Om Nikita Chrusjtjov, förkylning och lite annat

Just nu är jag förkyld, eller nåt. . Har sovit hela natten och dagen. Och då kom jag plötsligt att tänka på idag för 54 år sedan. (15 oktober 1964) Då var jag också sjuk, kanske, eller också låtsades jag vara det. I vilket fall som helst var jag hemma från skolan.

Då fick jag reda på via radion att Nikita Chrusjtjov hade avgått. Och upptäckte att jag kände mig ledsen för det.

På kvällen sa jag till min bror att det var tråkigt, jag hade just börjat tycka han var sympatisk. Jag tror inte att min bror hade några synpunkter på detta.

Jag var alltså nio år. Exakt varför jag då tyckte Chrusjtjov var sympatisk har jag idag väldigt diffusa begrepp om.

En eller två dagar senare fick jag dessutom reda på att Kina sprängt sin första atombomb.

Det ledde till l att jag veckan efter frågade personalen på skolbiblioteket om jag kunde få ta hem bildtidningen Kina, De fick den varje månad från kinesiska ambassaden och jag anade att de inte ville ha den.Det hade jag rätt i. Från och med hösten 1964 till 1967 fick jag ta hem den varje månad.

Hösten 1964 beställde jag alla möjliga böcker om kalla kriget och Östeuropa från skolbiblioteket. Var det någon som sa lillgammal? ;-)

"Officiellt" sa jag till alla vuxna att jag tyckte USA var bättre än Sovjet, men jag hade någon sorts misstankar om att det kanske egentligen var tvärtom. Därför köpte jag Ny Dag så fort min låga veckopeng tillät det.

Denna tveksamt agnostiska inställning ändades när jag den 21 december samma år läste en artikel i Ny Dag om Vietnam. Plötsligt kom jag fram till att USA var mycket värre än Sovjet., och började säga det till alla - inklusive mina föräldrar. De blev mycket oroliga,

Ännu mer oroliga blev de när jag våren 1965 - när jag hunnit bli tio - insisterade på att få ta av de pengar jag visste att jag hade på banken och prenumerera på Ny Dag, De vägrade, med motiveringen att då skulle jag inte få resa till USA när jag blev vuxen.

Att resa till USA var nu det sista som jag ville, så jag tyckte att det var ett väldigt dåligt argument.

Varför minns jag datum så här bra? Ingen aning,men när jag gjorde intelligenstest för något år sedan var "minneskapacitet" en av topparna i ett för övrigt inte så imponerade resultat. Den andra toppen var verbal förmåga, och dessa två vägde upp rent katastrofala resultat på matematisk förmåga, spatial förmåga, och förmåga att arbeta under tidspress.

Så jag fick 100, vilket visar att jag är normalbegåvad i snitt. Men det är jag ju inte - jag är en ren idiot på matematik och teknik, och går alltid vilse.

Men tydligen väldigt bra på en del annat.

Varför detta egocentriska introverta babbel? Jag kan ju skylla på att jag har feber. Då blir man ibland lite konstig.

Nikita Chrusjtjov och Tage Erlander på Harpsund 1964.