Stenblomma var en proggrupp som man fick intrycket var flummiga i ordets båda meningar, så att säga. Men jag var på en konsert med dem 1973 och blev faktiskt väldigt förtjusta i dom, trots att en överintellekualiserad FK:are som satt bredvid mig satt och fnös hela tiden.
Speciellt gillade jag denna sång, "Kungen". Visst, den kan ju verka naiv, men det gav mig en väldigt fin känsla vid konserten. Själv blev jag alltså gripen av både den och Stenblomma på ett sätt som nu kan vara svårt att förstå.
Det var lite udda, jag kände ingen som gillade Stenblomma speciellt, men jag var förälskad i dom i hemlighet.
Det var inget man talade om. Det var inte som att säga "jag gillar Blå Tåget".
Så man fick beundra dom i det tysta. Och det gjorde jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
"Striden om utomjordingarna"
Jag har äntligen sett de två program som SVT sände för ett tag sedan om UFOs och splittringen i den svenska UFO-rörelsen. Mycket fascineran...
-
Gisèle Pélicot var gift med Dominique Pélicot . De lever båda i Frankrike. En dag 2020 kallades hon till polisstationen. Hon trodde att ...
-
I augustinumret av "Spartacist" - teoretiskt organ för "spartacisterna"i International Communist League (ICL) - har de p...
-
Sjundedagsadventisterna (SDA) är en märklig rörelse. Den måste beskrivas som fundamentalistisk, men deras hårda förkastande av helveteslära...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar