Även bortsett från frågan om de konkreta anklagelserna mot Marie Antoinette om övergrepp mot barn är det ju även mer allmänt intressant att Horace Engdahl jämför Jean-Claude Arnault med den franska förrevolutionära aristokratin i allmänhet, och Marie Antoinette i synnerhet.
Och därmed också #MeToo med den borgerligt demokratiska revolutionen i Frankrike 1789.
Om man helt bortser från proportionerna är det på sätt och vis lite passande, men det är knappast den typ av jämförelse som Arnault bäst behöver i dessa dagar...
Om det funnits någon samhällsgrupp som med all rätt kunnat beskrivas som amoralisk och korrupt är det väl den franska överklass som mötte sitt öde 1789.
Det bör ju också noteras att just Svenska Akademien bildades några år före den franska revolutionen, och från början bestod av medlemmar som stod i nära kontakt med just toppskiktet i den "bildade" franska aristokratin.
Att Horace Engdahl tycks känna en djup empati med just den franska 1700-talsaristokratin är på sätt och vis intressant. Och kanske lite talande.
Stormningen av Bastiljen, målning av Jean-Pierre Louis Laurent Houël.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
"The curse of the crimson altar"
Denna skräckfilm fascinerar mig. Och triggar i vissa avsnitt fram - just skräck. Den måste väl ses som en b-film, många skulle nog säga c-...
-
.. om styckmordet är helt monolitisk. När det diskuterades tidigare fanns det alltid olika åsikter, nu kommer bara den ena sidan fram. De ...
-
/Publicerad i Spegeln 2/2000./ /Återpublicerat på förekommen anledning. Mitt inlägg kan te sig extremt, men det torde vara mycket svårt ...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar