Dessa två författare var också medförfattare till den tidigare boken "Holy Blood, Holy Grail" som hävdade att katolska kyrkan under en lång tid försökt dölja det "faktum" att det fanns levande ättlingar från Jesus och Maria Magdalena...
Sedan dess har de återkommit med en serie av anti-katolska konspirationsteorier. En av dessa presenterades i "The Dead Sea Scrolls Deception".
Den går i princip ut på att ett katolskt forskarteam på Vatikanens uppdrag under flera årtionden försökte mörka det faktum att Dödahavsrullarna innehöll material som helt underminerar den kristna läran.
Dödahavsrullarna var en serie skriftfynd som hade återfunnits vid orten Qumran vid Döda Havet under några år från och med 1946. De innehäll en rad texter - såväl tidiga översättningar av böcker för Gamla Testamentet som en rad senare producerade texter. De brukar allmänt dateras till en period från ca 250 f.kr. till 68 e.kr.
De ser ut att vara producerade av en grupp inom judendomen med en dualistisk världsåskådning som lite påminner om zoroastrismen - och som kombinerade denna med en asketisk celibatär livsföring, hyllningar till fattigdomen, och ett mycket strikt regelsystem.
Baigent och Leigh hävdar i sin bok - i mycket inspirerade av Robert Eisenman - att de viktigaste delarna av dessa var skrivna under, och framförallt, omedelbart efter Jesu levnad, och att centrala personer i dessa skrifter var identiska med Jesus bror Jakob, aposteln Paulus, och den judiska översteprästen Ananos.
Texterna skulle avspegla ett ställningstagande för Jakob, och ett fördömande av Paulus och Ananos. De skulle också visa att den ursprungliga Jesusrörelsen var en kamprörelse mot romarna, och att Jesus i den inte sågs som gudomlig.
Att Jesus var gudomlig, var en enligt författarna en förvrängning av Paulus, som enligt Baigent och Leigh dessutom möjligen var en romersk agent som försökte underminera kamprörelsen.
Detta skulle den katolska kyrkan via sina representater i den forskargrupp som skulle översätta och publicera Dödahavsrullarna på alla sätt försökt dölja. Framförallt genom att försena publiceringen av texterna,
Detta beskrivs på ett antal mycket spännande sidor. Boken är förvisso lättläst som en deckare, och som sagt - spännande.
Det är sant att många av de katolska forskarna som satt på skrifterna fördröjde utgivningen på ett sätt som väckte uppseende. Bland annat den ansedda tidskriften Biblical Archaelogy Review förde från mitten av 80-talet en kampanj för att publiceringen skulle påskyndas. Dock utan att föra fram några konspirationsteorier...
Vad som föranledde delar av forskargruppen att söla med utgivningen är förstås inte helt klart. För att ta reda på exakt varför krävs kanske någon form av retroaktiv telepati...
Vad som dock är helt klart är att de viktigaste texterna redan var översatta när Baigent och Leighs bok kom ut. Och de som inte hade publicerats då kom att publiceras några år senare.
Det ledde dock inte till något sammanbrott för den kristna läran..
Varför då?
För det första visar både paleolingvistiska analyser och C14-dateringar entydigt att de centrala texterna i Qumran hade skrivits långt före Jesu tid. Baigent och Leigh glider snabbt förbi detta, och antyder att man inte kan lita på någondera.
För det andra finns det visserligen likheter mellan Jesu lära, som den framställs i evangelierna, och den i Qumrantexterna. Men skillnaderna är också mycket stora.
Jesus grupp var öppen; Qumrangruppen var extremt sluten. Jesus betonar "kärleken" även till fiender; Qumrangruppen var för att intensivt hata fienderna.
För Jesus var "renhet" främst något andligt - och han förkastade ett fokus på kroppslig renhet; för Qumrangruppen var den sistnämnda oerhört viktig, och skulle skyddas på allehanda sätt.
Jesus umgicks med "vanliga" människor och ”syndare”, exempelvis med prostituerade; Qumrangruppen försökte isolera sig från dessa.
Jesus uppfattning om kvinnor ser ut att - för sin tid - vara mycket positiv; Qumrangruppen såg kvinnor som orena och undvek dem konsekvent.
Jesus ser ut att ha varit positiv till festande och även vindrickande: Qumrangruppen fördömde allt sådant.
Jesus missionerade öppet; Qumrangruppen gjorde det inte.
Jesus använde ett enkelt språk; Qumrangruppen hade en mycket sluten sektterminologi
Det finns många fler skillnader. Se i övrigt gärna "Jesus and the Dead Sea Scrolls”, red. James H Charlesworth (Doubleday 1992).
Det troliga är att Qumrangruppen var en del av esséerna. Dessa var kända i stora delar av Palestina. Det är tveklöst så att Jesus måste ha känt till dem. Det är också troligt att han påverkades av dem. Å andra sidan ser han faktiskt också ofta ut att polemisera mot dem...
Skillnaderna är så stora att det är otänkbart att Jesus, och/eller Jakob, skulle ha varit en del av denna grupp. Och att Jakob skulle vara den person som under namnet "Rättfärdighetens lärare” hyllades av Qumrangruppen faller dessutom på kronologin.
Baigent och Leigh har alltså i sina böcker fokuserat på anti-katolska konspirationsteorier. Teorier som senare kraftigt influerade romanförfattaren Dan Brown...
Och visst kan en del katoliker ibland konspirera, bland annat genom att skydda pedofilpräster.
Men de konspirationer som Baigent och Leigh beskyller dem för, ser ut att vara nästan helt hämtade ur detta författarpars något livliga fantasi.
En vy över Qumran från en av de grottor där textrullarna återfanns.,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar