Att börja högstadiet för femtio år sedan

Idag för exakt 50 år sedan, måndagen den 26 augusti 1968,  började jag högstadiet. Det kändes som en viktig händelse.

Att börja högstadiet var på sätt och vis ett steg mot att bli vuxen. Det var då man inte längre hade klassföreståndaren som lärare i många olika ämnen, utan man fick mera kunniga speciallärare i flera ämnen  än förut. Det var också då men kunde bli aktiv i elevrådet, och alltså tilläts någon form av åtminstone skendemokratisk  verksamhet.

Om jag minns rätt var det också då man fick förvara sina saker i ett fack i korridoren istället för att ha den i en "egen" pulpetlåda.

Jag hade väntat otåligt på att skolan skulle börja. Somrarna i Gräddö var alltid outhärdliga. Och denna sommar var värre än den förra. Förra sommaren hade jag just upptäckt popmusik och väntade med spänning på varje nytt Tio i Topp och Kvällstoppen. Denna sommar hade Tio i Topp stagnerat, nästan allt som låg där liknade mest av allt Svensktoppen. Och det påverkade också försäljningslistan Kvällstoppen.

Lördagen den 24 åkte vi till stan. Väl hemkommen köpte jag Ny Dag för att se vad de skrev om invasionen i Tjeckoslovakien. Ny Dag kunde man inte få tag på i Gräddö, bara det var en nackdel....

Så till sist -  måndagen den 26. Det var ju upprop, inga lektioner. Men uppropet var ganska så viktigt. För vi skulle få en ny klassföreståndare. Från trean till femman hade vi haft Helge Lundstedt, som väl var den bästa klassföreståndare vi någonsin hade haft.

I sexan hade vi haft en kvinna vid namn Jane*, som väl var... så där.

Men vi visste att nu skulle vi få en ny.

Det var en pirrig väntan. lärarna stod i en rad på ett podium. En av dem visade sig heta Vega -  och såg mest trevlig ut av dem. Så jag hoppades att vi skulle få henne.

Och för en gångs skull tog Murphys lag semester. Vi fick henne.

Förutom att vi började högstadiet höll jag dessutom att glida in i puberteten. Det skapade en ny typ av energi,  och nya typer av känslomässiga upplevelser som man förut knappast ens kunnat föreställa sig.

Även det bidrog till att känslan inför skolstarten höstterminen 1968 var något alldeles speciellt.
-------------------------------------------
* När det gäller nu levande personer skriver jag normalt inte ut hela namnet på dem -  i den här typen av offentliga minnesanteckningar. Detta pga PUL-lagen  och dess efterföljare. När det gäller de som avlidit gäller inte den lagstiftningen, och då händer det ofta att jag skriver ut hela namnet.