Fred Hoyle var den astronom som utvecklade det första genomarbetade
alternativet till Big Bang-teorin. Det var 1948, tillsammans med Hermann
Bondi och Albert Gold. Det kallades Steady State Cosmology. När en rad
iakttagelser i början av 60-talet försvagade argumenten för denna teori,
förlorade den många av sina anhängare.
Senare utvecklade dock
Hoyle tillsammans med Geoffrey Burbidge and Jayant V. Narlikar en
modifierad version av denna, The Quasi Steady State Cosmology. Som
försökte integrera de nya observationerna i teorin.
I båda två varianterna av steady state-teorin skapas materia regelbundet. I båda varianterna är universum evigt.
Genom
att anta att materia kontinuerligt skapas, slipper teorin de problem
med termodynamikens andra lag som ex.vis plasmakosmologi a la Eric
Lerner och Anthony Peratt får. I Lerners - förvisso intressanta - bok
"The Big Bang Never Happened" - är försöken att argumentera emot
konsekvenserna av termodynamikens andra lag mycket svaga. När jag läste
den såg jag mest dessa avsnitt som allmänt prat, som sade nästan
ingenting. '
Fred Hoyle har också blivit uppmärksammad för en långtgående version av den så kallade panspermiateorin, som hävdar att livet inte uppstår isolerat utan sprids i universum, framförallt genom kometer. Hoyles version brukar, irriterande nog, på senare tiden ofta beskrivas som pseudovetenskaplig.
Å andra sidan blev den analys han gjorde som visade att grundämnen skapas i stjärnorna, accepterad av alla.
I denna sympatiskt inställda video får vi veta en hel del om Hoyle. Den kunde gärna varit lite längre.
Själv
ogillar jag Big Bang-teorin på känslomässiga grunder och får spontan
sympati för de som försöker utveckla alternativ som innefattar ett evigt
universum .
Det finns dock ett avsnitt i videon där Hoyles
dotter reciterade ett uttalande av Hoyle i slutet av dennes liv, där han
verkar mena att han inte alls utesluter att Big Bang-teorin trots allt
skulle kunna stämma. Om jag minns och tolkat avsnittet rätt.
Annars
finns det idag många teorier som försöker kombinera Big Bang-teorin med
ett evigt universum. Den bäst kända är väl Roger Penroses. Även Paul
Steinhardt har fört fram liknande teorier även om i hans senaste teori
Big Bang snarare kan beskrivas som en Big Bounce.
Så nu när Big Bang-teorin ofta modifieras, blir Hoyles alternativ kanske intressant på nytt..
Se gärna videon.
4 kommentarer:
Det är synd att teorier som inte är vedertagna så ofta förlöjligas. Jag kommer att också att tänka på lamarckismen som jag i grundskolan fick lära mig inte bara var felaktig utan också uppenbart galen eftersom muskulösa pappor inte får muskulösa barn. Det vore klädsamt om man tog upp problemen med existerande teorier mer, som att darwinismen kämpade med att man inte hade en teori för arv innan Mendel kom in i bilden.
Darwin och Lamarck hade större likheter än de flesta verkar vara medvetna om.
”Det mest ironiska när man ser tillbaka på historien är att Darwin själv blev mer och mer ”lamarckist”, ju längre åren gick. I senare verk utvecklade han en ärftlighetsteori som gick ut på att varje del av kroppen skickar små anlag till könscellerna med information om det organ de kommer från. Om organet förändras under en varelses levnad förs förändringen därmed vidare till avkomman.”
https://fof.se/artikel/2004/2/i-skuggan-av-darwin/
Själv ogillar jag Big Bang-teorin på känslomässiga grunder?
Det blir jobbigt om man inte kan acceptera vetenskapens upptäckter.
Det är jobbigt om "vetenskapen" anser sig upptäcka att universum kommer att gå under, utplånas och aldrig mer återuppstå. Vare sig det är riktigt eller inte.
Speciellt om det skulle vara riktigt. Lika jobbigt som att det är bevisat att alla människor kommer att dö efter ett ganska så kort liv.
Skicka en kommentar