Erik, efter att jag rest runt i världen och sett med egna ögon förtrycket och våldet mot kvinnor så behöver jag inte läsa Genus på Universitetet. Jag har redan tagit ställning. Men visst är det som du säger att individuella män och fäder kan vara förtryckta men som grupp är de inte det.
Jag måste säga att jag anser mig lyckligt lottad som bor i Sverige. Vi är väl världens mest jämställda land? Därmed inte sagt att det är perfekt. Det finns många områden där vi inte är jämställda men jämför man med ett land som Papua nya Guinea där våldet mot kvinnor ligger på 50 procent så är Sverige ett paradis.
Det är väldigt märkligt att det finns män som våldför sig fysiskt och psykiskt på kvinnor och barn. Det borde vara precis tvärtom, att de i egenskap av att de är fysiskt starkare, ville ta hand om och beskydda oss.
Våldet mot kvinnor i världen är skrämmande...
När jag var i Papua nya Guinea så lärde jag känna många kvinnor och män och på slutet tog jag helt avstånd från de vitas förtryck och exploatering av människorna och naturen.
Jag minns särskilt en kvinna som jag pratade med på en fest. Hon var där med sin nya man och hon sa till mig att hon var tacksam för att han inte slog henne. Hon var TACKSAM för att han inte slog henne!!
Den där resan var verkligen en ögonöppnare för mig!
Vid Nya Guinea finns också trobriandfolket, där kvinnorna har en stark ställning, där släktskapet går genom modern, och där man så sent som för 100 år sedan inte visste (eller i alla fall förnekande) att fysiologiskt faderskap överhuvudtaget existerade!
Och kvinnorna får ALLTID vårdnaden vid skilsmässa...
Herregud vad du är påläst! Tack för informationen!
Ja, det finns alltså fortfarande en del matrilinjära stamkulturer där kvinnor har en mycket stackare position än de har i Sverige idag.
De har nästan utrotats men en del finns ändå kvar än idag.
Erik, du är så bra. Glad för vår bloggbekantskap. Förhoppningsvis varar den livet ut. Sen är det ju där med mindervärdeskomplex. Jag skulle fortsatt med filosofin och inte bara läst grundkursen. Filosofin spänner över många områden, metafysiken och logiken bland annat. Jag fick i alla fall G på den kursen men när det gällde grammatiken i svenska språket placerade jag mig som en av de fem bästa av 90 personer på tentan. Jag grät av lycka:-)
Ja, jag lärde mig själv aldrig grammatik, dvs dess teori. Jag har ingen aning om vad, för att ta några exempel, pluskvamperfekt eller prediktatsfyllnad är för något.
Det enda jag vet om predikatsfyllnad är att elaka elever i småskolan brukade gå till kiosker och fråga om de hade karameller med predikatsfyllnad. Det vanligaste svaret lär ha blivit att "vi har inte de hemma nu, jag tror att de kommer en en vecka".
Däremot tror jag att jag på något sätt intuitivt lärt mig har skriva riktigt grammatiskt, för jag tror jag sällan gör grammatiska fel.
Min ex-man tycker jag ska utbilda mig till lärare inom SFI. Jag har redan ett ämne men behöver tre terminer av "Svenska som andra språk" för att jag ska få en examen och behörighet för att undervisa. Det är det eller att flytta tillbaka till Australien. Jag får se hur jag gör. Hmmm
Jag tycker också att du ska utbilda dig till lärare.
Erik, du har en fallenhet för språk. Uppenbarligen! Jag kan dock bli helt förstörd vid missbrukandet av de och dem. Unga människor använder dem där objektet ska stå och det blir ju knasigt eftersom språket är komplext. Ibland kommer subjektet senare i satsen. Men det värsta är att jag själv gör fel ibland, men det är dock väldigt sällan...
Jag har nog också ofta gjort fel på de och dem. Jag tror att jag inte riktigt fattade principen för de och dem förrän för några år sedan.
I högstadiet brukade jag skriva "dom" och fick röda bockar i kanten av läraren.
Wow! Har du bott i Australien Ann-Charlott? Där bodde jag i tre år för många år sedan. Jag bodde i Port Macquarie, New South Wales Älskar Australien och inte minst Nya Zeeland där jag tränade rodd några härliga stunder för att komma ifrån vinterskiten i Sverige. Det är inte mycket jag hatar men vinter hatar jag innerligt :-) Var i Australien bodde du om man får fråga?
Men Gud vad underbart! Jag bodde i Townsville. Jag verkligen älskar Australien och jämställdhetsmässigt är de väl på Sveriges nivå kan jag tippa.
Du har bott där i tre år. Wow säger jag bara. Berätta gärna varför du åkte dit och hur du upplevde det!!! samt vad du gör nu!
Jobbkompisen/kompisen tävlade i rodd och varje vinter drog han och laget iväg till Nya Zeeland för träningsläger okt-mars. Ett år åkte jag med för jag var så satans trött på allt vad vinter var. Var nere två månader och träffade en tjej därnere. Hon var från Australien och det ena ledde till det andra och jag bodde sedan tre vintrar plus lite till i Australien. Kärleken mellan oss tog slut då det visade sig att hon hade en annan snubbe samtidigt med mig, men kärleken mellan mig och Australien tar aldrig slut. Det enda jag inte riktigt klarade var värmen i januari. Fruktansvärt men jag försökte intala mig själv att det åtminstone var bättre än vintern i Sverige. Arbetade som snickare därnere och det gick hur bra som helst förutom i januari då. Minns ett jobb jag hade. Det var så otroligt varmt så jag kunde inte ens hålla i hammaren. Den bara gled ur näven hela tiden. Men det var bara i januari det var för varmt.
En sak som jag älskar är folket. Minns en gång efter ett träningspass med polaren och hans lag. Satte mig på en bänk i det underbara vädret och bara njöt. Plötsligt dök det upp ett par som satte sig bredvid mig på bänken och började genast prata med mig. Vi pratade en bra stund. Plötsligt frågade de om jag hade ätit. Jag sa nej men att jag ska äta senare. Då bjöd de plötsligt hem mig på middag. Lovar dig det skulle aldrig hända i Sverige :-)
Jag är ingen expert på jämställdhet i Australien men om jag ska känna efter utifrån egna erfarenheter känner jag att det går åt båda håll. Män i Australien är mer macho som jag känner det men samtidigt såg jag inga översittarstuk på samma sätt som man kan se här ibland. Men Ann-Charlotte jag är definitivt ingen expert på detta om Australien som sagt.
Vad gjorde du själv i Australien då?
Du skrev många saker som jag själv tänker. Den stora frågan är varför man flyttar tillbaka efter ett liv i Australien, kanske stavas det hemlängtan och att man har sin identitet här. Tror man i alla fall för att upptäcka att svenskar är de mest ångestfyllda, hämmade och passiv aggressiva människorna på jorden:-) Det står till och med på Wipekidea hur klurigt det kan vara att få kontakt med en svensk.
Jag är väldigt sugen på att dra tillbaka till Australien, jag kommer att få ca 2.000000 i cash om jag säljer min lägenhet som jag inte har några lån på.
Vad gäller din flickvän i Australien. Hon förtjänade inte dig. Lika bra att hon gjorde bort sig.
Men om jag säljer och flyttar, var i Australien tycker du att jag ska bo? Vill du hänga med?:-)
Som svar på din fråga: jag läste engelska där! Och de ville att jag skulle vidarutbilda mig till Nurse assistant. Jag är ju redan undersköterska i Sverige + högskola men det verkade vara en bra framtid och med en bra lön.
Det är dessutom nära till Söderhavet.
Jag vet inte varför jag åkte hem. Det är väl ödet. Jag älskar min son och hans pappa så mycket att jag håller på att spricka. Jag vet helt enkelt inte om jag fixar ett liv utan dem;-(
Inser att jag var lite hård när jag beskrev svenskar som ångestfyllda, hämmade och passiv aggressiva. Men det finns en självgodhet i det här landet som jag stör mig på. Precis som du skrev så skulle det aldrig hända i Sverige att någon spontant bjuder in en på middag. Själv gick jag vilse på kvällen när jag var ute på en Powerwalk och hittade inte hem. Då frågade jag en bilist och han visste var Rose street ligger. Det hela slutade med att jag hoppade in i bilen och att han körde mig hem. Australienarn är otroligt vänliga och omtänksamma. Vi har mycket att lära av dem liksom de som invandrat till Sverige.
"Australienarna" Skulle det stå. Fucking tangentbord;-)
Håller delvis med om det du säger om Sverige och svenskarna men samtidigt är jag otroligt glad att mina föräldrar var svenskar och gav mig mitt hem här. Visst det finns mycket orättvisor och annan skit här också men när man jämför det med hur det är i största delen av världen då blir det nästan bara patetiskt. I synnerhet när man läser sånt som utspelar sig i Indien. Läste igår hur en av de fyra män som sitter åtalad för mord och våldtäkt den där stackars 23 åriga kvinnan. Har han samvetskval? Eller finns det något överhuvudtaget som är förmildrande för honom?
Nej fanskapet skyller istället mordet och våldtäkten på kvinnan. Han säger: "Flickor bär större ansvar för våldtäkt än pojkar. Bara 20 % av alla flickor beter sig korrekt. De andra beter sig illa på barer och klubbar och folk har rätt att lära dem en läxa."
Jag är inte den som förespråkar våld egentligen men den här skiten pratar om att lära en läxa. Då tycker jag vi ska släppa in honom till de män i fängelser som gärna roar sig med såna som honom. Kanske att han lär sig en läxa då.
Ursäkta att jag kommit ifrån ämnet men jag satt just och läste detta och ibland blir man bara så trött på hela mänskligheten. Vad är det för jädra idioter som kan sätta sig på sina höga hästar och se ned på andra och anse sig vara bättre än de flesta? Alla människor är av samma värde oavsett kön, ras, ålder, längd, vikt eller vad det nu kan vara. PUNKT SLUT
Jaså du vill tillbaka till Australien. Nej jag kan nog tyvärr inte åka med :-) Jag hänger inte riktigt med där Ann-Charlotte om din kille och er son och att de är här och du vill dit men inte de eller vad du menar. Men du ska kanske inte berätta för mycket. Inte för att jag är ointresserad, tvärtom, men det här är nätet och där ska man alltid vara försiktig. Man blir luttrad med tiden.
Om jag vet något ställe du kan slå dig ned på i Australien? Ja självklart i Port Macquarie där jag bodde. I övrigt vet jag inte men vi var ibland i Winmalee, vilket också ligger i South Wales. De hade exempelvis några helt fantastiskt mysiga barer där :-) Om det är något ställe att slå sig ned på vet jag dock inte.
Jo australiensarna är otroligt vänliga och omtänksamma. Därmed inte sagt att alla är det. Finns givetvis rötägg där också som på alla andra ställen. Inte minst skrämde det mig många gånger att höra snack om Aborginerna. Folk som jag blivit jättebra vän med och uppskattade och respekterade fick mig att tappa hakan när ämnet blev aborginer.
Tack för ditt svar Anonym. Jag menar som jag skriver att jag i princip är ekonomiskt oberoende och kan åka tillbaka imorgon. MEN att jag har ett barn på 13 år här och jag älskar både honom och hans pappa. Du har säkert älskat någon och vet hur det är...!
Ann-Charlotte: Förstår inte varför din kille och din son inte kan följa med till Australien om du bestämmer dig för det. Det vet ju du givetvis bättre än mig. Jag kan ju bara komma med en kommentar från hjärtat utan att egentligen veta din bakgrund eller så.
För mig är kontakter viktigare än någonting annat. Jag har förlorat både närstående och platser som jag älskat men hade jag haft möjlighet att välja mellan dessa hade jag valt mina nära och kära 100 gånger av 100.
Du undrar om jag har älskat någon och vet hur det är?" Jodå vid flertalet tillfällen. Jag var exempelvis upp över öronen förälskad i tjejen i Australien men jag kunde inte dela henne med någon annan. Jag kunde inte förlåta henne sveket. Jag har blivit sviken ett par gånger men tyvärr måste jag erkänna att jag själv svek en tjej grymt en gång. Sånt är livet kanske en del säger men jag håller inte med. Det där senare bär jag än idag med mig som en tung ryggsäck. Men man lär sig samtidigt av misstag Ann-Charlotte.
Läste tillbaka här och såg att vi har ytterligare ett gemensamt intresse förutom Australien då :-) Ser att du tydligen älskar språk vilket även jag gör. Svenska, engelska och tyska är språk jag klarar mig bra med men har även läst spanska och franska. Får aldrig nog så till hösten ska jag och en släkting läsa ryska då vi har bryllingar där som det hade varit roligt att kunna prata mer med.
Hur gick det förresten med det där med utbildningen till Nurse assistant? Det där med undersköterska. Jag har tidigare arbetat på ett stort sjukhus i Sverige i 9 år och har sett ett och annat så jag anser att jag har bra på fötterna för det jag nu ska säga. Det finns ingen mer underbetalt yrkesgrupp än undersköterskor i vårt land. Jag arbetade iofs inte inom vården utan som snickare mm men tro mig jag såg och hörde.
Skicka en kommentar