När skivalbum är tillräckligt gamla hamnar de till sist på YouTube.Det gjorde även de två LP-skivor av Runaways jag köpte i slutet av 1977 eller i början av 1978. Den ena var förmodligen den första de gav ut och hette helt enkelt "The Runaways". Den kan höras här. Den andra jag köpte hette "Waiting for the Night" och kan höras här.
Runaways som grupp hade en närmas explosiv effekt på mig. Det liknade inte något jag hade hört förut.I jämförelse med andra tjejgrupper jag hört var detta något helt nytt. Som SvD-skribenten skrev i juni 1978 spelade gruppen förvisso på en form av sexualitet. men inte alls på det sätt som kvinnor inom pop och rock brukade göra. Det här var ingen snäll traditionellt "kvinnlig" sexualitet utan en - kan man kanske säga - intensiv sexualiserad aggressivitet. Eller en aggressiv sexualitet, om man föredrar den termen.
Deras första skiva som endast hette "The Runaways" motsvarar kanske bäst den senare termen, medan "Waitimg for the Night" kanske den förra.
Skillnaden var kanske att Cherrie Currie hade lämnat gruppen mellan dessa två skivor. Efter att hon lämnade tonades sexualiteten ner en del, medan de aggressiva dragen förstärktes.
Ett tydligt exempel på detta är kanske "You´re Too Possessive" från "Waiting for the Night", som kan höras här.
Annars är kanske den mest kända av deras låtar "Cherry Bomb" som fanns på deras första LP.
Jag vet inte riktigt hur det gick till när Cherrie Currie lämnade, men enligt SvD-artikeln från juni 1978 pratade flera av medlemmarna i Runaways om hur dålig hon hade varit...
Anna Charlotta Gunnarsson har i sin bok "Kvinnorna som formade pophistorien" jämfört relationen mellan Runaways unga manliga fans med den relation som fanns mellan de kvinnliga fansen och manliga popgrupper, som exempelvis de tidiga Beatles. Hon menar att denna parallell inte brukar uppmärksammas.
Det är riktigt. När unga manliga fans entusiastiskt skriker "We want Runaways" och till och med trampar ner varandra i sin iver, går det absolut att dra paralleller med ex.vis Beatleshysterin.
Själv fick jag inte vara med om tumultet den 13 juni 1978. Och fick inte heller höra Runaways live.
Men de har ju kvar en medlem som fortfarande turnerar. Hon heter Joan Jett, och vem vet en dag kanske hon har en konsert i Stockholm. Då ska jag nog försöka gå dit.
5 kommentarer:
https://www.livenation.se/artist-joan-jett-and-the-blackhearts-1566
Turneschema. Ute med Alanis Morrissette. Inte helt fel.
https://alanis.com/news/just-announced-the-triple-moon-tour
JJ (SÅ KAN HON FAKTISKT FÖRKORTAS) är dock alltså "bara" förband ...
Publicerad 2010-12-03
"Rocksångerskan Joan Jett och hennes band The Blackhearts är klara för festivalen Sweden Rock nästa år."
Fläsket Brinner skall också ha spelat på samma festival.
https://www.liverock.se/joan-jett-the-blackhearts-live-i-norje/
Hon har alltså spelat,inte bara i Sverige, utan faktiskt i Norje ...
Sedan undrar man ju om du, Erik, hört originalet av "Crimson and clover", detta
mästerverk i genren tuggummipsykedelia ? Jag skulle säga att "JJ" mördar låten
men att hon ändå gör det på ett charmigt sätt.
Kanske kan jämföras med hur Ann Wilson (i Heart) skriker sönder slutet av den
gamla filmklassikern "Unchained Melody" på en live-spelning som finns på skiva.
Tyvärr kommer ju inte Heart till Sverige och Gröna Lund denna månad. Läkaren
kräver sin tid.
Förmodligen är inte Joan Jett längre så stor i Sverige att hon kommer hit en gång till. Vilket i så fall är tråkigt.
Skicka en kommentar