Stenblomma var en proggrupp som man fick intrycket var flummiga i ordets båda meningar, så att säga. Men jag var på en konsert med dem 1973 och blev faktiskt väldigt förtjusta i dom, trots att en överintellekualiserad FK:are som satt bredvid mig satt och fnös hela tiden.
Speciellt gillade jag denna sång, "Kungen". Visst, den kan ju verka naiv, men det gav mig en väldigt fin känsla vid konserten. Själv blev jag alltså gripen av både den och Stenblomma på ett sätt som nu kan vara svårt att förstå.
Det var lite udda, jag kände ingen som gillade Stenblomma speciellt, men jag var förälskad i dom i hemlighet.
Det var inget man talade om. Det var inte som att säga "jag gillar Blå Tåget".
Så man fick beundra dom i det tysta. Och det gjorde jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Trump allierar sig med Putin och vill isolera Kina
I denna artikel i International Viewpoint finns en bra beskrivning av väsentliga drag i Trumps nya utrikespolitik. . Men något missas. Ja...

-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
-
Pehr Henrik Törngren hette en läkare och psykoteraeut som levde mellan 1908 och 1965. Av någon oerhört märklig anledning blev jag fixerad vi...
-
Dagens ETC, som efter att de brutit med Kajsa Ekis Ekman, förvånansvärt snabbt utvecklats i antifeministisk riktning, har i samband med deb...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar