söndag 19 augusti 2012

Suggestiv sång, mystisk text

Bobbie Gentrys "Ode to Billy Joe" från 1967 är en lågmäld, men samtidigt väldigt suggestiv sång.

Men det mest intressanta är nog texten. Den är full av olika antydningar. Det kanske mest märkliga är nog karaktären av relationen mellan berättarjaget och Billy Joe, som tog livet av sig när han hoppade från en bro.

Att de hade haft en nära relation är uppenbart. Men hur ska man egentligen tolka att någon hade sett en kvinna som liknade berättarjaget, och Billy Joe, kasta ner föremål från bron dagen innan självmordet? Jag har länge undrat vad som antyds, egentligen.

Antydningen är vag, och på något sätt kuslig. Den står bara där, naken, och man tror att den ska leda någonstans.

Men det gör den inte...

Det bidrar nog till att göra "Ode to Billy Joe" till en av de mest fascinerande och gåtfulla sånger jag någonsin har hört.
__________________________________________________
TILLÄGG
engelska Wikipedia får man reda på att fler än jag har ställt den typen av frågor om sången, men att Bobbie Gentry själv inte tycker att de är speciellt väsentliga:

“Those questions are of secondary importance in my mind. The story of Billie Joe has two more interesting underlying themes. First, the illustration of a group of people's reactions to the life and death of Billie Joe, and its subsequent effect on their lives, is made. Second, the obvious gap between the girl and her mother is shown when both women experience a common loss (first, Billie Joe and, later, Papa), and yet Mama and the girl are unable to recognize their mutual loss or share their grief."

5 kommentarer:

Verutschkow sa...

Har du hört den svenska versionen med Siw MALMKVIST ? Testades till Svensktoppen men kom inte in ...

Verutschkow sa...

F ö är det kanske så att det hela klarnar en smula om du sätter dig ner och tittar på filmen :

Ode to Billy Joe is a 1976 film with a screenplay by Herman Raucher, inspired by the 1967 hit song by Bobbie Gentry, titled "Ode to Billie Joe" (note difference in spelling).

Verutschkow sa...

Och den här låten var alltså under den heta psykedeliska sommaren 1967i vägen för Diana Ross and the Supremes som efter 4 raka listettor i USA nu fick nöja sig med några veckor på 2:a platsen.


"Verging on being the group's 11th American number-one single, "Reflections" stalled at the penultimate position for two weeks behind Bobbie Gentry's "Ode to Billie Joe," which Diana Ross rerecorded as a solo for the Reflections album."

Om Diana Ross inspelning kan kanske sägas att det verkar ha utgjort en sorts variant av"if you can´t beat them join them". Jag har inte hört den även om jag äger några gamla Motownplattor, inhandlade på REA.

Erik Rodenborg sa...

Ja, jag har hört den svenska versionen och vad jag minns var den inte speciellt bra. (Före en gångs skull kanske svensktoppsjuryn hade bra smak!)

Jag har inte hört Diana Ross and the Supremes version av Billy Joe (visste inte att den fanns), men tycker nog att det är en sång som inte riktigt passar för dem... Men "Reflections" var å andra sidan en av Supremes bästa!

Verutschkow sa...

Om du råkade beskåda programmet PSL :Sinding sessions i SvT kunde du se hur en modern svensk artist behandlar musisktycket i fråga.


http://blogg.svt.se/psl/2012/08/30/psl-sinding-sessions-med-frida-hyvonen-svt2-30-augusti19-30/

"The curse of the crimson altar"

Denna skräckfilm fascinerar mig. Och triggar i vissa avsnitt fram - just skräck. Den måste väl ses som en b-film, många skulle nog säga c-...