För några nätter sedan drömde jag om Nordkorea. Jag hade hög feber, och drömde konstiga drömmar. En av dem handlade alltså om Nordkorea, men jag minns inga detaljer. Det verkar ha varit något av en mardröm.
Idag finns det egentligen bara två länder från det gamla "östblocket" som har kvar den gamla socio-ekonomiska strukturen någorlunda intakt. Det är Kuba - och Nordkorea. Men skillnaden mellan dessa länder ter sig å andra sidan som natt och dag.
Ett tankeexperiment. Om jag genom nån sorts konstig slump fick möjligheten att forska på universitetet i Havanna i ett år skulle jag tycka att det var fantastiskt. Och förmodligen skulle jag ganska snart säga ja.
Om jag fick ett liknande erbjudande från universitetet i Pyongyang skulle jag nog omedelbart muttra något som "tror dom att jag är totalt galen". Jag skulle aldrig ens en sekund överväga att säga ja.
Det är inte konstigt att man kan drömma gåtfulla mardrömmar om Nordkorea när man har feber. Nordkorea är en karikatyr av en stalinistregim, med stalinismens bisarra drag förstorade som i en otäck skrattspegel.
Nu vet jag väldigt lite om Nordkorea. Jag litar vare sig på borgerlig media eller (än mindre) på propagandan från den grupp stalinister i väst som fortfarande vill försvara den regim som styr över det slutna landet.
Stalinisterna behöver jag inte orda mycket om. Vad ska man säga när Kommunistiska Partiet kritiserar bristen på demokrati i kapitalistiska länder men samtidigt hyllar Kim Jong Un? Eller kritiserar de socialdemokratiskt ledda fackföreningarnas oförmåga att ta strid för sina medlemmars intressen - utan att fundera på vilka "strider" som "fackföreningarna" i deras idealland i öster kan tänkas föra?
Men borgerlig media är knappast heller att lita på. En vanlig vinkling i dessa är att publicera uppgifter som tyder på att eliten i Nordkorea lever i skamlig lyx - medan stora delar av befolkningen lever i misär. Det är upprörande, men vari ligger det specifikt nordkoreanska i detta?
I nästan alla tredje världen-länder har vi en motsättning mellan en härskande elit som lever i lyx (ibland i ofattbar lyx) och en stor del av befolkningen som lever i misär. Det brukar nästan aldrig uppmärsammas av media i den stora majoriteten av fallen när dessa länder är kapitalistiska (och ekonomiskt underordnade västmakterna). Det är nästan endast när förtrycket utövas av en härskande grupp i ett land där kapitalismen är avskaffad (som i Nordkorea) eller mycket kraftig inskränkt (som i Libyen under Khadaffi) som borgerliga media slagit upp det stort.
Nordkorea är alltså en stalinistisk stat. I praktiskt taget alla avseenden. Den politiska strukturen är modellerad efter Josef Stalins Sovjet, men inte endast den. Propagandan, personkulten, den monumenatla byggnadsstilen...
Det finns skillnader. Om en redaktör på Pravda inför Stalins sjuttiårsdag hade publicerat en artikel som hävdade att även fåglarna i skogen hyllade kamrat Stalin och publicerat något konstigt "bevis" på detta, hade han nog inte fått behålla jobbet så länge. Och det hade tveklöst kommit en dementi dagen efter som förklarade att Pravda stod på den dialektiska materialismens grund och helt tog avstånd från sådan vidskepelse.
Men som sagt - Nordkoreas propaganda har under årtionden varit en obehaglig skrattspegel av den traditionella stalinistiska. Det är bara i Nordkorea man ställer ut spottkoppar som den hyllade ledaren använt när han legat på sjukhus nån gång. Det går inte att tänka sig något sådant någon annanstans- inte ens i Stalins Sovjet eller Maos Kina.
Så länge östblocket fanns kunde stalinistregimen i Nordkorea leverera det en sådan regim behöver leverera, om den ska kunna fungera någorlunda stabilt. Välståndet var länge högt för att vara ett tredje världen-land. Och under femtio-, sextio- och sjuttiotalen troligen mycket högre än i Sydkorea.
Sedan började Sydkoreas ekonomi gå upp, medan Nordkoreas stagnerade. Och sedan kom östblockets fall - med ett fritt fall nedåt för den nordkoreanska ekonomin och under åtminstone en period svår svält i stora delar av landet-
Den nordkoreanska propagandan har aldrig låtit övertygande, men under den tid då levnadsstandarden snabbt höjdes och gick förbi de flesta kapitalistiska länder i tredje världen lät den inte helt lika absurd som den gör nu.
Man å andra sidan vet jag alltså inte mycket om Nordkorea. Undra om det finns NÅGON litteratur om landet som INTE är maskerad borgerlig eller stalinistisk propaganda?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
.. om styckmordet är helt monolitisk. När det diskuterades tidigare fanns det alltid olika åsikter, nu kommer bara den ena sidan fram. De ...
-
/Publicerad i Spegeln 2/2000./ /Återpublicerat på förekommen anledning. Mitt inlägg kan te sig extremt, men det torde vara mycket svårt ...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
14 kommentarer:
Märkligt nog är ju Nordkorea hyfsat bra i damfotboll. Dock är landslaget numera avstängt för doping ...
I det enda "manliga" fotbolls-VM jag följt från början till slut - det som var sommaren 1966 - kom Nordkorea också ganska högt, så vitt jag minns. Det sågs som en sensation då, men så vitt jag fattar har de inte lyckat upprepa den framgången senare.
Tänkte kika in för att se om du blivit frisk igen. Är du det och lockade du bort ett inlägg?
edit* plockade
Hmm
Ja, jag plockade bort det. ville av olika skäl inte diskutera mina krämpor på bloggen.....
Jag har LITE feber kvar, men är på väg att bli helt frisk, hoppas och tror jag.
Aha, inte jag som var tokig då. Tänkte att du kanske skrivit det på en annan blogg och att jag mindes fel;)
Behövs igen förklaring till det.
Hann inte se om du svarade men det kvittar :)
Klart du blir frisk. Bra att du är på bättringsvägen.
:-)
Jag tar givetvis kraftigt avstånd från den nordkoreanska regimen, som väl måste vara den värsta regimen i världen för närvarande. Visst är Nordkorea en brutal, stalinistisk enpartistat med bisarra drag av antikt, enväldigt kejsardöme. Av allt att döma har *inga* reformer genomförts i landet. Inte statskapitalistiska marknadsreformer á la Kina. Inte några andra marknadsreformer heller. Inte decentralisering inom ramen för en övergripande planekonomi á la Kuba. Absolut inte demokratur á la Vitryssland.
Samtidigt håller jag med om att det är svårt att hitta objektiv information om landet. Det man undrar över är nämligen varför denna vederstyggliga regim har lyckats överleva så länge? Östblocket föll ju 1991, landet har drabbats av flera svältkatastrofer och dessutom har två av ledarna faktiskt avlidit. Ändå verkar regimen vara lika stark som tidigare, och har t.o.m. lyckats skaffa kärnvapen! Att säga att landet är en brutal polisstat förklarar inte särskilt mycket – det är Assads Syrien också, men där pågår sedan flera år tillbaka öppet krig mellan regimen och oppositionen. Dessutom tror jag inte att en liten klick totalitärt kan styra ett modernt samhälle utan någon form av ”stödjepunkter” inom befolkningen.
En diktatur behöver inte ha ett folkligt stöd á la Hitler eller Khomeini, men den måste ha *någon* form av social bas för att kunna vara någorlunda stabil. Assads sociala bas i Syrien torde utgöras av de minoriteter som är rädda för sunni-muslimskt majoritetstyre. I Saddams Irak var det den sunni-muslimska minoriteten som utgjorde diktaturens främsta maktbas. Gaddafis märkliga regim verkar delvis ha varit baserad på allianser mellan olika klaner. Det jag undrar över är vilken som är den nordkoreanska regimens sociala bas? Kim Jong-un kan väl inte styra landet helt på egen hand…
Har regimen trots allt ett visst folkligt stöd, kanske p.g.a. koreansk nationalism? Eller finns det speciella, privilegierade skikt som utgör stommen i partiet och militären? Nordkorea lär under Kim Il-sungs tid ha haft något som närmast liknar ett kastväsende, där hela befolkningen var registrerad och indelad i olika kategorier, som det var svårt eller omöjligt att lämna. Bara de högsta kategorierna fick bo i Pyongyang, exempelvis.
En annan fråga är varför regimen är så otroligt homogen. Varför finns det inga fraktioner inom den? Möjligen med undantag av Stalin värsta period, har det i princip alltid funnits fraktioner även inom de kommunistiska enpartistaterna. Det verkar ha funnits fraktioner även inom Albanska Arbetets Parti – titta på maktkampen mellan Hoxha och Mehmet Shehu, exempelvis. Varför är den nordkoreanska regimen så otroligt monolitisk?
En förklaring jag har läst är att regimen fungerar nästan som en storfamilj. Klanen Kim kontrollerar en stor del av den högsta statsapparaten, och har skapat allianser med andra klaner via äktenskap. Kim Il-sung lär ha ”tagit hand” om ett stort antal föräldralösa barn, som gavs exklusiv utbildning och sedan fick höga uppdrag inom staten och partiet. Dessa barn är helt beroende av Kim och dennes efterträdare för sina positioner, och är obrottsligt lojala. Lägg märke till likheten mellan detta och det ottomanska janitsjarerna! Regimen sägs ägna sig åt direkt kriminell verksamhet i stor skala: vapensmuggling, knarksmuggling, etc. Styrs Nordkorea av ett slags maffia-”familia” med Kim Il-sung, Kim Jong-il och Kim Jong-un i rollen som gudfäder?
När det gäller den nordkoreanska propagandan (som är oerhört bisarr), har ”vår gemensamme vän” sagt åt mig att den egentligen skall tolkas symboliskt. Det är alltså inte så att Koreas Arbetarparti *på fullt allvar* påstår att fåglarna slutade kvittra när den store ledaren dog. Det hela är ett sätt att anknyta till den gamla koreanska kejsarkulten, där kejsarens födelse och död ackompanjerades av diverse övernaturliga fenomen. Sedan vet jag ju inte om man får *säga* att det är symboliskt… I stenhårda diktaturer brukar propagandan följa sina egna särpräglade lagbundenheter…
I mitt nästa inlägg tänker jag berätta den märkliga anekdoten om hur Nordkorea upptäckte enhörningens hemlighet…
Ibland undrar jag om nordkoreansk propaganda befinner sig i något slags märklig symbios med anti-nordkoreansk dito? För några månader sedan rapporterade amerikanska medier att den nordkoreanska regimen påstått sig ha hittat bevis på att det existerat enhörningar! Jag ironiserade över detta på ett annat forum, och undrade om det stora Koreanska Arbetarpartiet verkligen kunde ha brutit mot den dialektiska och historiska materialismens mest fundamentala principer, blä blä. Bara några dagar senare dementerade regimen kraftfullt, och skyllde på en dålig översättning av nyhetstelegrammet till engelska…
Den här gången verkar regimen faktiskt tala sanning. Åtminstone nästan. Regimens arkeologer påstår sig nämligen ha gjort en sensationell upptäckt. Strax utanför Pyongyang har de hittat ”bevis” på att kung Tongmyong härskade över Korea från den plats där Pyongyang idag ligger. Tongmyong förknippas med en plats som kallas Kiringul, ”Enhörningsgrytet”. Kiringul skulle alltså ligga ungefär där Pyongyang ligger idag. Det är alltså nationalistisk propaganda som ligger bakom – Tongmyong är tydligen en väldigt viktig figur i koreansk historieskrivning (han levde för ungefär 2000 år sedan). En felöversättning gjorde att det hela lät som att regimen funnit ”bevis” på enhörningar, och resten är historia…
http://io9.com/5964879/no-the-north-korean-government-did-not-claim-it-found-evidence-of-unicorns
Här är förresten länken till den ursprungliga "nyheten".
http://www.huffingtonpost.com/2012/11/30/north-korea-finds-secret-unicorn-lair_n_2219289.html
Jag tror förresten inte att det där med att Jesus hamnade på en påle stämmer. Jag skall försöka kolla, om det går... Nog var det ett kors?
Jag borde nog ändå ha redogjort för hur en Pravda-dementi av ev. "nordkoreanska" påståenden om hur fåglarna hyllade Stalin på sjuttioårsdagen 1949 borde ha sett ut. Något åt det här hållet.
"Pravda dementerar bestämt påståendet i gårdagens nummer att fåglarna i skogen hyllade kamrat Stalin. Det var ett uttryck för en borgerligt idealistisk avvikelse som fördes fram av den redaktör, som idag har lämnat sin post.
Varför stämmer inte påståendet? Det är ju sant att hela den progressiva mänskligheten entusiastiskt hyllar kamrat Stalin, folkens ljus, sovjetfolkens vän, mänsklighetens hopp (etc...) för hans enträgna och framgångsrika arbete för fred och folkdemokrati.
Varför då inte fåglarna i skogen? Jo, den dialektiska materialismen lär oss att fåglar har så små hjärnor och begränsade sinnesorgan att de tyvärr inte kan känna till kamrat Stalins odödliga arbete för fred, folkdemokrati och framsteg. Därför kan de tyvärr inte delta i den progressiva mänsklighetens enstämmiga hyllningar till kamrat Stalin på hans sjuttioårsdag.
Om fåglarna hade utvecklat hjärnor med en lika stor kapacitet som vår hade de varit de första att hylla den store kamrat Stalin"...
;-)
Tidlösa
"När det gäller den nordkoreanska propagandan (som är oerhört bisarr), har ”vår gemensamme vän” sagt åt mig att den egentligen skall tolkas symboliskt. Det är alltså inte så att Koreas Arbetarparti *på fullt allvar* påstår att fåglarna slutade kvittra när den store ledaren dog."
Det är troligen inte bokstavligt menat av de som formulerade eländet. Men vem vet hur det uppfattas av läsaren på gatan? Korea har trots allt en shamanistisk och animistisk tradition, så jag tror nog att många tidningsläsare kan tänka sig att det är bokstavligt menat. Speciellt om offentliga diskussioner om symboliken är förbjudna...
Skicka en kommentar