Har sett Hannes Råstams skickligt gjorda program. Om jag inte kände till Råstams förmåga till att göra vinklade och ohederliga program skulle jag som så många andra troligen svalt rubbet. Det gör jag inte nu.
Utan att ha någon bestämd åsikt om Thomas Quicks eventuella skuld eller oskuld till de mord han tidigare erkänt vill jag stillsamt påpeka att när Råstam beskrev Quicks bakgrund nämnde han inte de två dokumenterade mordförsöken (se länkarna i mitt inlägg nedan), utan valde att endast nämna bankrånet. Det säger en del om den mannens hederlighet, eller snarare brist på sådan.
Vill också påpeka att Råstam i programmen om "incestdömde Ulf" "glömde" att nämna de rättsmedicinskt konstaterbara skador som stödde dotterns berättelser. Eller hur han triumferande slog fast att Kenneth Lind hade fått "icke godkänt” i psykoterapiutbildningen utan att nämna att det berodde på några få saknade poäng, i en i övrigt genomförd utbildning,
Nej, jag litar inte på Råstam. Det betyder förstås inte att Quick med nödvändighet måste vara skyldig. Men det betyder att Hannes Råstam, av anledningar han bäst känner till själv, har en vana att handskas en smula ... ovarsamt med sanningen.
Quick var mycket charmig. Med ett sympatiskt ansiktsuttryck berättade han övertygande om hur oskyldig han var. På samma sätt lyckades han tidigare övertyga bland annat journalisterna Janne Mattsson och Gubb Jan Stigson om hur skyldig han var.
Att Quick är duktig på att manipulera är uppenbart. Frågan är bara vilka han har manipulerat, och när. Lyckades han manipulera terapeuter, förhörsledare och domstolar under åratal eller har han lyckats manipulera Hannes Råstam? Eller både och?
Eller har möjligen radarparet Råstam och /Quicks nye advokat/ Thomas Olsson (känd från Bo Larsson-fallet!) lyckats manipulera Quick?
På dessa frågor finns inget bra svar ännu. Frågan är om ett sådant svar någonsin kommer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
The Happening
Den troligen första Supremes-låt jag hörde. Jag hade börjat lyssna på popmusik i april 1967 och i juni 1967 hörde jag då plötsligt "...
-
Min första reaktion när jag vaknade i dag och såg den tragiska nyheten. Som bara var helt ocensurerade tankar, utan något...
-
I augustinumret av "Spartacist" - teoretiskt organ för "spartacisterna"i International Communist League (ICL) - har de p...
-
Sjundedagsadventisterna (SDA) är en märklig rörelse. Den måste beskrivas som fundamentalistisk, men deras hårda förkastande av helveteslära...
4 kommentarer:
Jag har inte följt fallet Quick annat än ytligt, men jag har en fråga. Finns det någon seriös teori om vem den verklige mördaren/mördarna är, om det nu inte var Quick? Och om det inte finns en trovärdig teori om detta, vad säger det i så fall om Quicks eventuella skuld? Då talar väl detta för att han faktiskt kan vara skyldig...
Blomfluga,
Av de åtta mord Thomas Quick är dömd för har det funnits sakligt grundade misstankar mot andra gärningsmän i fem av fallen.
En person dömdes för mordet på Johan Asplund men friades i hovrätten.
I andra fall har olika misstänka suttit anhållna och/eller häktade, i vissa fall med förvånansvärt stark bevisning, för övrigt bevisning av en art som inte existerar i något av åtalen mot Quick.
I ett av de åtta fallen rör det sig sannolikt inte om något mord utan den döde har frusit ihjäl.
I ett annat fall finns möjligheten att personen inte är död utan har rövats bort av släktingar och lever utomlands.
Återstår ett fall där det såvitt jag vet inte funnits någon misstänkt.
Om det skulle vara så att Thomas Quick är oskyldig innebär det att Chister van der Kwast är ansvarig för att sex mördare inte bara har klarat sig utan faktiskt inte ens har behövt oroa sig för bli lagförda.
Kire,
Dokumentären om Thomas Quick handlar inte om Sture Bergwall (som är Quicks nuvarande namn) utan om rättsväsendets hantering av Thomas Quicks erkännanden. Sture Bergwalls illdåd för 39 år sedan är säkert värd en granskning men har faktiskt ingenting med skuldfrågan i de här åtta morden att göra.
Min film handlar om hur en patient inom rättspsykiatrin har drogats med stora mängder legal narkotika under åtta års tid, samt hur polis och åklagare begagnat sig av tillfället och förmått en kroniskt påtänd mentalpatient att ta på sig mängder av ouppklarade mord. Skyldig eller oskyldig - det är vad som faktiskt har hänt.
Vad som är mindre uppmärksammat är att samtliga domar mot Quick bygger på berättelser som grundar sig uteslutande på bortträngda minnen som återskapats av Quicks terapeuter. Allt detta har skett samtidigt som patienten varit tungt narkotikapåverkan!
Fallet Thomas Quick är därmed inte bara en rättsskandal utan även ett fall av felbehandling på Säters sjukhus. Detta är väl värt att granska, enligt mitt förmenande.
Det kanske mest oroande är att det knappast finns en enda polis i det här landet som tror att Quick är skyldig, än mindre någon kriminaltekniker. Flertalet av offrens anhöriga tror inte heller att Quick har med morden att göra.
Flertalet av de som är insatta i Quick-fallen är övertygade om att det går flera mördare lösa.
Är det någon som inte tycker att detta bör utredas grundligt?
Slutligen:
Quick är dömd på sina egna berättelser om gärningarna. Det finns ingen teknisk bevisning i någon av domarna. Samtliga domarna mot Quick är tingsrättsdomar som inte har prövats i hovrätten. Quick är nu nykter sedan sju år och har återtagit sina erkännanden. Nog vore det illa om man inte lyssnade på vad han har att berätta?
Vänligen
Hannes Råstam
Kort till Hannes Råstam.
Jag håller inte med dig. Det faktum att en man bevisligen har genomfört två mordförsök tidigare är i högsta grad relevant för frågan om han enbart fantiserade eller talade sanning när han erkände mord. Tittarna borde ha fått reda på den saken.
Att "samtliga domar mot Quick bygger på berättelser som grundar sig uteslutande på bortträngda minnen" är inte ett okontroversiellt påstående. Gubb Jan Stigson, Göran Lambertz med flera har lyft fram den stödbevisning som också domsluten redovisade. Om den håller eller inte är inte jag rätt person att avgöra.
Däremot är det riktigt att bortträngda minnen spelade en central roll i fallen. Det innebär också att hur man bedömer rimligheten i domarna i hög grad beror på ens åsikter om möjligheten att återkalla bortträngda minnen. Mina åsikter i den frågan torde vara bekanta.
Naturligtvis bör man lyssna på Thomas Quick - nu liksom då. Och naturligtvis finns det anledning till kritik mot användandet av droger inom psykiatrin.
Hälsningar Kira
Blomfluga,
det finns nästan alltid misstänkta vid mordfall. Men i samtliga av Quicks fall hade det gått många år mellan morden och Quicks erkännanden och domar. Det är alls inte troligt, att någon annan skulle ha dömts om inte Quick erkänt. I princip var dessa mordutredningar kalla när Quicks erkännanden kom. De misstänkta hade avskrivits för länge sen.
MVH Kira
Skicka en kommentar