Bob Dylan har gjort många sånger. Själv tycker jag bäst om hans tidigaste period. Och den av hans sånger som fascinerat mig mest än nog denna.
Det är också en alldeles ovanligt hoppfull sång.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
The Happening
Den troligen första Supremes-låt jag hörde. Jag hade börjat lyssna på popmusik i april 1967 och i juni 1967 hörde jag då plötsligt "...
-
Min första reaktion när jag vaknade i dag och såg den tragiska nyheten. Som bara var helt ocensurerade tankar, utan något...
-
I augustinumret av "Spartacist" - teoretiskt organ för "spartacisterna"i International Communist League (ICL) - har de p...
-
Sjundedagsadventisterna (SDA) är en märklig rörelse. Den måste beskrivas som fundamentalistisk, men deras hårda förkastande av helveteslära...
6 kommentarer:
Benägen att hålla med. I synnerhet texten känns oerhört stark.
Positively 4th street känns dock för mig som den kanske allra vassaste låten m a p sättet att "sjunga". Men jag är verkligen ingen Dylanexpert och har aldrig sett mannen ifråga uppträda live.
Ja, Positively 4th Street är faktiskt helt genial. Men av flera orsaker gillar jag mest Dylans första, mer "vänsterinriktade" period.
Positively 4th Street kommer från den närmast följande, lite mer introverta perioden. Ja, jag uppfattar det nog som att denna är den NÄST mest intressanta perioden hos Dylan, - och av de låtar han gjorde då har förvisso Positively... någon sorts särställning...
Och när du nu ändå tog upp "The times ..." måste man ju bara fråga om du hört Mikael Wiehes skånska/svenska version av denna där översättningen ju måste ha godkänts av Dylan själv ?
Nej, jag har inte hört den. Vad jag minns. Och, ja, Dylan verkar kolla de svenska översättningarna. Han stoppade en helt förfärlig version av (tror jag) "Desolation Row" som gjordes av det svenska proggbandet "Love Explosion" Om jag nu minns rätt.
Jo, jag mindes rätt. Så här kan man läsa på svenska Wikipedia, uppslagsordet "Love Explosion".
"Samma år utgavs gruppens debutalbum Bästa låtar på Silence Records. Skivan kom ut i två versioner. Den första innehöll låten "Djävulens patrask" där gruppen lånat melodin från Bob Dylans "Desolation Row". Dylans skivbolag vägrade dock att godkänna Love Explosions text, vilket gjorde att skivan drogs in. Texten blev även fälld av Radionämnden för att den inte uppfyllde "estetiska minimikrav". Senare utgavs skivan i en andra version där melodin till "Djävulens patrask" hade bytts ut."
När du nämner "Desolation Row" så heter ju Wiehes 80talsskiva just "De ensligas alle" och om du inte hört den rekommenderas detta syntexperiment varmt. Skruvat men oxå helt underbart !
Skicka en kommentar