Jag borde nog ha klamrat mig kvar, även om det var en massa som var motigt.
Jag var inne på det gamla systemet, då avhandlingsprojekt inte var tidsbegränsade. Så jag skulle inte ha behövt känna en extrem tidspress. '
Det var tradigt att skriva av folkminnesanteckningar för hand, och så, men jag var så pass förälskad i skogsrån att jag kanske skulle ha klarat det till slut.
Ja, man ska inte gråta över spilld mjölk sägs det. Men jag slutar ändå med att länka till Måna Bergers fint underfundiga dikt om detta väsen, "Talle-Maja".
Skogsrå möter kolare, av Per Daniel Holm 1882
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar