Avrättningen ägde rum den 16 juni och ex-tsarens gemål och son fördes till ett säkrare ställe.
Efter att ha redogjort för alla de omständigheter som tvungo Uralsovjet att besluta om avrättningen, gjorde det allryska centralexekutivutskottet ett uttalande, vari beslutet godkändes. Ordföranden för exekutivutskottet meddelade, att utskottet är i besittning av ett utomordentligt viktigt dokumentationsmaterial, varibland finnas ex-tsarens egenhändiga dagböcker från hans ungdom intill den sista tiden samt hans gemåls och hans barns dagböcker jämte åtskilliga brev, bl.a, från Rasputin till ex-tsaren och hans familj. Hela detta maerial kommer att offentliggöras inom den närmaste tiden.”
Datumet i SvD:s referat stämmer inte med numera kända fakta (det ska ha varit den 17 juli), men beskrivningen stämmer ju inte heller.
Sant är att beslutet att döda tsar Nikolaj II togs därför att kontrarevolutionära tjeckoslovakiska trupper närmade sig, och bolsjevikerna var rädda för att tsaren skulle bli en samlande symbol för kontrarevolutionen om de fick tag i honom.
Att det kunde finnas tjeckoslovakiska trupper långt in i Ryssland, kan verka förvånande. De var ententevänliga flyktingar, som hade flytt till Ryssland för att slippa göra värnplikt och strida för Österrike-Ungern. Efter revolutionen bildade de en armé på nära 40.000 man, som med stöd av ententemakterna slogs mot sovjetregeringen.
Men bortsett från detta stämmer det ju inte alls. Tsarens gemål och hans son fördes inte i säkerhet, utan de dödades tillsammans med tsaren, och hans fyra döttrar*. På ett sätt som var en i sanning otäck kombination av brutalitet och amatörmässighet. Jag vet inte om uttalandet som refereras i SvD är autentiskt, men om det är det, skulle det tyda på att sovjetregeringen själv insåg vilket intryck det skulle göra om den varkliga versionen fördes fram.
Jag har en tendens att vilja försvara de flesta åtgärder bolsjevikerna gjorde under de första åren efter revolutionen. Och i de flesta fall tycker jag att jag har rätt.
Och om det endast hade gällt tsaren hade jag inte haft större problem med det än jag har av att Benito Mussolini dödades i Italien 1945, eller att Vidkun Quisling avrättades i Norge samma år. Liksom Mussolini och Quisling hade tsaren varit en blodsbesudlad tyrann. Jag är emot dödsstraff i princip, men i sådana fall är min upprördhet i frågan minimal.
Det är förstås sant att om tsaren hade fritagits av de vita arméerna hade han kunnat blivit en formidabel symbol för reaktionen. Det är helt riktigt - men vad säger man då om hustrun, sonen och de fyra döttrarna? Sonen skulle förstås kunnat ha förts fram som tronpretendent, men inte heller det argumentet kan användas om de fem andra familjemedlemmarna.
Här kan man jänföra med det revolutionära Frankrike 1793. Då avrättades kungen och hans hustru Marie-Antoinette. Den senare ansågs medskyldig till den gamla regimens förtryck
Även där rådde krig, Kontrarevolutionära styrkor anföll Frankrike från alla håll, stödda av nästan alla europeiska stormakter. Det kan ha varit en aspekt även'där, när beslutet togs om avrättning.
Däremot dödades inte barnen - en son och en dotter. Detta trots att man även där kan ha tänkt tanken att sonen skulle kunnat ha blivit en samlande symbol för de kontrarevolutionära styrkorna.
Hur jag än vrider och vänder på det kan jag inte finna något som helst försvar för dödandet av tsarens barn. "Revolutionen är ingen tebjudning", nej.visst.
Men att barn ska få stå till svars för sina föräldrars synder, är en princip man förvisso kan finna i de äldre skikten av Gamla Testamentet – men den är alltid förkastlig.
---------------------------------------------------------------
* Dessutom dödades fyra andra personer, med anknytning till tsarfamiljen, bland annat en läkare och en hovdam. Det är också svårt att se något rimligt försvar för att de dödades. Vilka vita arméer skulle vilja föra fram en hovdam som tronpretendent?
1 kommentar:
https://www.amazon.com/Rasputin-File-Edvard-Radzinsky/dp/0385489102
Skicka en kommentar