Stenblomma var en proggrupp som man fick intrycket var flummiga i ordets båda meningar, så att säga. Men jag var på en konsert med dem 1973 och blev faktiskt väldigt förtjusta i dom, trots att en överintellekualiserad FK:are som satt bredvid mig satt och fnös hela tiden.
Speciellt gillade jag denna sång, "Kungen". Visst, den kan ju verka naiv, men det gav mig en väldigt fin känsla vid konserten. Själv blev jag alltså gripen av både den och Stenblomma på ett sätt som nu kan vara svårt att förstå.
Det var lite udda, jag kände ingen som gillade Stenblomma speciellt, men jag var förälskad i dom i hemlighet.
Det var inget man talade om. Det var inte som att säga "jag gillar Blå Tåget".
Så man fick beundra dom i det tysta. Och det gjorde jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
ChatGPT om Donald Trump och andra presidenter
Du sade: Vilken som varit den värste presidenten i USAs historia kommer det säkert alltid att finnas olika uppfattningar om. Men jag är öve...
-
Vänsterpartiet är idag utsatt för mycken kritik. Alla partier bör förstås kritiseras - men kritiken mot just V har för länge sedan passer...
-
Jag kan inte låta bli att kommentera de märkliga skriverierna om mig som nyss lagts ut på Monica Antonssons blogg. Inlägget är ganska så sn...
-
Det var så här det började. Dessa två notiser från Svenska Dagbladet den 6 juli 1947 var första gången som denna tidning skrev om "fl...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar