Det finns något underligt med hela grundteorin i Hannes Råstams program om Thomas Quick. Eftersom ingen har tagit upp det kommer jag mycket kort att beröra det här.
Å ena sidan var Quick neddrogad på lugnande medel, vilket gjorde honom hämningslös, och benägen till vilda fantasier, vilket utnyttjades av förhörsledarna och terapeuterna för att få honom att fabulera.
Men å andra sidan var Quick under samma period så oerhört välplanerad och manipulativ att han systematiskt och med en närmast akademisk exakthet kunde läsa in material, noga avläsa omgivningens reaktioner, locka förhörsledare att avslöja detaljer, och göra det på ett så skickligt sätt att han som enda människa i Sverige kunde bli dömd för åtta mord han inte hade begått. Kort sagt, han var ett iskallt kalkylerande geni.
De här bilderna går inte ihop. Den förtvivlat sönderdrogade förvirrade person som beskrivs skulle helt enkelt inte ha kunnat genomföra detta otroliga projekt.
Däremot ökar förvisso Quicks möjlighet att ljuga på ett manipulativt och övertygande sätt nu när han är nykter. Något att tänka på när man försöker bedöma vilken Quick som är mest trovärdig - den psykofarmakapåverkade som "hämningslöst" berättade om brott han hade begått – eller dagens drogfria, som systematiskt försöker förklara och förneka alla erkännanden.
Obs jag säger inte att detta innebär att Quick nödvändigtvis ljuger nu och talade sanning då – bara att det är något man bör beakta innan man faller för Råstam och menar att det självfallet är först nu Quick berättar ”sanningen”.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
.. om styckmordet är helt monolitisk. När det diskuterades tidigare fanns det alltid olika åsikter, nu kommer bara den ena sidan fram. De ...
-
/Publicerad i Spegeln 2/2000./ /Återpublicerat på förekommen anledning. Mitt inlägg kan te sig extremt, men det torde vara mycket svårt ...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
4 kommentarer:
http://www.consequentia.se/blogg/2008-12-18/rastam-och-fula-sma-tricks
Hej!
Denna invändningen borde vara relevant, men saken är den att Quicks berättelser varken är sammanhängande eller avfattade med någon akademisk precision. Tvärtom är alla Quicks berättelser fulla av motsägelsefulla utsagor och uppenbara stolligheter. Problemet är att utredare och terapeuter har "psykologiska" förklaringar till varför han inte kan berätta vad som hänt, varför han ständigt ändrar sin historia, etc.
Varken poliser eller anhöriga till offren tror att Quick har någonting med morden att göra. De flesta som verkligen läst utredningarna, som jag nu gjort, tvivlar på hans skuld.
Jag undviker att uttrycka en åsikt i skuldfrågan, men det är uppenbart att Quickutredningarna måste granskas i sin helthet, tillsammans med den "vård" han tillhandahållit på Säters sjukhus.
Jag har svårt att se hur det nu skulle kunna undvikas.
mvh
Hannes
Ang citat: "Jag undviker att uttrycka en åsikt i skuldfrågan" - DIN åsikt, Hannes Råstam, lyser ofta väldigt klart igenom.
Hannes Råstam skriver: "Varken poliser eller anhöriga till offren tror att Quick har någonting med morden att göra".
Såg du Debatt på TV? Såg du den norske respektive svenske polisen som hade deltagit i mordutredningarna och var övertygade om Quicks skuld?
Att inga poliser tror på Quicks skuld upprepas till leda, men är närmast att betrakta som en modern folksägen.
Att sitta på olika bibliotek och noga memorera detaljer om brotten är för övrigt inte ett självklart tecken på den förvirring som du beskriver.
Om det nu var det han gjorde, det finns trots allt bara hans egna ord på att han gjorde det.
Och det återstår förstås också att förklara hur han kunde veta detaljer som utredarna inte visste. Jag väntar med viss spänning på nästa program.
Hälsningar Kira
Skicka en kommentar