lördag 9 februari 2013

Rymdpatrullen 1-7

Den första sf-serie jag någonsin såg var den tyska "Rymdpatrullen". Den startade på mellandagarna 1966, och fortsatte sedan i januari och februari 1967.

Jag fyllde 12 några dar efter det första avsnittet.

Serien gjorde ett mycket djupt intryck på mig, jag hade aldrig sett något liknande.

Nu finns (så vitt jag fattar)  alla avsnitt på You Tube. Tyvärr bara på tyska, utan någon översättning....

Men ikväll har jag sett två avsnitt och kunde trots nära nog obefintliga tyska språkkunskaper förstå huvuddragen  i handlingen.

Nu kan man alltså se det första, det andra, det tredje, det fjärde, det femte, det sjätte och det sjunde (och antar jag, sista) avsnittet.

På oöversatt tyska.

Om man är riktigt fanatisk kan det ju också funka som någon sorts indirekt språkkurs.

5 kommentarer:

Verutschkow sa...

Serien gjorde stort intryck även på mig men tyvärr minns jag ju ingenting alls idag. Jag skulle vilja ha den på DVD. Den engelska serien Arvingarna (the Brothers) utgör för mig någon sorts motsvarighet från 70talet vad gäller att sätta djupa spår i själen ...

Verutschkow sa...

Och vad gäller klassiska svenska serier som gett ett outplånligt intryck i tidig barndom står förstås Kullamannen i viss särklass.

F ö undrar man om inte någon kan bilda fejsbokgruppen "Vi som vill kunna köpa RYMDPATRULLEN på DVD".







Erik Rodenborg sa...

Ja, Kullamannen blev för mig motsvarigheten till Rymdpatrullen - ett år senare. Den började sändas i december 1967 och fortsatte in i februari året efter.

Anonym sa...

Rymdpatrullen. Fantastisk serie. Jag var 8 (var det inte mellandagarna 1965 första avsnittet visades i Sverige...?).

Jag har alla avsnitt i en köpt DVD-box. Tyvärr otextade. Men med tyska som C-sprpåk klarar jag mig skapligt fram i handlingen...

Eone
Uppsala

Erik Rodenborg sa...

Eone

Nej, det var mellandagarna 1966. Och den sändes en bit in i februari 1967.

Och jag tyckte som sagt också att det var en fantastisk serie.....

Apropå bortträngning - ett personligt exempel

Jag har ett exempel på vad som definitivt måste vara något sådant,  från småskolan. Det handlar inte om ett fruktansvärt trauma, men något ...