En annan metod än Uppdrag Gransknings

För de som låtit sig påverkas av Uppdrag Gransknings senaste program vill jag rekommendera detta inlägg från Maria Robsahms blogg.

Även om jag tycker att hennes inledande formuleringar om just Uppdrag Gransknings senaste program är alltför överslätande (jag gillar också statistik, men inte missbruk av densamma!) har hon lagt fram ett material som leder til helt andra slutsatser än de som många kommer att dra av UGs farliga vinkling,

Jag tar mig friheten att citera ett centralt parti i hennes inlägg.

"Det vi av siffrorna vet är också att ett mycket litet antal av alla våldtäkter ens blir polisanmälda – 39 040 under åren 2012 – 2017. Detta var 4,5 % av alla våldtäkter som skedde enligt NTU. Av dessa polisanmälningar ledde drygt 2 procent till fällande domar. Dvs en promille av alla våldtäkter enligt NTU leder till att en våldtäktsman blir dömd.

Med dessa siffror kan vi dra flera slutsatser:

1. Om vi enbart vill säga något om de 843 män som faktiskt blev dömda för våldtäkt så har vi exakta siffror när det gäller andelen inrikes och utrikes födda. 
2. Om vi vill säga något om de 39 040 polisanmälda våldtäkterna så vet vi idag bara det totala antalet.
3. När det gäller mörkertalet så vet vi att det är oerhört stort. Det vore djupt ohederligt att utifrån siffrorna i UG dra några som helst slutsatser om de 819 000 våldtäkter som aldrig blir polisanmälda. 
4. Vi vet att den typiske våldtäktsmannen är just en man." 

Det är en mer konstruktiv utgångspunkt än UG:s (som anmärkningsvärt nog de facto backas upp av Aftonbladets kulturredaktör Åsa Linderborg !).

Vad gäller UG:s agenda i övrigt får jag ett närmast kusligt intryck av en light-version av Ingrid Carlqvist...