Doreen Valiente om Aleister Crowley som intolerant manschauvinist

Efter att jag lade fram min lic-uppsats om Aleister Crowley 1998 spreds snabbt ett rykte, bland annat på en bisarr tråd på Flashback, att jag var en "pånyttfödd kristen" som hade skrivit  denna uppsats i någon form av fanatisk religiös nit. Jag beskrevs nästan som en form av korsriddare i strid mot ockultismen.

Den som läser uppsatsen noga inser att detta var rent nonsens från början till slut. Jag gör i den en mycket stark skillnad mellan satanistiskt anstuckna  ockultister (till vilka jag räknade Crowley) och mera "ljusa" strömningar, som exempelvis wicca (och implicit också exempelvis teosofi). Alla förmuleringar om wicca i uppsatsen är närmast positivt hållna, och det är ingen tillfällighet.

Jag såg inte som min uppgift att bekämpa "ockultism", utan att visa hur just Crowley kombinerade sitt LaVey-liknande förespråkande av skademagi och en egoistisk elitism, med en mixtur av (bland annat) öppet kvinnoförakt, en reaktionär syn på barnuppfostran, och ett till och från förekommande förespråkande av rena övergrepp .

I själva verket såg jag existensen av "ockulta" strömningar som INTE präglades av elitism, skademagi, sexism, förakt för barn, övermänniskoideal, våldsdyrkan etc etc. som något som kunde bli ett positivt alternativ till de "mörkare" strömningarna.

En av de tidigaste centralfigurerna i det tidiga wicca var Doreen Valiente (1922-1999), som var ledande i den öppna engelska wicca-rörelsen från det atr den uppstod i början av 50-talet, efter att den bisarra "Witchcraft Act" avskaffades 1951. I hennes bok Witchcraft for Tomorrow från 1978 (jag har den i en pocketupplaga från 2011) har hon bland annat denna föga älskvärda beskrivning av Crowley, som jag inte kan låta bli att citera.

"In practice, however, Crowley was just as much imbued with the mental attitudes of the old aoen as anyone else. As Gerald Gardner commented in The Meaning of Witchcraft Crowley´s pupils and followers soon found out that what Crowley willed was the whole of the law! Anyone showing signs of differing fron the view of the master, soon found thenselves consigned to outer darkness....

Moreover Crowley was a male chauvinist pig of the crudest kind. This appear plainly in his book Liber Aleph: The Book of Wisdom and Folly, a series of letters to his magical son, Frater Achad, which were never published in his lifetime but have been recently issued in the USA. In this writing, Crowley declares that in the nature of woman there is no truth, nor possibility of truth, and that although ín a 'certain sort' women could obtain the experiences of vision, trance and so on, yet nevertheless woman has no capacity for advancment in magic. The limit of her aspiration, says Crowley, is to be obedient to the right man, so that she may have better luck the next time in the round of rebirth, and be born in a masculine body". (Sidan 43.)