Det är namnet på en debattartikel av Angela Beausang, Carina Ohlson, och Tomas Wetterberg i SvD idag. De har förstås rätt. Barn ska inte behandlas så här. Men det gör de.
Då och då kommer debattartiklar av den här typen - välskrivna och övertygande.
Men de verkar inte påverka praxis det minsta. Det hela fortsätter "som vanligt".
Man kan fråga sig hur de som beslutar tänker, och känner (förutsatt att de nu har känslor, vilket ibland kan betvivlas).
Man blir så trött.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
.. om styckmordet är helt monolitisk. När det diskuterades tidigare fanns det alltid olika åsikter, nu kommer bara den ena sidan fram. De ...
-
/Publicerad i Spegeln 2/2000./ /Återpublicerat på förekommen anledning. Mitt inlägg kan te sig extremt, men det torde vara mycket svårt ...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
2 kommentarer:
Man får väl vara glad över att problemet synliggörs öht? Det verkar ha varit svårt för många att få in debattartiklar i pressen för att belysa det här problemet men vi har ju ändå fått se några stycken på senare tid.
Men som du skriver, vem gör något åt problemet? Ingen bryr sig?
NBT
Om du vill läsa något helt förfärligt - gå frän SvD-artikeln och klicka på något som heter "Ann-Maris blogg". Hur tänker den människan? Man blir mörkrädd.
Skicka en kommentar