fredag 23 mars 2018

Svaret är nej

På förekommen anledning, Jag har via olika kanaler fått en fråga om jag kan hjälpa en man som verkar vara inblandad i en vårdnadstvist att få kontakt med en papparättsgrupp.

Mitt svar är detta. För det första vet jag inte hur man gör det - för det andra skulle jag inte hjälpa till även om jag visste hur man gjorde det.

Jag är principiell motståndare till nästan allt i dessa gruppers praktik och vill inte hjälpa någon som vill samarbeta med dem.

De som vill ha sådana kontakter får skaffa dem på något annat sätt än genom mig.
---------------------------------------------------------------------------------------
TILLÄGG
Jag säger absolut inte att alla pappor som är i en vårdnadstvist har fel, men om de går med i den organiserade papparättsrörelsen kommer de att tvingas till samarbete med män som absolut inte bör få ha vårdnad om något barn överhuvudteget.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Det finns inte nån organiserad rörelse för pappors rätt.
Det finns tex i UK men inte här.
Det är en myt som du tycks använda dig av.
Men om det fanns en så vore det väl bra att både män och
kvinnor kunde få stöd i denna ofta påfrestande kamp.
Och det finns kvinnor också som inte borde få vårdnad...
Men det kan varken du eller jag veta så mycket om eftersom
man då behöver kunna bägge parters historik och det verkar
du inte vara intresserad av.

Erik Rodenborg sa...

Det finns inte någon officiell organiserad "papparättsrörelse" i Sverige, Men det finns olika typer av nätverk, ibland och ibland inte knutna till officiella organisationer. Om det senare har bland annat Stefan Villkatt skrivit om.

Jag skrev ju själv att det ibland finns fall där mammor inte bör får vårdnad. Men i väldigt många fall handlar utgången av vårdnadstvister om hur barn tvingas umgås med pappor som de anklagat för övergrepp, för att misshandlat mamman, och/eller är rädda för, men där domstolar (i synnerhet efter en lagändring 1998) ändå tilldöms vårdnad.

Och kvinnor som vägrar lämna ut barn tlll våldsamma fäder kan förlora vårdnaden helt.

Och det finns alltså män som lobbar för den typen av pappor. På olika plan, och olika nivåer.

Lagändringen 1998 ledde till en rad tragedier, som var mycket mer ovanliga tidigare, då mammorna nästan alltid fick vårdnaden.

Banden mellan mamma och barn är i vårt samhälle (och i allra samhällen jag känner till) oftast djupare än de mellan pappor och barn. Detta kan inte ändras genom en tvångslagstiftning,

Personligen är jag dessutom särartsfeminist, och går till och med så långt att jag är faktiskt är för matrilinjärt släktskap.

Anonym sa...

Tack för din kommentar.
Vi är inte helt överens
men du tycks inte ha lika
skarpa kanter längre.

Erik Rodenborg sa...

:-)

Det är lätt att få "skarpa kanter" i polemiska situationer.
Och just denna fråga har nog varit den som lett till de hårdaste konflikterna på denna blogg, så jag tenderar nog ibland att reagera reflexmässigt.