När jag var tio år 1965 ville jag ta ut från de små summor jag hade på banken för att prenumerera på kommunistpartiets tidning Ny Dag.
Mina föräldrar sa nej med den märkliga motiveringen att om jag gjorde det skulle USA få veta det på något sätt och då skulle jag inte få åka till USA när jag blev stor.
Att åka till USA när jag blev stor var nu det sista jag längtade efter som barn så för mig var argumentet dummare än dumt.
Frågan är om det bara var ett sätt att skrämmas eller om de verkligen trodde att USA hade kapaciteten att ta reda på sådant. Jag har faktiskt en känsla av att de verkligen trodde det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kan man kalla det moralpanik? - Enid Blyton och SvD genom åren
Jag har roat mig, eller plågat mig, igenom vad Svenska Dagbladet skrivit om Enid Blyton från 1920-talet till nu. Det är en märklig läsning....
-
I dessa dagar läggs namnen på häktade personer snabbt ut på nätet. Först ut brukar vara rännstenssajten Flashback. Sedan följer andra efte...
-
Den nästan helt monolitiska debatten om styckmordet på Catrine da Costa har nu fått en motvikt. I två debattartiklar i tidningen Parabol. De...
-
Jag kan inte låta bli att kommentera de märkliga skriverierna om mig som nyss lagts ut på Monica Antonssons blogg. Inlägget är ganska så sn...
1 kommentar:
PS, Och var gäller sakfrågan. Nej, jag tror inte att det var några större problem för SÄPO/ CIA att snoka reda på kommunisttidningars prenumerantregister!
Skicka en kommentar