Det finns en föreställning, som bland annat fått stor spridning efter Dan Josefssons "dokumentär" om Quick-fallet, om att USA under 80- och 90-talet hemsöktes av en "häxjakt", där stora grupper av oskyldiga män dömdes för sexualbrott mot barn de inte begått. Denna föreställning bygger inte på solida fakta, utan har oftast karaktären av en vandringssägen, som sprids i både de stora media och på nätet.
Påståendena handlar delvis om den påstådda "epidemin" av "falska anklagelser" om sexuella övergrepp mot barn på förskolor och familjedaghem. Ett av de mer kända av dessa är de anklagelser om övergrepp som riktades mot Frank och Ileana Fuster och deras familjedaghem i Country Walk, som ledde till 165 års fängelse för Frank Fuster och tio års fängelse för Ileana.
Den som letar utifrån sökord om fallet på Google eller andra sökprogram hittar snart en uppsjö av sidor, som till synes övertygande hävdar att detta fall var urtypen för en "häxjakt" med ledande frågor till barnen, ohållbar medicinsk bevisning och även en vidrig behandling av de anklagade, som slutligen tvingade Ileana Fuster att komma med ett falskt erkännande.
Dettta är den allmänna bilden och har spritts över världen. De juridiska myndigheterna har dock inte låtit sig påverkats. Domarna står fast, Ileana frigavs (och utvisades) när hon hade avtjänat sitt straff och Frank sitter än idag kvar i fängelse. På mycket goda grunder.
För nästan alla de spridda påståendena är falska. I denna grundliga genomgång tas de avgörande "häxjakts"-.argumenten upp, och vederläggs ett efter ett. Läs den noga - och googla sedan gärna fritt och se hur de vederlagda argumenten flyter runt på nätet - som en typisk webbsägen...
Den som vill veta ännu mer om detta för debatten så centrala fall kan beställa en bok som Ross E Cheit, en av författarna till den ovan länkade artikeln, har skrivit. Nämligen The Witch-Hunt Narrative: Politics, Psychology, and the Sexual Abuse of Children. Ett arbete på över 500 sidor, som givits ut på Oxford University Press. Där finns på sidorna 283-354 en mycket noggrann genomgång av just Fusterfallet, och de slutsatser som dras måste nog ses som definitiva.
Bokens syfte är just att vederlägga den populärt spridda bilden av att en "häxjakt" kring sexualbrott mot barn härjade i USA under 80- och 90-talen. Det gör den mycket bra, även om jag ibland tycker att även Cheit ibland gör vissa eftergifter till häxjaktsföreställningen. Men det visar å andra sidan att han inte på något sätt befinner sig på någon extremkant - han är ofta skeptisk såväl till anklagelser som till förnekanden och motanklagelser. Det är en oerhört grundlig reseaarch som ligger bakom boken, och den kommer förmodligen att bli ett standardverk.
3 kommentarer:
Erik jag köper helt det du säger förutom en sak. Blanda inte in Tomas Quick i detta. När det gäller det fallet är det bara de som ser detta som princip som fortfarande på fullt allvar tror på Quicks alla mordberättelser.
Jag har läst om Frank och Illeana och jag är med dig där på att det finns övertygande bevis om deras skuld. När det gäller Quick finns det absolut ingenting och det är bedrövligt att vissa människor vägrar släppa taget. De har ju redan gjort bort sig så det kan ju bara bli bättre om de släpper taget.
Jag blandar inte in Quick i fallet mer än att jag säger att den typen av föreställningar spreds efter Josefsson dokumentär. Och det sätt Josefsson i denna beskrev debatten om minnen av övergrepp bidrog faktiskt i högsta grad till detta.
Nej, jag har inte satt mig in i Quick-fallet och jag har inget intresse av att göra det. Preliminärt tror jag väl som "alla andra" - att Quick ljög. Alltså ljög, han hade INTE falska minnen...
Och DN har Gert Svensson (som skrev om PAS okritiskt).
- Ang "alla andra" så har ju alla andra köpt Josefssons/Råstam/Küttim version nu...
Skicka en kommentar