Den som dag för dag läser SvD för 100 år sedan får en helt annan blid av både den svenska högern och ryska revolutionen än vad man får om man läser historieböcker.
SvD är naturligtvis antibolsjevikisk - men det märks inte på allvar före finska inbördeskriget.
Dessutom kan man även efter att detta började mellan raderna ofta andas en ganska stor respekt för Lenin.
Det beror främst på att Lenin är den av bolsjevikerna som hårdast går in för separatfred med Tyskland. Det gläder förstås SvD - som innerst inne fortfarande hoppas på en tysk seger.
Det gör att SvD (i motsats till hur det låter i den antibolsjevikiska agendan hos borgare idag) inte verkar speciellt upprörd över att den konstituerande församlingen upplöstes i Ryssland och ersattes med ren sovjetmakt. Anledningen till det är ganska klar.
Om den konstituerande församlingen hade fått utse regeringen hade den dominerats av de båda flyglarna av den socialrevolutionära rörelsen -både högern som var emot bolsjevikerna. och vänstern, som samarbetade med dessa.
Upplösningen var naturligtvis ett brott mot all formell "borgerlig demokrati" - men den skulle innebära att motståndarna till en separatfred med Tyskland skulle få majoritet. För hur stora skillnaderna än var mellan vänster- och högersocialrevolutionärer hade de en sak gemensam - de ville fortsätta kriget mot Tyskland.
Så man får närmast känslan att SvD drog en lättnadens suck när den konstituerande församlingen upplöstes.
Men det finns en annan sak också - Ålandsfrågan. SvD vill att Åland ska frigöra sig från Finland (och närma sig Sverige) och noterar surt att de röda i det finska inbördeskriget är stenhårda motståndare till detta. Så de beklagar att det inte finns någon Lenin i ledningen för de röda i Finland. Eftersom Lenin var en principiell anhängare till att nationella minoriteter hade rätt till avskiljande, skulle han säkert acceptera att Åland fick frigöra sig. Verkar de mena
Så SvD beklagar alltså frånvaron av en Lenin på den röda sidan i Finland....
Det är sådana pikanta detaljer som man inte får läsa om i några historieböcker.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kan man kalla det moralpanik? - Enid Blyton och SvD genom åren
Jag har roat mig, eller plågat mig, igenom vad Svenska Dagbladet skrivit om Enid Blyton från 1920-talet till nu. Det är en märklig läsning....
-
I dessa dagar läggs namnen på häktade personer snabbt ut på nätet. Först ut brukar vara rännstenssajten Flashback. Sedan följer andra efte...
-
Den nästan helt monolitiska debatten om styckmordet på Catrine da Costa har nu fått en motvikt. I två debattartiklar i tidningen Parabol. De...
-
Jag kan inte låta bli att kommentera de märkliga skriverierna om mig som nyss lagts ut på Monica Antonssons blogg. Inlägget är ganska så sn...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar