För 40 år sedan, idag, började jag på Jakobsbergs Folkhögskola. Jag hade hoppat av skolan i nian och aldrig läst gymnasiet.
Någon gång i början av 1977 tipsade någon mig om Jakobsbergs Folkhögskola. Jag tyckte det var en bra idé. Jag sökte till höstterminen detta år, och kom inte in. Jag sökte till vårterminen 1978 och kom heller inte in.
Men tredje gången gillt.
Jag kom in till höstterminen 1978. Det var förstås en stor händelse. Det var som att en parentes av social marginalisering skulle komma till ett slut.
Jag hade valt att söka som internatelev. Det var något lockande med tanken att bo på en skola. Jag gillade skolor, och under tonåren hade skolan varit det mest positiva i tillvaron. Därför tänkte jag att det skulle bli roligt att läsa igen, och ännu roligare att till och med bo där.
Jag skulle alltså börja den 21 augusti 1978. Jag var nervös. Hela natten innan var jag vaken. Jag var så exalterad att jag inte kunde somna.
Sedan hade jag inte riktigt kollat när vi började. Vi skulle börja kl. 15, men jag hade kanske inte i ordning på mina papper. Jag hade fått för mig att vi skulle börja redan på morgonen.
Så ganska tidigt på morgonen gick jag hemifrån. Jag bodde i Hässelby gård. Jag minns kanske inte hur jag tog mig till Jakobsberg, med pendeltåg eller buss.
Men jag minns att jag kom väldigt tidigt, och träffade en förvånad kvinna som satt på expeditionen.. Hon hette Sonja och förklarade att vi inte skulle börja förrän klockan tre.
Men det fanns ju inget som hindrade att jag fick nyckeln till mitt internatrum redan på förmiddagen. Det kändes häftigt att bo i en korridor. Det var en viss känsla när jag kunde gå in på rummet.
Sedan gick jag till Jakobsbergs centrum, Framförallt för att kolla upp biblioteket och skaffa lånekort där. Jag tror också att jag lånade några böcker, men jag minns inte vilka...
Så kom då uppropet. Rektor höll ett litet tal, så vitt jag minns. Sedan gick vi och åt, eller troligen bara fikade, i matsalen.
Nu var detta alltså den 21 augusti. Alltså tioårsdagen av Sovjets invasion i Tjeckoslovakien. Så på kvällen åkte jag till en demonstration mot denna. Det fanns nog flera demonstrationer mot denna. Den jag gick på var en liten vänsterdemonstration, som några små vänstergrupper till vänster om VPK, och också till vänster om maoistiska SKP, hade anordnat.
SKP ville demonstrera med borgarna, och VPK ville nog inte demonstrera alls. De som anordnade den vill inte gå med borgare, som ville återupprätta kapitalismen i Tjeckoslovakien. Så här handlade det om att vara för socialistisk demokrati.
När demonstrationen var klar åkte jag tillbaks till min lägenhet för att plocka med mig fler saker till mitt studentrum. Den här gången är jag i alla fall ganska säker på att jag åkte buss tillbaks till Jakobsberg. Vid närmare eftertanke hade jag nog gjort det på morgonen också,
Det hade hunnit bli mörkt. När jag kom fram till skolan var det ganska så sent. Jag gick in på mitt rum. Jag var trött - jag hade ju inte sovit på hela natten innan.
Jag la mig i sängen och satte på ett band med balkanmusik, som jag fått av en kompis, som själv spelade sådan.
Jag lyssnade på musiken och somnade till den. Det var första kvällen av en period som skulle vara i mer än tre är – ända till december 1981.
7 kommentarer:
Fin text!
Kul att läsa dina hågkomster och anekdoter från en tid innan man själv var född. Det är nog mest därför jag följer din blogg. Eftersom du skriver att du varken demonstrerade med SKP eller VPK gissar jag på att du demonstrerade med trotskisterna, alltså då KAF eller Offensiv, eller kanske FK och FAM? Om de senare två nu fanns kvar på den tiden.
Har förresten uppfattat det som att du själv varit aktiv i Socialisten, som ju sedan några år delats i två - den svenska IMT-sektionen, och gänget kring Socialistiska Nätverket. Om du någon gång skrivit mer om din egen politiska bakgrund, och kanske kring hur Offensiv blev IMT blev Socialistiska Nätverket, vore det mycket intressant för mig, som politiskt aktiv, att läsa.
Gunnar Tack!
SW.
Roligt att du följer bloggen av de skälen. Jag tror att de som deltog i demonstrationen var KAF (som jag då var med i) plus några till grupper, kanske FK och FAM. (båda de senare fanns också kvar 78).
Jag har nog inte skrivit mer sammanhängande om min politiska bakgrund. Kortversionen ser väl ut så här. Var vänsterliberal något år, fram till maj 1971. (trots att jag närmast upplevde mig som kommunist när jag var barn!) då jag började sympatisera md RMF. Som jag från och med 1972 till och från var medlem i, i några omgångar.
Sympatiserade med RMF/KAF fram till 1979, då jag stödde den morenistiska utbrytning som snart skulle ta sig namnet Socialistiska Förbundet. Men de var så sekteristiska så jag gick med i Offensiv istället - 1980.
Sedan sympatiserade jag ett antal år mell Offensiv (som då alltså fortfarande hade en inriktning mot SAP) och var medlem i några omgångar , även om jag då och då vacklade tillbaks mot Socialistiska Förbundet.
Men jag tyckte båda dessa utvecklades så hopplöst, och när jag sedan 1994 blev medlen i Socialistiska Partiet var det inte för att jag direkt stödde dem, utan för att inget annat fanns, och jag ville vara med nånstans,
Offensiv lämnade inriktningen mot arbetarrörelsen, och blev något helt annat 1992. De som ville hålla fast vid den gamla linjen blev Socialisten. När de kontaktade mig 2001 för att diskutera en mycket specifik fråga där jag hade nån sorts specialkunskaper (arkeologi, kopplar till en diskussion om kvinnoförtryckets uppkomst) , lämnade jag till sist SP, och var med i Socialisten mellan 2001 och 2011. Stödde alltså den del som sen blev Socialistiska Nätverket vid splittringen 2010. Men lämnade året efter.
Puh! Känns tveksamt at lägga upp detta, även de som inte redan trott att jag är galen kan ju göra det nu.
;-)
I alla fall, sedan 2011 har jag inte varit med nånstans. Har inte längre behov att ha några specifika åsikter om strategi och taktik osv. Är allmänsocialist och brukar rösta på V. Och anser sedan några år tillbaks att den globala uppvärmningen är den absolut viktigaste frågan i världen och även i Sverige.
Tack för ditt utförliga svar, Erik!
Intressant att läsa om din politiska resa. Jag har hört äldre aktivister prata om Socialistiska Förbundet - visst var det de som hade ett relativt livligt ungdomsförbund med någon maskot ("Benny"?)? Man kan undra vad det blev av den svenska morenismen, egentligen. Numera insomnade historiesajten trotskij.se, som väl drevs av några SP:are, hade ju några artiklar om och av dem. Jag tror att vissa av dem, genom en rad vändningar (däribland Dietzgencirkeln och Föreningen Fotfolket) blev till det som i dag heter Knegarkampanjen, och som ju har ett kommunalt mandat i Kiruna, men jag är inte helt säker på deras snåriga organisatoriska bakgrund. Några återvände ju också till SP och finns där än i dag. Man kan tycka att Marxistarkiv borde ta upp det arkivarbetet, för en tendens som trots allt var en viktig del av svensk/trotskistisk vänster men som i dag ju är näst intill okänd. Vore intressant att se.
Återigen, tack för en intressant blogg!
Den svenska morenismen är död, med ev. undantag för att det kan finns några mycket tysta sympatisörer någonstans, Knegarkampanjen startades visserligen av en person med ett morenistiskt förflutet, men han bröt med morenismen redan 1993.
Man kan säga att den svenska morenismen 1988 sprängdes i två falanger. Den ena kom att fortfarande heta Socialstiska Förbundet några år framåt. Sedan blev den en fraktion inom Arbetarlistan, för att slutligen upplösas. Den andra har gått under olika namn, bland annat Dietzgensällskapet och Fotfolket. Den var också en fraktion inom Arbetarlistan ett tag. Den bröt med morenismen 1993. .
Och idag har så vitt jag fattar alla de som ledde de två falangerna upphört med att vara morenister, vare sig de nu är politiskt aktiva eller inte .
Skicka en kommentar