Perioden strax innan jag i november 1971, vid 16 års ålder, lade in mig på Långbro ungdomsklinik, plågades jag av diverse till synes helt irrationella, rädslor. En var att jag varje gång min bror spelade en LP med den ockulta musikgruppen Holy Magick Graham Bond fick ett veritabelt ångestanfall.
Jag brukade då lämna lägenheten och, om jag minns rätt, slå igen dörren mer eller mindre demonstrativt. Och sedan komma tillbaka några timmar senare när jag antog att jag skulle slippa behöva lyssna på den...
Nu har jag upptäckt att så vitt jag kan se hela LP:n numera finns på You Tube. Man kan börja lyssna här.
Det gjorde jag i förmiddags, och lyssnade kanske i 10 minuter innan telefonen ringde. Och, nej, jag fick ingen ångestattack av att lyssna på den. Men jag kan på sätt och vis förstå varför jag fick sådana av just den skivan 1971.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
.. om styckmordet är helt monolitisk. När det diskuterades tidigare fanns det alltid olika åsikter, nu kommer bara den ena sidan fram. De ...
-
/Publicerad i Spegeln 2/2000./ /Återpublicerat på förekommen anledning. Mitt inlägg kan te sig extremt, men det torde vara mycket svårt ...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
2 kommentarer:
Graham Bond har jag aldrig hört talas om men dom är lite otäcka så där. Men dom måste ha varit påverkade av någonting.Och han själv ramlade under ett tåg 1974.
Men något liknande har jag.
Jag förstår inte hur jag kunde lyssna på detta jämt och ständigt. Bara jag hör dom nu blir jag nästan knäpp men det var väl något som skulle ut ur kroppen dessutom i lurar på hög volym.
http://www.youtube.com/watch?v=omSdwssqSjc
King Crimson - In The Court Of The Crimson King (Full Album, 1969)
Emersons tycker jag fortfarande är bra på sina ställen.
http://www.youtube.com/watch?v=RyyP1dryYbE
Emerson. Lake and Palmer
Då (1962-1968) lyssnade jag mest på PJ Proby, The Beatles, Frankie Lane, Mel Tormé, Francoise Hardy, Animals och så förstås på The Sputniks då jag var ihop med deras ljudtekniker under några år.
För mig är musik som terapi och musiken har växlat beroende på problemet. :-)
Ja, Bonds öde blev tydligen ganska tragiskt - http://en.wikipedia.org/wiki/Graham_Bond
Vad gäller King Crimson var jag fascinerad av honom i början av 1970. och Jag pryade på skivavdelningen på NK i januari (tror jag) detta år, och hade tillstånd att spela skivor där. En del skivor var alltså inte förseglade.
Chefen accepterade vad jag spelade ända tills jag fick för mig att spela King Crimson. Jag hann bara spela mindre än en fjärdedel av hans "21 century schizoid man" så kom chefen springande och skrek "du får inte spela sånt, du skrämmer bort alla kunder"!...
Skicka en kommentar