I Storbritannien avslöjas nu hur rapporter om sexuella övergrepp mot barn utförda av högt uppsatta politiker har mörkats och hur material om detta har försvunnit.
Till och med DN har för ovanlighetens skull uppmärksammat detta.
Det hela är nu inte så förvånande. Jag drar mig till minnes när JS LaFontaines rapport om icke-existensen av rituella övergrepp kom 1994. Den var ett beställningsverk från den brittiska regeringen, och den var nästan ofattbart substanslös. En skrift på 36 sidor, med lite valhänt statistik, och med fyra referenser, presenterades som det slutliga beviset för att rituella övergrepp var en myt.
Mer om LaFontaine och hennes rapport har jag skrivit här.
Jag träffade faktiskt denna JS LaFontaine på Stockholms Universitet den 28 oktober 1996. Hon hade bjudits in för att hålla ett föredrag om sin "rapport" och vad som var anmärkningsvärt var att hon inte endast var kall och arrogant - vilket jag hade räknat med - utan att hon också var nästan pinsamt okunnig om det ämne hon var där för att tala om.
Hon kunde inte svara på de enklaste frågor, och hon kände inte till de mest elementära fakta om några av de mest kända fallen av "rituella övergrepp".
Man fick intrycket att en regering som egentligen inte ville utreda något hade tillsatt en kommission ledd av en person som inte heller ville utreda något.
I ljuset av de senaste uppgifterna är det ju inte speciellt förvånade.
2 kommentarer:
Man får vara glad över att detta kommer fram. Samtidigt som man undrar hur mycket annat som inte gjort det. Brittiska makthavares vilja att skydda de egna är tydligen stor. Och det finns väl ingen anledning att vara övertygad om att det är så särskilt mycket bättre på annat håll.
"Och det finns väl ingen anledning att vara övertygad om att det är så särskilt mycket bättre på annat håll."
Nej, det finns det nog inte....
Skicka en kommentar