Hittade plötsligt på YouTube den sång jag skrev om här.
Den är kanske i sig inte så märkvärdig. Men pga den känsloupplevelse jag hade just den kvällen i juli 1972 har den fastnat i mig för evigt. Det är svårt att riktigt fatta hur starkt den gick in i mig.
Jag kom på att jag bör lägga ut den. Den är som sagt kanske inte så speciell i sig - men den känslomässiga kontexten när jag hörde den första gången gjorde den ju väldigt speciell för mig.
Den kan höras här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
"The curse of the crimson altar"
Denna skräckfilm fascinerar mig. Och triggar i vissa avsnitt fram - just skräck. Den måste väl ses som en b-film, många skulle nog säga c-...
-
.. om styckmordet är helt monolitisk. När det diskuterades tidigare fanns det alltid olika åsikter, nu kommer bara den ena sidan fram. De ...
-
/Publicerad i Spegeln 2/2000./ /Återpublicerat på förekommen anledning. Mitt inlägg kan te sig extremt, men det torde vara mycket svårt ...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar