Att Sveriges rättssystem till stora delar är barnfientligt, mammafientligt, och förövarvänligt är något jag ofta har påpekat. Utan att direkt uttala mig om detaljerna i det specifika fall som Suspicio nu tagit upp vill jag generellt påpeka att mammor som försöker skydda sin barn från sexuella övergrepp bör ses som hjältar, inte som brottslingar. Och att deras bedömning av vad som verkligen hänt i familjen för det mesta är mer värd att ta på allvar än empatilösa juristers.
Ett barn har nu alltså återförts till sin far och mamman är häktad. Det handlar om ett av de fall där angivarprogrammet Insider lade ut bilder av barn på flykt 2008.
Det finns en del att säga om denna fråga, men det mesta har jag sagt tidigare. De personer som hjälper att sätta fast barn och mammor som flyr för att skydda barnen från övergrepp bör ses som angivare. De bör faktiskt i princip ses på samma sätt som man en gång såg på de som angav judar och motståndsmän i Europa under den nazityska ockupationen.
Detta gäller i synnerhet de ansvariga bakom Insiderprogrammet..
I ett rättvist och barnvänligt samhälle hade det ha varit dessa som hade satts i fängelse, inte mammorna. Eller så skulle de ha satts i omskolningsläger där de fick stanna kvar till dess att de hade visat att de hade utvecklat en elementär förmåga till empati med barn.
De som verkligen vill kämpa för barnens rätt i vårt land kommer förr eller senare hamna i öppen konflikt med de som har makten. Vad säger oss detta om det samhälle vi lever i?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Gisèle Pélicot var gift med Dominique Pélicot . De lever båda i Frankrike. En dag 2020 kallades hon till polisstationen. Hon trodde att ...
-
I augustinumret av "Spartacist" - teoretiskt organ för "spartacisterna"i International Communist League (ICL) - har de p...
-
Min första reaktion när jag vaknade i dag och såg den tragiska nyheten. Som bara var helt ocensurerade tankar, utan något...
23 kommentarer:
Tack för att någon uppmärksammar detta fall! Instämmer helt med det som kommit fram i din blogg och "Suspicio"s blogg. Det är katastrofalt att sverige inte följer Barnkomentionen som vårt land skrivit under. Ett barn i vårt land har alltid rätt att bli hörd och trodd, vilket inte skett i detta fall.
Hur kan man beröva ett barn sin mamma, som barnet har levt med i hela sitt liv, samt att hålla mamman häktad i ett fängelse för grovt kriminella, när hon inte utgör något hot för någon?!
När inte myndigheterna kan ge hjälp och stöd, är det beundransvärt, modigt och det enda rätta en mamman kan göra, när hon vill skydda sitt barn, att fly landet. Allt för att skydda sitt barn mot vidare övergrepp.
Förstår att mamman kände sig helt övergiven, utlämnad och förtvivlad när man tar till en sådan desperat åtgärd att lämna "vårt trygga land, Sverige" med sitt barn.
MVH Agneta och Alexandra
Agneta och Alexandra
Håller helt med er...
MVH Erik
Tack för ditt inlägg Erik. Håller fullständigt med dig. Det är skrämmande hur myndigheter har hanterat detta fall. Kännedom om Barnkonventionen saknas tydligen.
Ett litet barn, som berättar om övergrepp, anses inte trovärdigt. Inte heller expertutlåtanden tas på allvar.
Mamman, som anmäler övergrepp hos polis och söker hjälp hos socialtjänst, blir istället själv motarbetad och misstänkliggjord. Hon ser till slut ingen annan utväg än att fly landet för att skydda sitt barn, då varken stöd eller hjälp från socialtjänst och rättsväsende finns att få.
Det krävs mod att ta till denna drastiska åtgärd.
Mamman, som känner barnet, lyssnar, tar barnet på allvar, ser till barnets bästa, ska straffas. Hon är nu frihetsberövad, på mycket vaga grunder. Att skydda sitt barn anses brottsligt i Sverige. Förövare hålls istället om ryggen. Rättsväsendet saknar barnperspektivet.
Hanteringen vid återförandet av barnet till Sverige står under all kritik. Hur kan man utsätta ett barn för ett sådant trauma, rycka ett barn från sin mamma, som det levt tillsammans med i över åtta år, rasera dess trygghet, placera det hos personer, som det knappt känner?
ETT GRYMT FÖRFARANDE, som med stor sannolikhet ger barnet psykiska problem för resten av livet.
Är detta Sverige? Var finns barnperspektivet? Var finns empatin? Är det inte dags att sociala myndigheter, rättsväsende får kunskap om innebörden av barnkonventionen?!!
IB
Så länge denna praxis tillämpas känner man nästan att man skulle vilja att alla kvinnor som skaffar barn gör det med helt okända män.
Så att de kan vara hundra procent säker på att aldrig förlora vårdnaden till en förövare.
Nej, jag skämtar inte. Om jag vore kvinna och ville ha barn skulle jag nog fixa det på en fest, med en man som var alltför berusad för att minnas något. För att vara på den säkra sidan.
Men det är hemskt att samhället ska se ut så att någon ens kan komma på att tänka i de banorna!
Jag håller med vad du säger i din blogg och suspicios blogg. Jag förstår inte hur den lilla flickans uppenbara och tydliga reaktioner efter sitt umgänge med fadern så framgångsrikt kunde vinklas till att vara enbart påhitt från modern.
Att följa lagen bör vara det enklaste och givetvis det bästa i alla lägen. Att en mamma ändå väljer att trotsa lagen för sitt barns skull är anmärkningsvärt.
Är det troligt att en mamma lämnar landet för att hon vill ha ensam vårdnad för att det är trevligare så för henne? Knappast! Lämnar en mamma sitt hemland, sin familj, sina vänner och sitt jobb för att hon vill smutskasta fadern till barnet? Knappast! Hon har ju allt hon älskar här i Sverige. När en kvinna lämnar allt som är tryggt och som ligger henne varmt om hjärtat, gör hon det i mitt sätt att se på det för att undkomma något som hon tycker är fasansfullt. Sexuella övergrepp på små barn är fasansfulla och tyvärr mycket svåra att bevisa.
Jag ställer mig frågan varför man inte lyssnade mer på de människor som hade nära kontakt med barnet om vad de hörde och upplevde? Jag anser att deras vittnesmål är av största vikt. Mammans agerande är ett resultat av att bevisningen var svår och därför gynnade förövaren. Samhällets brist att sätta sig in i sådana här fall gör att det tyvärr blir barnen och mammorna som blir offren. När man som sagt flyr landet i desperation för att man är livrädd för att fadern ska förgripa sig på sitt barn, har man mist tilltron till rättssystemet och det borde vara en tankeställare för alla som tidigare varit inblandade och de som kommer att vara involverade i kommande fall. Jag hoppas att rättsväsendet ser till barnets och mammans bästa, och att flickan snarast möjligt får möjlighet att träffa sin mamma igen. Det är barnets liv och välbefinnande som skall sättas i centrum! Tack för att du driver debatten! Monika K.
Vi instämmer helt med Eriks blogg. Det är mycket upprörande läsning och vi hoppas att rättvisa skippas och att offret, mamman och barnet, får upprättelse av rättsystemet och samhället. Vi tar även avstånd från den ensidiga mediabild som bl.a. DN har visat. Det är fruktansvärt hur massmedia enbart främjar faderns intresse utan att spegla andra sidan av myntet, d.v.s. orsaken till mammans flykt. Ingemar och Kerstin
Jag håller helt med föregående talare. Det är skrämmande att se hur media har vinklat detta fall. Det är än mer skrämmande att upptäcka att vi bor i ett land där samhället inte kan skydda ett barn från ett så vidrigt brott. Vad är det för människor som arbetar i "maktens korridorer"? Är det människor överhuvudtaget? Att vara människa innebär väl ändå att vara mänsklig? Det finns inget mänskligt över hur det här barnet har blivit behandlat! Det finns inget mänskligt över hur den här mamman har blivit behandlad! SKÄMS! Tack Erik för att du finns. Terese.
Finns det inte någon journalist med förmågan att tänka, med kunskap om barnkonventionen, som granskar detta rättsvidriga fall, en journalist, som månar om sanningen?!
Det är fruktansvärt, att ett litet barn och hennes mamma ska lida p.g.a. inkompetenta myndigheter.
Rättslösa barn i vårt land har vi fått nog av.
Helt allvarligt, vem lämnar sin karriär, sociala umgänge, familj och framtid utan vidare? Vem tar sitt barn till ett främmande land om den inte upplever ett allvarligt, verkligt hot mot sin dotters välmående och psykiska hälsa?(misstanke om sexuella övergrepp). Tyvärr visar det sig än en gång att vårt fantastiska rättsväsende hjälper dem med pengar, kontakter och könsbeteckningen man. Att ett barns egna ord inte tas på allvar,att barnkonvetionen som diskuteras flera gånger i olika form, fortfarande inte ligger i fokus, är skandal. Lika illa är det att media, fokuserar på den "stackars pappan"(eftersom det är mer sensationellt?)och väljer hans sida, utan ordentlig resech om fallet. Att svenska rättsystemet kan isolera mamman, på ett av våra mest ökända fängelser som den värsta förbryterskan är helt otroligt, då hon helt uppenbart varken är rymningsbenägen eller farlig för någon i sin omgivning!
Skulle kunna fortsätta skriva och argumentera om allt som gått fel i det här fallet, vi kan bara hålla med de tidigare inläggen som postats. Vilket land är det som vi bor i egentligen? Om det är så här det svenska rättsystemet fungerar borde det avskaffas.
Josefina och Malin
Jag instämmer med ovanstående kommentarer. Det är svårt att läsa om hur detta barn och hennes mamma har blivit behandlade av svenska myndigheter, man tror inte att sådant kan hända i Sverige. Man förstår hur desperat mamman måste ha varit för att fly till ett helt främmande land för att skydda sin dotter. Jag hoppas att den svenska rättvisan börjar fungera i det här fallet och att flickan återförenas med sin mamma snarast. Ia
Om vi leker med tanken att tex denna kvinna, eller nån annan,
har fel? Vad skulle du säga då?
Då kanske det är försent och barnet och pappan/mamman som är
misstänkt har kanske ingen möjlighet att återknyta.
Det är därför vi inte kan ha denna
typ av tvist utanför rättssystemet.
Anonym 23.46 skriver
"Det är därför vi inte kan ha denna typ av tvist utanför rättssystemet."
Som det svenska rättssystemet fungerar i frågor om utsatta barn borde man snarare säga att frågor som dessa idag är för viktiga för att ensamt avgöras av detta oempatiska, iskalla rättssystem.
Som genom bland annat sitt agerande i just detta fall har bevisat sin totala bankrutt.
Och som sedan länge är ansvarigt för att många barn tvingas bo hos föräldrar som de är livrädda för.
Det är otäckt att behöva säga det, men det är sant.
OK. Vi säger att du imorgon f.m får påhälsning av polisen som säger att de fått in en anmälan mot dig om att du skall ha lockat in barn i skogen och sen kladdat på dom. Du vet att det inte är sant. Vill du då ha din egen folkdomstol eller rättsapparaten som domare?
Nej, men om jag hade egna barn (det har jag inte) och dessa barn och deras mamma var helt säkra på att jag hade begått övergrepp mot barnen, skulle jag faktiskt på mindre än en sekund frivilligt avstå från vårdnaden.
Jag skulle inte drömma om att tjafsa i rätten om jag insåg att ett barn var rädd för mig. De kombinerade vittnesmålen från barn och mamma skulle få mig att utgå från att, oavsett vad jag själv minns eller inte minns, måste jag vara klart olämplig som vårdnadshavare.
En förälder som vill tvinga barn som är livrädda för honom/henne till umgänge är ett kräk. Vare sig mer eller mindre. Så länge inte domstolarna inser det, bör de både kritiseras och, om det är möjligt, direkt motarbetas.
Lägg märke till att jag skiljer mellan straffrätt och familjerätt. I straffrätten bör "bortom rimligt tvivel" gälla men i familjerätten bör betydligt mindre grad av misstankar om övergrepp leda till förlorad vårdnad.
Barns säkerhet är här viktigare än vuxnas rättssäkerhet.
Om din manlige vän sa att han tror att hans fru utnyttjat barnen, skulle du tycka han gjorde rätt om han försökte fly från henne med dom?
Anonym 12.51
Den överväldigande majoriteten av sexualbrott mot barn utförs av män, och de kvinnor som begår övergrepp mot barn brukar nästan alltid göra det i samarbete med eller direkt underordnade män.
Så att ett sådant scenario skulle vara verkligt är mycket, mycket mer osannolikt än motsatsen. Men det kan ändå förekomma.
Om barnen exempelvis konsekvent var livrädda för mamman, vägrade åka till henne, drömde mardrömmar varenda gång de skulle träffa henne etc etc. och de ändå tvingades träffa henne skulle jag absolut ha förståelse för en sådan handling.
Det är precis denna situation många barn idag har i förhållande till pappor som de tvingas att träffa. Men det är alltså EXTREMT ovanligt med motsatsen.
Jag ser din fråga som framförallt polemisk. Men svaret är alltså att i vissa extremt ovanliga situationer skulle det kunna vara så - också.
PS.
Mer allmänt, och kanske inte helt politiskt korrekt, anser jag för övrigt att kvinnor i den värld vi lever i - vare sig det nu är socialt, biologiskt, eller en kombination av båda - i allmänhet är bättre på att ta hand om barn än män.
Även om det inte på något sätt är politiskt genomförbart skulle nog matrilinjärt sälktskap i de flesta fall leda till en bättre och mer harmonisk ställning för barnen än den vi har i dag.
Det är ju idag en ren utopi, men mindre drastiskt vore att gå tillbaka till den praxis vi hade i Sverige under exempelvis 50-och 60-talen. (Och i viss mån fram fram till 1998.) Då fick mammorna vid praktiskt taget alla vårdnadstvister vårdnaden om inte synnerliga skäl talade emot.
Om man kunde gå tillbaka till detta system skulle det förmodligen gynna barnen i nio fall av tio...
Ärligt frågat och ärligt svarat.
Du verkar vara en mycket konservativ person.
Du värderar gamla familjeideal.
Du är knappast vänster eller feminist iallafall.
Grattis!
Anonym 21.27
Hmm...
Du tolkar mig på ett sätt som kanske inte är helt i samklang med hur jag ser på mig själv... men det är ju din rätt.
Jag ser mig själv som särartsfeminist, inte som likhetsfeminist. Om du med "traditionella familjeideal" menar den matrilokala irokesfamljen anno 1750 eller så har du en poäng, men inte om du menar den patriarkala familjen.
Om jag är "vänster" eller inte är väl som allt annat en definitionsfråga. I vilket fall som helst vill jag avskaffa kapitalismen, och införa en planerad ekonomi. Det är åsikter som traditionellt brukar ses som "vänster"...
Jag respekterar dig som ger ett fullt svar. Hade lite bilden av att du var en kuf men nu ser jag att du ger en bild i varje svar av hur du tänker och det är inte så vanligt. Även om vi inte delar mycket så uppskattar jag dig som debattör och att du ställer upp med namn och bild bakom det.
Nu skall jag inte besvära dig mer.
Tack och bye bye.
BG
Ja, det var ju roligt att du kom fram till att jag inte är en kuf. :-)
Vem ska man tro på, mamman eller pappan?
Varför inte barnet.
Flickan har berättat om övergrepp för dagis personal, polis, psykologer, vänners föräldrar, släktingar och mamman.
Så vi behöver inte undra.
De experter som finns för att hjälpa barn som blivit utsatta genom deras trauman intygade att flickan talade sanning.
Pappans mantra är - det finns inga bevis.
Nej, det finns det nästan aldrig.
Man måste lyssna på barnet.
Jag kommer ALDRIG att glömma när jag läste en saga för mina barn och flickan och när jag kom fram till nalle puh och honungsburken fällde flickan en kommentar som fick blodet att isa sig.
Det flickan sade var något som ingen som inte har varit utsatt för övergrepp kan säga.
Jag läste vidare och gick sadan in på toaletter och grät.
Jag har även varit med om otaliga hot och vidrigheter på mail och sms till mamman, allt skulle vara som han ville, oavsett barnet hade halsfluss eller mamman inte hittade en leksak som måste hem, annars!!!
Att vara en så hatad person som pappan är nu måste vara svårt.
Sanningen kommer alltid fram, kanske nu när flickan är större, men varför kommer hon att bli trodd nu när hon inte blev det tidigare.
Mamman är en hjälte som har gjort allt hon kunde för sitt barn.
Mina tankar är hos barnet.
Linn
Linn skrev:
"Flickan har berättat om övergrepp för dagis personal, polis, psykologer, vänners föräldrar, släktingar och mamman."
Så vi behöver inte undra."
Tyvärr bryr sig våra domstolar oftast inte alls om vad barn säger.
Om barnets ord står mot den vuxne väljer de, av anledningar som de bäst känner till själv, att "tro" på den vuxne. Hur osannolik dennes version än må vara.
Sedan blir domarna därefter.
Skicka en kommentar