torsdag 12 juni 2014

Ingrid Carlqvist om kvinnor och män

"Att bli angripen av fienden är en bra sak" - är nog ett av de mer kända Maocitaten. Det stämmer kanske inte alltid, men det stämmer åtminstone nästan alltid när det gäller Dispatch International. Att bli angripen där är nästan alltid hedrande, och det inser nog de flesta. Så jag misstänker att Eva Berglund inte blev alltför ledsen när hennes bok Gullungen nyss angreps i en recension i denna så kallade tidning.

Nej, jag tänker här inte gå in och "försvara" Gullungen mot Ingrid Carlqvist. Det känns kanske inte helt och hållet nödvändigt.... Alla vet ju ändå vad IC tycker, och att jag och hon inte har riktigt samma uppfattning om Gullungen torde väl alla ändå inse. I synnerhet som IC ju faktiskt också citerar från min recension av boken .

Möjligen skulle jag här vilja säga att åtminstone jag inte alls uppfattar Gullungen som ett debattinlägg om fallet Catrine da Costa. Och att det följaktligen är lite fånigt att jämföra den med Per Lindebergs Döden är en man. Om man ska jämföra Lindebergs bok med något, är det väl snarare med Lars Borgnäs bok Sanningen är en sällsynt gäst.

Nej, det som får mig att ta upp IC:s recension här är något helt annat. Nämligen något hon skriver mot slutet. Här får de läsare som inte följt henne så länge plötsligt en inblick i IC:s och Dispatchs världsbild. Eller åtminstone mer specifikt IC:s syn på kvinnor och män.

För ICs åsikter kan ju inte alls uttömmande beskrivas som "islamofobiska" och "invandrarfientliga". Hon har ju också andra agendor. En av dessa är en ganska uppenbar sexism. . Och ingenstans har väl detta visats så klart som i denna avslutande mening i IC:s recension:

"Vill man vara brutalt ärlig kan man säga att Gullungen är ytterligare ett bevis på att kvinnor i gemen struntar i fakta men älskar obevisat känslosvall, och att Döden är en man visar att män i gemen klarar att förhålla sig till fakta och bortse från känslopjunk. Jag vet vad jag föredrar."

Så redaktören för den tidning som mer än andra varnat oss för att muslimerna kommer att ta över och sedan kommer att behandla kvinnor som andra klassens medborgare - gör alltså själv just detta. För henne är kvinnor irrationella och känslostyrda medan män är logiska och rationella. Man kan förstås i så fall fråga sig om dessa känslostyrda kvinnor egentligen borde få behålla rösträtten? IC har kanske trots allt mer gemensamt med de extremislamister som hon tror hotar oss än vad hon själv kanske vill inse?

Men om kvinnor nu är så känslostyrda ser IC naturligtvis sig själv som ett lysande undantag. Mitt ibland alla dessa känslostyrda våp har vi åtminstone en kvinna som tänker som en riktig karl...  Och alltså kan förhålla sig till "fakta" och bortse från "känslor" så bra att hon "inser" att muslimerna kommer att ta över Europa och förvandla vår fina världsdel till ett "Eurabia"

Ja, jo, att bli angripen av Dispatch är nog definitivt en bra sak....

2 kommentarer:

Monica Antonsson sa...

Det citat av Ingrid Carlqvist som du nämner i inlägget visar med all önskvärd tydlighet på vilken intelligensnivå chefredaktören agerar.
Den som påstår att den enskilda boken Gullungen av den enskilda författaren Eva Berglund (som inte på något vis är ett språkrör för andra människor) är ett BEVIS på något alls vet inte vad hon talar om.
Den som påstår att det är ett BEVIS ”för att kvinnor i gemen struntar i fakta men älskar obevisat känslosvall” blottar sin okunnighet.
Sak samma gäller den som påstår att boken ”Döden är en man” visar ”att män i gemen klarar att förhålla sig tillfakta och bortse från känslopjunk”.
”Döden är en man” är inget bevis på någonting. Det är en bok av en enskild författare. Den utgör under inga omständigheter BEVIS för att ”män i gemen klarar att förhålla sig tillfakta och bortse från känslopjunk”.
Citatet visar att Ingrid Carlqvist inte vet vad sanning är. Hon kan heller inte värdera ett bevis. Det förklarar onekligen ett och annat.
Att kvinnor i gemen struntar i fakta men älskar obevisat känslosvall och att män i gemen klarar att förhålla sig tillfakta och bortse från känslopjunk är – Ingrid Carlqvists personliga åsikt.
Varken mer eller mindre.
Själva åsikten och Ingrid Carlqvists gärningar tyder på att hon är en högerextrem antifeminist som på kvinnors och invandrares bekostnad fjäskar för högerextrema män för sin egen vinnings skull. Hon ränner deras ärenden som språkrör.
Jag vet också vad hon föredrar. Det vet vi alla. Tyvärr.
Jag har länge förundrats över Ingrid Carlqvists men framför allt hantlangare Patrik Nybergs något besatta intresse för Cathrine da Costa eller ska vi kalla den Obducent-affären kanske, det är ju män som ska återupprättas. De båda läkarna fick sina liv förstörda, hävdar de. Bara det faktum att just Ingrid Carlqvist och Patrik Nyberg geggar omkring i denna smörja gör att man börjar undra. Och om någon har fräckheten att skriva en bok som går i annan riktning så är det klart att Carlqvist ryter i. Hon vill själv vara ensam på scenen.
Somliga böcker borde aldrig ha getts ut, hävdar Ingrid Carlqvist om Eva Berglunds bok. Det är så sant som det är sagt. Hon har själv skrivit några verkligt hemska alster. Med nazzerassetidningen DI finansierad av krafter vi inte ens vill höra talas om har hon en tid kunnat härja fritt på andra människors bekostnad. Hon påminner mest om Alf Enerström. Men alla sagor har ett slut och så även denna.
Ingrid Carlqvist skulle nog må bra av lite känslopjunk.

Erik Rodenborg sa...

Monica Antonsson
:-)

Påskfirandet - den kusliga bakgrunden

Långfredag....  Dagen då man ska fira hur "Guds son" offrades och torterades ihjäl för 2000 år sedan.  Många vet dock inte bakgrun...