Just nu har Robert Aschbergs program Insider avslutat sitt inslag om hur mammor gömmer barn, som de anser har blivit utsatta för övergrepp, från sina fäder. I hela programmet togs det helt och hållet för givet att anklagelserna mot fäderna är falska, därför att dessa nekar, och därför att det inte finns några fällande domar.
Den som vet mer om situationen för de barn som berättar att de utsatts för övergrepp i dagens Sverige kan inte annat än att bli ledsen över hur programmet vinklade frågan. Som jag tidigare påpekat i en annan artikel förlorar mödrar idag regelbundet vårdnaden till män, som på goda grunder misstänks för att vara förövare.
Endast en mycket liten del av anklagelser om sexuella övergrepp mot barn går till åtal och fällande dom, inte heller när det finns en övertygande bevisning (som till exempel i det fall Liza Marklund har tagit upp i flera krönikor i Expressen). Och detta innebär oftast (men dessbättre inte alltid) att den man barnet är rädd för får vårdnaden. Och ofta hela vårdnaden eftersom mammor som försöker skydda barnen anses göra sig skyldiga till ”umgängessabotage”.
Ett litet antal av dessa väljer att gömma sig. Utan att på något sätt ta ställning i något enskilt fall, vill jag säga att jag anser att i de allra flesta sådana fall finns det mycket goda skäl.
Men i Insider finns inga nyanser. Efter att ha presenterat några rena partsinlagor går man till och med ut med namn och bilder på flyende mammor, som om de vore någon sorts farliga kriminella. Min personliga åsikt är att de som anmäler en sådan gömd mamma för polisen, bör betraktas som angivare. Dessa angivare bör behandlas med samma förakt som de som avslöjar gömda flyktingar, eller anger politiska motståndare för diktaturregimers säkerhetspolis. I ett fall på 100 kanske det verkligen handlar om en mer eller mindre psykotisk mamma - men i de övriga 99 fallen kan man lugnt räkna med att det är mammor och barn som flyr från verkliga övergrepp.
För att slutligen använda mig av en terminologi som påminner lite om den som förekom i den tidning som Aschberg medverkade i på sjuttiotalet, maoistiska KFML/SKP:s huvudorgan Gnistan, vill jag säga detta:
När det gäller frågor om övergrepp mot barn går idag huvudmotsättningen mellan
- de som är beredda att lyssna på barn, lyssna på deras berättelser om övergrepp, vara öppna för att det de säger kan vara sant, även det som ytligt sett kan te sig ”osannolikt” (alla övergrepp är nästan definitionsmässigt "osannolika" för "sunda förnuftet".)
- och de som objektivt sett ställer sig på förövarnas sida genom att praktiskt taget endast lyssna på de anklagade, och producera partsinlagor där barnen, deras berättelser och behov helt kommer i skymundan.
Aschberg har producerat en sådan typiskt ensidig partsinlaga. En partsinlaga där han enbart utgår från de anklagade männens version, och från domsluten i dagens oempatiska och barnfientliga juridiska system. På så sätt står han objektivt sett på förövarnas sida.
Hans program kan komma att leda till en klappjakt på de kvinnor och barn som förtvivlat flyr från övergrepp.
Vem tjänar på det - förövarna eller de utsatta?
Robert Aschberg har alltså valt sida. Fel sida.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
.. om styckmordet är helt monolitisk. När det diskuterades tidigare fanns det alltid olika åsikter, nu kommer bara den ena sidan fram. De ...
-
/Publicerad i Spegeln 2/2000./ /Återpublicerat på förekommen anledning. Mitt inlägg kan te sig extremt, men det torde vara mycket svårt ...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
13 kommentarer:
Visst har han tagit ställning, och hans ställningstagande är inte precis oväntat...
Det sätt han så totalt utelämnar att merparten av dessa barn har varit utsatta för övergrepp visar bara på hans partiska inställning. Är man man och anklagad för övergrepp mot barn, så är man oskyldigt anklagad enbart för att det tyvärr har funnits mammor som felaktigt anmält sina ex.
De är dock ett fåtal och enligt min syn på barns utsatthet så är det barnens berättelser man måste utgå ifrån.
Dessa mammor som är på flykt med sina barn har valt att tro på sina barns berättelser, och de vägrar utsätta barnen för nya övergrepp.
Det exempel som du tog upp, är ett som är mycket talande.
Hovrätten tvingades fria pappan pga åklagarens slarv, men de var tydliga i sitt uttalande om att de ansåg att pojkens berättelse var sann.
Som tur är så har rätten i detta fall bestämt att pappan inte får träffa pojken. Men hur är det med alla andra barn i samma situation, där rätten inte skyddar det barn de tror på? Jag hoppas innerligt att dessa barns mammor har valt att hålla sig gömda så att barnen inte behöver utsättas för fler övergrepp.
Att det finns ett fåtal mammor som gömmer sig av andra orsaker borde inte vara tillräckligt för att dessa utsatta barn skall tvingas tillbaka till sina förövare.
Ett mycket bra inlägg Kire!
Varm kram!
Bra rutit KIRE!
Det var fruktansvär att se och denna ensidighet av vuxenperspektiv, dom manliga gråterskorna. Och Robbans genomskinliga avoghet mot Nina Ydeberg, varför for hon fortsätta?
Det som förfärar mig är att vi får ingen bakrundsfakta, hur konflikterna började och hur dom eskalerat. Hur skulle det vara om han intervjude barnen?
Nä! Onyanserad partiskhet och brist på barnperspektiv kommer, hoppas jag bli ett fall som skakar om hela redaktionen på insider.
Att hänvisa till statistik under dom senaste åren och inte titta på hur det var innan, förändringen i föräldrabalken. Synes okunnigt. Hur var siffrorna före och var fanns dessa gråtande pappor då, jag vill inte ifrågasätta dom som var igår, jag vill ifrågasätta varfö det går så långt och varför inte bättre samverkande utredningar görs.
Allt gott KIRE ;-)
Marina satte ord på mina tankar. Håller med.
Bra inlägg.
Kan manshatet i Sverige bli tydligare än så här? Ni påminner om dom tre aporna som inte vill höra, inte se, talar gör ni emellertid tyvärr. 95% av vårdnadstvisterna i Sverige vinns av mammorna. Menar ni att det bara är 5% av oss svenska män som inte förgriper oss på våra barn? Så fort det dyker upp ett reportage som ifrågasätter dom feministiska lögnerna och propagandan dyker såna här bittra inlägg upp. Man vill bara spy på skiten. Låt mig då också göra ett litet inlägg i debatten. Klicka på länken nedan så kanske kanske det finns en liten chans att ni kan få åtminstone en smula insikt i vad vi oskyldiga pappor, förutom att bli berövade våra barn, dagligen tvingas möta i den här feminist diktaturen.
http://www.yakida.se/story60.html
Tack för inläggen Marina, Kjell-Åke och Motherwitch.
Joakims kvinnohatande inlägg bör nog mest ses som ett symptom på elakartad tankeoreda.
Det är egentligen inte värt att kommentera i någon högre grad. I hans bifogade länk finns en långrandig uppräkning av en massa brott som ska ha begåtts av kvinnor, ungefär som "Den Svenske Nationalsocialisten" brukar publicera brott som ska ha begåtts av judar.
Mitt inlägg handlade inte om hur många brott i största allmänhet som begås av kvinnor och män utan om sexuella övergrepp mot barn. Och här visar en helt entydig statistik att en mycket stor majoritet av förövarna är män. Och att den minoritet av förövarna som är kvinnor huvudsakligen begår övergreppen i samarbete med män, och i många fall direkt underordnade de manliga förövarna.
Att kvinnor får vårdnaden i 95 procent av vårdnadstvisterna är kanske sant, eller inte sant. Men vad har det att göra med den här frågan? De flesta vårdnadstvister handlar ju inte om misstankar om sexuella övergrepp. Det är endast de som handlar om detta som mitt inlägg diskuterar.
Tankeoreda och kvinnohat - det är essensen i Joakims inlägg.
Jag har tagit bort ett nytt inlägg av Joakim, som enligt min mening kombinerade kvinnofientliga utfall, personangrepp, och tveksam länkning.
Mer allmänt vill jag inte att denna blogg ska bli någon sorts forum för evighetsdebatter med extrema ”anti-feminister”. Det finns forum för dessa, de behöver inte skriva på denna blogg.
Jättebra text!
Jag blev själv väldigt upprörd nÄr jag såg programmet. Obehagligt onyanserat o väldigt läskigt at hänga ut kvinnorna på det där sättet. Har själv erfarenhet av ett mishandelsförhållande där kvinnan var tvungen att tillsammans med sitt barn fly sin man. jag vet hur svårt det är att få rätt mot myndigheter.
Fortsätt skriv
Jag kommer att fortsätta att skriva.
Inslaget var dödsstöten mot Insiders eventuella trovärdighet. På startsidan skryter de med att de i mer än sex år har avslöjat och bekämpat orättvisor. Av programmet den 29 oktober ska vi kanske dra slutsatsen att de under de kommande sex åren istället kommer att mörklägga och understödja orättvisor...
Bra inlägg
Så fort man har någon som helst insyn i det ämne som insider tar upp märker man hur extremt vinklat det programmet är. Allt från hårt klippta intervjuer till rena faktafel. Jag kan bara tänka mig att det är samma sak i det här fallet. jag har ingen som helst förtroende för den redaktionen.
Till Joakim vill jag bara säga att din fråga grundar sig i falsk logik, Att 95% av vårdnadstvister vinns av kvinnor betyder såklart inte att bara 5% av männen inte förgriper sig på sina barn. Alla män är inte involverade i vårdnadstvister till att börja med och därtill handlar inte alla vårdnadstvister om övergrepp.
Sen kan man ju ifrågasätta den siffran också...
Skulle jag misstänka att någon gör illa mina barn skulle jag göra allt i min makt för att skydda dem och jag räknar med att om min man verkligen tror att jag gör illa våra barn skulle hindra mig från att träffa dem.
Hej Emma, jag behöver väl inte säga att jag håller med dig...
MVH Kire
Hejsan, jag har en fråga om det här... Med tanke på att jag faktiskt vet hur otroligt svårt det är att alls få enskild vårdnad i det här landet och att sk. delad vårdnad är praxis - undrar jag hur de som faktiskt får enskild vårdnad har lyckats med det?
När jag och exet hörde oss för om detta , eftersom vi båda var överens om att vi ville att jag skuklle ha vårdnaden - han skulle flytta låångt bort och tyckte det var fånigt att han skulle behöva skriva på en massa medgivanden för struntsaker och tillstånd till barnens skola... då fick vi förklarat för oss att det strängt taget var omöjligt.
Myndigheterna menade att då måste han nog vara fängelsedömd våldsbrottsling, förmodligen fälld för mord - men det var inte säkert det heller. Annars fick han lov att vara dömd sexbrottsling eller leva under hot från något MC-gäng. De menade att det var kört för oss och att ge mig vårdnaden var uteslutet för oss.
Så hur i helskotta lyckas dessa kvinnor bli av med vårdnaden?
Kokar de kaniner och stryper små barn på påsken - eller?
Jag vore mycket tacksam för ett användbart svar - det är som alla förstår ingen baggis att "samarbeta" med någon som inte ens bor inom rimligt avstånd..
Svar till Maatkare.
Det finns en sak som ofta ganska snart leder till förlorad vårdnad. Det kallas "umgängessabotage".
I de fall som diskuteras här handlar det exempelvis om att barnet berättar för mamman att det utsatts för övergrepp av fadern. Mamman tar konsekvenserna av detta och anmäler till polisen, plus vägrar att släppa ifrån sig barnet till den man hon tror är en förövare.
Eftersom polisutredningen inte leder till åtal, eller i alla fall inte till fällande dom, eftersom "bevis saknas", får mannen behälla vårdnaden.
Men kvinnan får dryga böter varje gång hon vägrar umgänge, och i slutändan förlorar hon hela vårdnaden.
Otäckt, men sant.
MVH Kire
MaatKaRe:
Min fru och hennes ex behövde bara fylla i varsit papper samt ringa varsitt telefonsamtal till Familjecentrum (detta är i Uppsala) så var det klart. Är båda överrens så borde det bara ta någon vecka om du pratar med rätt människor.
Skicka en kommentar