/TILLÄGG 2011. DEN HÄR POSTEN HAR NUMERA ETT ENDAST HISTORISKT INTRESSE. I BÖRJAN AV 2010 BRÖT MONICA A MED INGRID C, OCH GENOMFÖRDE EN AV DE MEST RADIKALA 180-GRADERSSVÄNGNINGARNA I DEN SVENSKA BLOGGVÄRLDENS HISTORIA. IDAG UPPSKATTAR JAG MYCKET SOM STÅR PÅ HENNES BLOGG!/
Monica Antonsson är den vid det här laget riksbekante journalisten som numera ser som sin livsuppgift att med ljus och lycka leta efter verkliga och inbillade sakfel i Liza Marklunds ”Gömda” och ”Asyl”. Man skulle kunna tänka sig att hon bara är en rättshaverist som fått Liza Marklund på hjärnan. Men det verkar vara värre än så.
En av hennes allierade har varit Ingrid Carlqvist. Denna Carlqvist är annars mest känd för att sedan åtminstone 1995 systematiskt ifrågasätta det ena incestfallet efter det andra. På sista tiden har hon skapat en blogg, där hon förutom att backa upp Antonsson fortsätter att driva sina teser om att mammor, barn och vuxna överlevare ljuger ikapp för att sätta dit oskyldiga män.
Bland annat skriver hon att sexuella övergrepp inom familjen är så ovanligt att det endast handlar om ett par promille av befolkningen. Det var en vanlig åsikt på femtiotalet, men är i alla seriösa sammanhang helt övergiven idag. Men den är populär i de kretsar Carlqvist tillhör.
På senare tid har hon också börjat ”granska” böcker som ”Den tusende gången” och ”När blodsbanden brister” (två utmärkta böcker som jag varmt rekommenderar) och ”avslöja dem”. Hennes metod är framförallt att citera eller referera valda delar från dem och påstå att de är orimliga. Vari det orimliga skulle ligga framgår aldrig, alla de exempel hon tagit upp är helt rimliga och psykologiskt trovärdiga.
Exemplen säger mer om henne än om böckerna.
Monica Antonsson besväras inte av sällskapet. Inte nog med att hon sedan länge länkat till Carlqvists blogg, (det skulle ju kunna bero på att hon länkar till alla som stöder henne, oavsett deras agenda), under Ingrid Carlqvists senaste blogginlägg ”KomZa – min tvillingsjäl” har Antonsson dessutom bland annat skrivit följande kommentar: ”Ingrid. Du har mitt helhjärtade stöd om det nu är värt nåt.”
Naturligtvis är det ”värt nåt” för en marginaliserad journalist med extrema åsikter att få stöd från en av Sveriges mest kända personer. Och Antonsson ställer villigt upp.
Monica Antonsson har nu avslöjat sig. Hon har helt medvetet valt att bli en del av backlashen mot utsatta barn och vuxna överlevare.
På något sätt blev jag inte förvånad.
PS. Av princip vill jag inte länka till Antonsson, för att nu inte tala om Carlqvist, men om ni googlar på deras namn hittar ni deras bloggar direkt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
.. om styckmordet är helt monolitisk. När det diskuterades tidigare fanns det alltid olika åsikter, nu kommer bara den ena sidan fram. De ...
-
/Publicerad i Spegeln 2/2000./ /Återpublicerat på förekommen anledning. Mitt inlägg kan te sig extremt, men det torde vara mycket svårt ...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
23 kommentarer:
Har du inte tittat in på monicas blogg på några dar. Hon skriver om ett fall där som jag nog tror du uppskattar. http://monicaantonsson.blogspot.com/2009/02/nu-ska-jag-beratta-historien-om-elin.html
Hej Narran, jag förstår inte riktigt vad du menar med "fall där som jag nog tror du uppskattar". Uppskattar?
Ja, jag har läst det nu, och det är en otäck berättelse. Det handlar alltså om sexuella övergrepp i en fosterfamilj. Det är bra att det tas upp.
Men samtidigt vill jag påpeka att det är mycket vanligt att de som hårt förnekar övergrepp i biologiska familjer väldigt lätt tror på övergrepp i fosterfamiljer. Det gäller i synnerhet Carlqvists allierade i NKMR, som kombinerar ett in absurdum-försvar av i stort sett alla anklagade biologiska föräldrar, med att publicera den ena hemska berättelsen efter den andra om övergrepp i fosterfamiljer.
Att Antonsson publicerar ett fall om övergrepp inom en fosterfamilj behöver alltså inte stå i motsättning till att hon allierar sig med Ingrid Carlqvist.
Jag läste en undersökning för några år sen där det hävdades att i 70% av de fall där det fanns domar med konstaterade övergrep så var det i 70% av fallen övergrepp från fosterföräldrar eller styvföräldrar det rörde sig om.
Narran,
Det skulle vara intressant att få reda på vilken undersökning det rörde sig om. Siffrorna står inte i samklang med några undersökningar eller andra rapporter jag har hört talas om.
Tyvärr var det länge sedan jag läste den någon gång från början av 90 talet så jag tror inte att den finns på nätet. Någon stans i gömmorna ska jag ha ett tidningurklipp med ett referat från undersökningen, men om jag inte minns helt fel var det statestik från brå. Drabbas jag av städdille nån gång så kanske jag hittar den i så fall ska jag tänka på dig.
Kira,
Det vore intressant med några siffror. Jag antar att du känner till den avart av darwinismen som kallas ”sociobiologi”. De menar bestämt att övergrepp på barn är vanligare från fosterföräldrars sida än från biologiska föräldrars. Det skulle bero på något darwinistiskt, ”kin selection”, alltså att man lättare känner solidaritet med folk som bär på samma gener som man själv.
Sociobiologin är i allmänhet patriarkal/androcentrisk: patriarkatet är universellt, våldtäkter är en produkt av det naturliga urvalet, etc.
Det skulle vara intressant att få höra dina synpunkter…
Om siffror visar att övergrepp är lika vanliga över hela linjen, motbevisar det inte bara sociobiologin rent vetenskapligt, det vore i så fall ännu ett exempel på dess androcentrism.
Om vi säger så här jag har läst steven pinkers bok och mycket av det han säger där anser jag att det finns rätt starka argument för. Incesttabut är rätt starkt många pedofiler ger sig inte på sina egna barn utan styvbarn, fosterbarn eller söker sig till barn på annat sätt ex genom resor till fattiga länder med gatubarn som måste sälja den typen av tjänster för att inte svälta. Jag vill ge dig ett råd KIRA tänk på följande sanningen är inte alltid politiskt korrekt.
Blomfluga, Narran.
Det finns så många väl dokumenterade fall där biologiska fäder (och i mindre grad mödrar) skadar sina barn såväl genom sexuella övergrepp som på andra sätt att jag absoulut inte tror att det skulle kunna finnas starka genetiska spärrar mot det. Det skulle kunna gå att ta upp det ena fasaväckande exemplet efter det andra. Men det är länge sedan jag studerade statistisk över alla typer av förövare så jag får återkomma till den rent statistiska frågan.
Att siffrorna inte ens avlägset låg i närheten av Carlqvists påståenden är helt klart, men exakta siffror minns jag inte nu.
En sak står klar: de råder ett allmänt koncensus om att flesta övergrepp begås inom familjen. Men relationen mellan styv-foster- och biologiska föräldrar i olika undersökningar minns jag inte.
Jag återkommer till denna fråga när jag undersökt vad statistiken säger om andelen biologiska föräldrar bland förövarna.
Men det sociala faderskapet verkar annars vara av relativt färskt datum. Bland de närmaste primaterna saknas det – fadern är endast en avlare, och ”familjen” består av enheten mor-barn. Det är inte ovanligt att hannen dödar sina egna barn, och modern drar sig ofta undan i ensamhet efter födslar för att skydda barnen.
Så det verkar inte troligt att det skulle finnas en sådan instinkt hos mänskliga fäder. Det är inte alls uteslutet att det skulle kunna finnas hos mödrar, även om det som bekant verkar ha satts ur spel vid många tillfällen.
Personligen tror jag att det sociala faderskapet är en (i och för sig mycket viktig) social konstruktion, som inte är kopplad till någon biologi.
När det gäller just sexuella övergrepp mot barn skadas barnen på många sätt, och övergreppen ger ofta upphov till stort lidande.
Men för att detta rent genetiskt skulle leda till en speciell instinkt som hindrade just biologiska föräldrar att begå sexuella övergrepp mot just sina barn (om en sådan instinkt ens är möjlig hos en komplex varelse som människan) skulle det i så fall finnas ett entydigt samband mellan det lidande dessa barn åsamkas och deras förmåga att föda, eller avla, egna barn.
Det naturliga urvalet emligt såväl darwinism som neo-darwinism tar ju inte i sig hänsyn till om människor mår dåligt. Det tar endast hänsyn till om den reproduktiva förmågan påverkas negativt. Och för många människor som mår dåligt leder ångest ju inte till avhållsamhet, utan ofta tvärtom till tvångsmässig sexualitet.
Jag återkommer
Jag tänkte högt i ovanstående inlägg, så det blev lite motsägelsefullt.
Sammanfattningsvis menar jag att människan är en komplex varelse, som i mycket liten grad styrs av biologiska instinkter (i motsats till rena drifter, som sexualdrift och näringsbehov).
Men om det ändå finns någon genetisk instinkt av att skydda sin avkomma finns den i så fall hos mödrarna, inte hos fäderna, eftersom en sådan helt saknas bland hannarna hos våra närmaste släktingar i djurriket.
Men även om den finns hos mödrar är den inte absolut på något sätt - de flesta kända mord på spädbarn har utförts av barnens biologiska mödrar.
Jag återkommer vid tillfälle till statistik om övergrepp.
Föräldra instinkt finns hoss både mor och far fast jag håller med dig om att den generllt sätt är starkare hos modern. Att människan nått betydligt längre i sin utveckling än andra primater består nog till stor del på att både hannar och honor har tagit hand om barnen. Kvinnan genom vård och hannen genom att skydda för faror.
Du har rätt i att det är vanligare att kvinnor skadar sina barn än att män gör det. För liksom hos andra däggdjur kan det koppla fel i bland. När jag var liten födde vi upp kaniner när ungarna var små gällde det att vara försiktig och inte skrämma honorna för då bet de ihjäl sina ungar. Fenomenet var vanligast hoss förstföderskor.
Narran skrev: "Du har rätt i att det är vanligare att kvinnor skadar sina barn än att män gör det."
Det skrev jag INTE. Och det är heller inte sant. Det jag skrev var att de flesta SPÄDBARN som dödas så vitt vi vet dödas av sina mödrar. Vad gäller alla andra former av våld och övergrepp mot barn (inklusive mord på äldre barn) är män klart överrepresenterade.
Monica fick ju en del respons för inlägget om Elin. Någon tyckte det var ett taktiskt drag av henne. Ganska oförskämt att påstå det tyckte jag inledningsvis. Men sedan såg jag kommentaren du citerar hos IC och det bekräftar ju MAs agenda.
Nåväl, nu behöver inte Ingrid Carlqvist känna sig ensam i periferin. Nu är de iaf två "journalister" som gemensamt kan försöka vinna gehör för att sexuella övergrepp på barn är en marginell företeelse i allmänhet men i biologiska familjer i synnerhet.
Om ämnet inte var så allvarligt skulle man nästan kunna skratta åt hur dåligt uppdaterad en journalist kan vara på modern forskning och empiri. Och sen dessutom vara så korkad att hon visar upp sin kunskapsbrist som hon gör på bloggen...som om det vore en merit eller nåt....Det går säkert hem hos peddona och förnekarna. Men knappast i den akademiska världen. Ja, jag tror till och med medelsvensson är mer påläst än IC!
Det finns inga belägg för att män oftare misshandlar barn än kvinnor. I länder där det tillåts oberoende forskning tyder mycket på att det är tvärs om.
Narran är bekvämt vag. "I länder där det tillåts oberoende forskning tyder mycket på att det är tvärs om."
Hmm..."tillåts oberoende forskning"... Dvs. forskning som Narran gillar?
Jag har läst bland annat BRÅ:s rapporter för några år sedan och det är sådana rapporter jag bygger mina påståenden på. Men det är ett tag sen nu. Jag ska kolla dem igen.
Jag borde i och för sig nog ha skrivit "Vad gäller NÄSTAN alla andra former av våld och övergrepp mot barn" för att vara på den säkra sidan. Det kan vara att det fanns NÅGOT annat i sammanhanget, förutom spädbarnsmord, som kvinnor var överrepresenterade i.
Men den massiva bilden när man läste statistiken var faktiskt hur männen helt dominerade när det gällde vålds- och sexualbrott - mot både vuxna och barn.
Och Narran - var vänlig tala om vilka länder och vilka rapporter du talar om, och vad du menar med "oberoende".
Bland antifeminister som AFS figurerar ofta påståenden om obskyra rapporter som påstås bevisa att kvinnor är våldsammare än män osv. När man frågar sociologer om saken brukar de sucka och säga att det är helt ovetenskapliga alster, som inga seriösa forskare tar på allvar.
var har du för belägg för att de rapporter som visar att kvinnor skulle vara mer våldbenägna än män inte stämmer? Det finns omfattande såna undersökningar gjorda u storbrinnanien bla.
Är det inte naturligare att ifrågasätta rapporter skrivna i ett land där det finns riksdagsbeslut på att forskning ska ske ur ett genusperspektiv dvs inte vara objektiv och oberoende.
Narran, kort, återkommer mer utförligt när jag läst in mig.
Redan nu: vad har du för belägg för att de namnlösa rapporter du nämner skulle vara mer seriösa än de otaliga rapporter som säger motsatsen?
En sak till. Mer subjektivt. Jag har ändå levt 54 år och mina personliga erfarenheter, från barndomen och fram till nu, säger mig definitivt och entydigt att män är mer våldsbenägna än kvinnor.
Det krävs nog mer än hänvisingar till någon påstådd rapport från Storbritannien för att få mig att ändra mig.
Rent generellt håller jag med dig om att män är mer våldsbenägna än kvinnor eftersom att män har en betydligt högre haöt av aggressionshomonet testesteron. Men jag vet att du är engagerad i de här frågorna så därför har du säkert hört talas om de brittiska undersökningar som visar att dessa siffror inte gäller relationsvåld. Där liger könen rätt lika med att använda våld vid konflikter. Men att sen män i säkert 98 fall av 100 är fysiskt starkare än kvinnan innebär ju faktiskt att hon får störst skador.
En intressant undersökning jag läste för rätt många år sedan hade undersökt kvinnor som dömts för våldsbrott io förhållande till deras menscykel. En stor majoritet av dessa kvinnor hade begått sina brott i den perioden av menscykeln när deras hormonbalans mest påminner om männens.
Att jag har svårt att lita på svensk forskning beror just på att svenska forskare är under tryck att skriva ur genusperspektiv.
Narran skrev
"Att jag har svårt att lita på svensk forskning beror just på att svenska forskare är under tryck att skriva ur genusperspektiv."
Men de rapporter jag läste för ett antal år sedan var från 80-talet, om jag minns rätt, och då fanns inget tryck att skriva ur ett genusperspektiv. Men jag borde inte skriva mer om dem innan jag läst dem en gång till.
Sedan håller jag definitivt med dig när du skriver "att sen män i säkert 98 fall av 100 är fysiskt starkare än kvinnan innebär ju faktiskt att hon får störst skador." Bland annat därför har jag varit väldigt skeptisk mot mekaniska jämförelser mellan hur många gånger män och kvinnor slår på varandra. Att den svagare slår den starkare har en helt annan innebörd och kontext än att den starkare slår den svagare.
Men om den svagare slår första slaget är det ju faktiskt ett starkt stöd för det gammla talesättet "det är inte ens fel att två träter" Radikalfeministerna har ju genom sin propaganda de senaste 29-30 åren försökt att få oss att tro att de flesta fall av så kallat mäns våld mot kvinnor och barn sker helt oprovocerat av patrialkala förtryckare. Det förekommer säkert sådana fall, men själv är jag övertygad om att det är ovanligt.
Narran skrev "Det förekommer säkert sådana fall, men själv är jag övertygad om att det är ovanligt."
Själv tror jag det är ganska vanligt.
Jag noterar att Kira som vetenskaplig grund för sina påståenden om att pappor skulle vara mera våldsbenägna än mödrar hänvisar till sina egna livserfarenheter. Denna grund är dock synnerligen osäker.
Enligt internationella undersökning är mödrar i högre grad än fädrar ansvariga för våld mot barn och i långt högre grad ansvariga för dödsfall bland barn. Jag lämnar här nedan relevanta källhänvisningar:
Women are more likely to kill their children than are men: 55 percent to 45 percent. [Source: “Women and Violent Crime,” a paper by Prof. Rita J. Simon, Department of Justice, Law and Society and Washington College of Law, American University, Washington, D.C]
Women commit almost all of the murders of newborns. In Dade County, Fla., between 1956 and 1986, according to the June 1990 Journal of Interpersonal Violence 5:2, mothers accounted for 86 percent of newborn deaths. [Source: When She Was Bad, by Patricia Pearson, p. 255, note 71.]
(According to the Dept. of Health and Human Services, in 2003, nearly 60 percent of child abusers and neglect perpetrators were female.)
http://faq.acf.hhs.gov/cgi-bin/acfrightnow.cfg/php/enduser/std_adp.php?p_faqid=70&p_created=1001611491
[Länken går till rapporten från U.S. Department of health and Human Services]
Med förhoppningen att bloggaren Kira skall hyfsa debatten och släppa greppet om den svenska feministiska mytbildingen.
Det finns statistik för alla åsiktsriktningar, tydligen. När jag för några år sedan läste BRÅ:s statistik framkom klart att kvinnor mycket riktigt var överrepresenterade när det gäller mord på mycket små barn, men att när det gällde äldre barn som dödades var män överrepresenterade.
För att nu inte tala om att när det gäller sexuella övergrepp mot barn är män totalt dominerande i alla seriösa undersökningar.
Man bör för övrigt hålla i minnet att kvinnor i nästan alla länder har BETYDLIGT mer kontakt med små barn än vad männen har. Om man jämnar ut skillnader som beror på detta tror jag statistiken skulle se helt annorlunda ut…
Vill tillägga att Monica Antonsson numera har brutit med Ingrid Carlqvist och idag ofta skriver riktigt vettiga saker....
Skicka en kommentar