... alltså bloggaren NoBoyToy, som på allvar fick mig att uppmärksamma Joan Jett. Jag kände till henne från min favoritrockgrupp 1978, The Runaways, och hade en vag kunskap om att hon efter deras upplösning fick en egen karriär.
Efter att NBT fått mig att kolla upp denna, mer utförligt, skrev jag en del inlägg där jag lyfte fram Jett som den mest uttrycksfulla av Runaways medlemmar, och den av de f.d. medlemmarna som även efter gruppens upplösning gjort de mest intressanta sakerna.
Det står jag fast vid, trots att åtminstone två kommentatorer på denna blogg då gång på gång hävdade att det var hon visst inte...
Men de som inte inser detta kan ju exempelvis lyssna på hennes "I hate myself for loving you".
Det intensivt aggressiva framträdandet imponerar... i alla fall på mig. Det är närmast omtumlande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kan man kalla det moralpanik? - Enid Blyton och SvD genom åren
Jag har roat mig, eller plågat mig, igenom vad Svenska Dagbladet skrivit om Enid Blyton från 1920-talet till nu. Det är en märklig läsning....
-
I dessa dagar läggs namnen på häktade personer snabbt ut på nätet. Först ut brukar vara rännstenssajten Flashback. Sedan följer andra efte...
-
Den nästan helt monolitiska debatten om styckmordet på Catrine da Costa har nu fått en motvikt. I två debattartiklar i tidningen Parabol. De...
-
Jag kan inte låta bli att kommentera de märkliga skriverierna om mig som nyss lagts ut på Monica Antonssons blogg. Inlägget är ganska så sn...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar