Jag skrev ett inlägg som andades sympati för Lars Ohly och hans situation. Jag la ut det på Facebook och fick då genast denna länk av en fb-vän.
En del av det jag skrev om anledningen till att V:s partistyrelse reagerade så hårt just nu mot Ohly kanske, eller kanske inte, står sig i alla fall. Men en av grunderna för resonemanget är krossat, så jag tar bort artikeln i sin helhet.
Men mitt inlägg. visar också att inte heller jag är immun mot att ha svårt att föreställa sig att personer som jag uppfattar som sympatiska kan göra obehagliga saker.
Annars kan jag möjligen skylla på min gråstarr, som gör att jag nästan inte kan läsa, vilket gör att jag numera missar en hel del.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kan man kalla det moralpanik? - Enid Blyton och SvD genom åren
Jag har roat mig, eller plågat mig, igenom vad Svenska Dagbladet skrivit om Enid Blyton från 1920-talet till nu. Det är en märklig läsning....
-
I dessa dagar läggs namnen på häktade personer snabbt ut på nätet. Först ut brukar vara rännstenssajten Flashback. Sedan följer andra efte...
-
Den nästan helt monolitiska debatten om styckmordet på Catrine da Costa har nu fått en motvikt. I två debattartiklar i tidningen Parabol. De...
-
Jag kan inte låta bli att kommentera de märkliga skriverierna om mig som nyss lagts ut på Monica Antonssons blogg. Inlägget är ganska så sn...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar