Vaknade från den mest konstiga dröm i morse. I den hade jag kommit på att jag inte trivdes på denna jord så jag hade anmält mig till en forskningsstation på månen.
Så jag flögs upp till månen och insåg efter ett tag att vistelsen där skulle bli ganska hemsk. Under långa perioders skulle stationen nämligen vara bemannad av en endast person - mig.
Fast det var ganska kul att ringa till jorden och berätta för alla jag kände att jag ringde från månen och skulle vara där ett tag. De blev ganska så förvånade.
Efter ett tag ångrade jag att jag inte hade valt Mars istället. För där fanns det luft och vindar, som kunde blåsa och man kunde höra vindens sus - på månen var allt tyst.
En sak som verkligen chockade mig efter ett tag var att jag märkte att jag kunde gå på månen utan rymddräkt eller ens syrgasmask. Det fanns ju ingen luft, så hur var det möjligt? Jag frågade några experter men de svarade svävande och hade inga bra förklaringar.
Vaknade ur en ganska olustig stämning. Jag hoppas jag drömmer att jag flyttar till Mars nästa gång, det skulle vara mycket mer intressant.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Vänsterpartiet är idag utsatt för mycken kritik. Alla partier bör förstås kritiseras - men kritiken mot just V har för länge sedan passer... -
Jag kan inte låta bli att kommentera de märkliga skriverierna om mig som nyss lagts ut på Monica Antonssons blogg. Inlägget är ganska så sn...
-
Det var så här det började. Dessa två notiser från Svenska Dagbladet den 6 juli 1947 var första gången som denna tidning skrev om "fl...
4 kommentarer:
Törs man föreslå lite musik ? "Jag vill ha en måne" är väl en på tok för uppenbar referens men kanske
Niklas Strömstedts skilsmässoepos "Färja ut i rymden" kan passa.
Ja, redan i titeln la jag ju in en association till Ted Gärdestads låt....
Den låten kan ju f ö användas även av personer som ser fram emot att antas i föreningen Anonymous Baldheads, som varken du eller jag ser ut att höra hemma i.
Skämt åsido, är inte det här med rymdfärder en märklig företeelse, möjligen den enda högteknologiska, där mänsligheten inte bara står stilla utan t o m rör sig bakåt ?
Jag saknar den glada rymdoptimismen i tidigt 60-tal....
Skicka en kommentar