Mitt första bibliotekslån

För nästan exakt 50 år sedan, hösten 1962, började jag grundskolan. Det var i Gubbängsskolan, vi hade en sympatisk lärare som hette Tyra Tjernberg. Första skoldagen måste ha varit måndagen den 27 augusti.

Efter ett tag fick jag reda på att det fanns ett skolbibliotek. Där det fanns en massa böcker, och man kunde få låna vad man ville. Det var ju helt fantastiskt.

Så en kväll gick jag dit. Jag fick ett lånekort. Och jag kunde börja låna.

Redan innan jag gått dit hade jag av någon anledning bestämt att jag skulle låna Robinson Kruse (som den hette då, idag heter oftast även svenska översättningar Robinson Crusoe). Varför vet jag inte. Att jag som den första bok jag ville låna valde en som handlade om en man som ensam kom till en öde ö var kanske märkligt.

Men då sa de att den inte fanns inne. Jag minns att jag blev misstänksam. Jag tänkte att de kanske ansåg att den den inte var lämplig läsning för mig, och att de därför påstod att den var utlånad...

Men istället fanns en annan bok på samma tema, "Den schweiziske Robinson". Den handlade om en hel familj som kom till en öde ö. Jag lånade den istället.,

Men så tänkte jag att jag skulle passa på att låna något mer. Och uppenbarligen var  min bror med mig vid tillfället, vilket jag annars inte minns. Men att han var med när jag valde den andra boken är uppenbart, för jag minns hur han kommenterade det efteråt.

Där fanns en bok som hette "Folkens öden och äventyr". Det var en kortfattad världshistoria för barn och ungdomar. Jag lånade den. Efteråt sa min bror att han när vi skulle låna den först hade tänkt att "folkens öden" lät tråkigt, men när han såg (eller hörde - jag minns inte om han kunde läsa själv då!) ordet "äventyr" tyckte han att det verkade mer spännande.

Han kunde inte låna själv, för han började skolan först ett år senare.

Båda böckerna gjorde intryck på mig. "Den schweiziske Robinson" minns jag faktiskt mest för ett ställe, där de kom till en grotta. Det som fascinerade mig mest med grottan, som avbildades i boken, var stalagmiterna och stalaktiterna. Alltså de avlånga droppstenar som dels stack upp från marken, dels hängde ner från grottans tak.

Men den bok som verkligen påverkade mig var "Folkens öden och äventyr". Den grundlade ett intresse för forntida historia som sen aldrig försvann.

Förresten, min lilla konspirationsteori om "Robinson Kruse" stämde nog inte, för några veckor senare hade den kommit in. Då lånade jag den också. Men det var nog ändå bra att jag inte fick låna den först, för den skrämde mig. Vilket av någon anledning "Den schweiziske Robinson" inte gjorde.